Läkarmöte 22/8 16

Klockan hann bli kvart över tre innan vi hörde de tunga stegen klappa mot sjukhuskorridorens golv. Sekundvisaren hade tickat på i en mycket segare takt än vanligt, som alltid i just detta väntrum. Sedan väntade de vanliga standardfrågorna i det kala rummet som även de kändes som en evighet innan det vi ville höra kom – och så har vi ju fått svaret på den röntgenundersökning du gjorde här förra veckan. Och, den visar ju väldigt bra resultat. Förvånansvärt bra, mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas på.

Andas ut. Puls ner.

Den största tumören har minskat med hälften och de små som fanns både inuti och utanför levern har minskat till två. Resten syns inte till. Vi andas ut och är glada. Men som alltid med den här sjukdomen så är allt tudelat. Man är glad och lättat men man kan ju inte bara vara så glad som i att ”nu släpper vi det här med sjukhus, behandlingar och röntgenundersökningar för all framtid och gör annat istället” glad. Men idag försöker vi strunta i alla dom känslorna och kikar resa till Thailand, Costa Rica eller Aruba i november. Och är dessutom varma av allt stöd ni gett idag. Tusen tack <3

image

Och så var dagen här

Idag är det dags för läkarmöte för att få reda på röntgensvar. Vi vet att oavsett vad så kommer det bli bra. Det finns alltid en plan B. Vi har lärt oss det vid det här laget och vi ger ju förstås aldrig upp. Så är det ju bara.

Vi åker lite tidigare eftersom att det ska tas prover. Sedan tänkte vi ta en promenad och äta lunch och sedan kl 15 är det dags för mötet. Vi känner oss starka.

image
Fin morgon…
image
…vindstilla och tyst.

Tro och tvivel

Hej fina ni. Jag tror livet bara har sprungit iväg sedan sist. Vi börjar planera hösten. Elias har varit och träffat Esatto igen och jag har lite andra saker på gång samtidigt som jag kommer att börja jobba igen. Det känns väldigt skönt och bra. När jag blev ledig i juni visste vi ingenting om sommaren. Det var som att någon placerade oss på en tunn tunn is som vi sakta gick framåt på, små små steg. När som kunde isen spricka och vattnet som väntade var så kallt. Vi tampade oss fram. Var det här allt? Var det slut nu? Kommer det bli sämre från det sämre? Vi visste inte. Nu med facit i hand kan man sammanfatta sommaren som stabil. Och bra.

Vi kommer att träffa en läkare på måndag som kommer berätta för oss om behandlingsresultat. För det vet vi inte än. Röntgen är gjord för et par veckor sedan och nu ska vi få svar. Men att döma av hur E mår så känns det osannolikt att det kommer visa något annat än bra. Han har dock fått febertoppar de senaste dagarna och oron sätter då alltid igång vare sig man vill det eller ej. Men en virusinfektion. Klart det också skulle kunna vara en helt vanlig virusinfektion.

Så ja. Vi tar oss framåt. Men att leva med en cancer som ständigt vandrar bredvid oss tätt intill i livet är inte det lättaste, det ska gudarna veta. Ibland vet man varken ut eller in. Men vi är glada ändå. Nu är vi påväg till en släktträff med Elias skönt i Värmland. Hoppas ni mår bra ❤️

imageimage❤️❤️❤️

Frukostdate

Frukostdate med den här killen imorse. Han är musiker och spelade på värt bröllop. Både under vigseln och efteråt under middagen. Han kom med två andra fantastiska människor som sjöng och spelade så fint. Detta gjorde dom alltså helt gratis. Så himla fint! Så kul att se dig igen Marcus. Tack för en supermysig frukostdate.

image

En grym grej

En annan sjukt rolig sak inträffade igår. Vi var nämligen förbi och träffade en av Elias mentorer på Esatto. Det är nämligen så att Elias och Esatto fortsätter samarbetet efter att mentorskapsprogrammet genom Ung Cancer avslutats (här och här kan ni läsa mer). Så otroligt roligt är det. Tänk vad mycket bra som kan komma ur arbetet Ung Cancer gör, nu genom mentorskapsprogrammet. Vi visste om detta redan då Elias avslutade detta program, iallafall att det skulle diskuteras mer. Men sedan hände ju allt som hände i juni och vi vågade inte hoppas på någonting. Men nu idag ser det alltså ut som att detta kommer att kunna genomföras och nu ska de träffas mer nästa vecka för att diskutera igenom allt.

Hurra för Ung Cancer och Hurra för företag som Esatto. Tänk vad en sådan insats från en grym organisation och en sådan insats från ett grymt företag kan leda. Tänk om alla kunde tänka lite mer så? Det gör sådan skillnad. För vart börjar man efter att livet brutalt slitits ifrån en? Ens tankar och planer om livet blir nedspolade i avloppsvattnet, stampade på, uppeldade? För att sedan plockas upp igen och ges tillbaka? Varsågod. Nu kan du börja leva igen. Men du vet aldrig hur länge eller hur mycket du kommer orka. Esatto kommer hålla det på Elias förutsättningar vilket är fantastiskt.

Solidaritet. Hur bra är det inte? Tänk om världen vore mer solidarisk. Om alla bara gjorde något litet för någon annan. Vi har fått effekten av detta bevisat en annan gång. Nämligen här. Vårt bröllop som efter arr Ung Cancer frågade om hjälp genom sina sociala medier blev klart på två timmar. På två timmar ordnades ett bröllop. Över 500 kommentarer. Pang så var allt klart. Många bidrog till något litet och det blev till något stort. Just as simple as that. Kom ihåg det.

image

Paris Marathon och ett fint sommarminne

Vi är i Stockholm igen. Dags för ena delen av min födelsedagspresent från E, konsert ikväll med Veronica Maggio och i oktober med Laleh.

Tänker tillbaka på den här dagen. Märklig dag. Märklig helg. Från sjukhus till maraton. Från maraton tillbaka till sjukhus. Juni, sommaren var på ingång. Ljuset kom. Men för oss var det ju förstås precis tvärtom. Återfall. Infektion. Sjukhussalar, sjukhuskorridorer. Men så mitt i allt kom det. Det där jag tränat på hela vintern och hela våren. Ett lopp på 42,22 km. En så ljus dag mitt i allt det där mörka. För det var precis så det kändes. Det var sådan glädje att springa. Sista två veckorna innan loppet blev helt stillasittande pågrund av allt. Skulle jag springa? Orkade jag psykiskt? Orkade jag fysiskt? Men dagen då loppet var kom och jag sprang.

Det gav mig så mycket. Löpningen hjälper till på så många olika vis. Det hjälper till att hålla fokus på andra viktiga saker i livet. Det är viktigt för mig. Ett maraton tycker väl de flesta är fullkomligt galet att ge sig in på. Och det är därför jag tänker göra det igen.

Vi är ett gäng som börjat kika på Paris maraton i april 2017. Vi ska försöka norpa platser dit. Nästa släpp är i september. Jag vet hur viktigt det är. Vad det betyder för mig. Att ha den moroten som egentligen är det som är det allra bästa. Det ger mig redan nu energi och glädje. Och i Paris, kan det bli bättre?

image
Jag och min lillebror pirriga precis innan start Stockholm Maraton 2016

Elias mattips

Så var det dag för ett nytt mattips. Är inne i ett litet matflow, då jag försöker att ta fram nya recept och lägga min prägel på dessa. Igår blev det vegetariska lchf hamburgare. Det som inte är vegansk är 2 ägg i hamburgerbröden och lite majonäs.

Brödet
2 dl paranötsmjöl
3 msk sesamfrön
4 msk fiberhusk
1 krm salt
1 tsk bakpulver
2 ägg
2 dl osockrad sojayoghurt (låt rinna av fördelat på två kaffefilter, så ta nästan 3 dl då mycket vätska rinner av) 
2 msk chiafrön (blandas med 6 msk vatten i ca:10 min, rör om)
4 msk smällt kokovett
sesamfrön till topping

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt sedan äggen, sojayoghurten (som runnit av i ca:2 tim), chiablandningen och kokosfettet. Låt smeten vila i ca:15 min.
Forma 4-6 bullar beroende på önskad storlek och lägg på ett en plåt med bakplåtspapper. Strö på sesamfrön. Grädda mitt i ugnen varmluft 190g i ca:15-20 min beroende på storlek och ugn. Mina var inne i 20 min.

Hamburgare 4 st
1 pkt oumph, använde the chunk. Men ska även testa jerk och andra sorter från oumph. 
1 fiberhusk
1.5 msk tamari soya
2-3 pressade vitlöksklyftor 
1 msk smält kokosfett
1.5 msk chiafrön (blandat med 5 msk vatten)
1-4 tsk cholula hot sauce original (googla, finns b.la på ica maxi)
1/2-1 torkad rökt chili hackad

Du skulle även kunna ha i 1-2 msk tomatpuré, men undviker det pga sockertillsatser. 

Tina oumphen. Mixa i en blender till en grovmixad koncistens. Blanda övriga ingredienser, smaka av med peppar, ev lite salt (soyan är salt). Låt stå i kylen i ca:30 min. Forma 4 biffar (du kan provsteka en liten bit om du är osäker på konsistensen. tillsätt lite mer olja om smeten är för klibbig, lite mer fiberhusk om den inte håller ihop. Låt då stå i ca:15 min så fiberhusken hinner verka). Stek sedan i sesamolja eller kokosfett tills dom fått färg på båda sidor. Vänta med att vända tills ena sidan fått färg, annars kan det fastna i pannan. Skruva sedan ner värmen och efterstek så att burgarna blir färdiga i mitten.

Majonnäs
2 äggulor
En flaska sesamolja ca:2-2.5dl
3 vitlöksklyftor
1 pressad citron
1 msk dijonsenap
1 tsk tamarisoja
en liten skvätt cholula hot sauce (uteslut om så önskas)

Äggulor och vitlök i en skål. Vispa i oljan med en elvisp i en tunn stråla så att det inte skär sig. När alla olja är i vispad så kan du tillsätta samtliga ingredienser, vispa samman. Om den skär sig så kan du prova att ha i en skvätt mjölk eller genom att vispa samman allt med en ny äggula.

Bygg sedan upp hamburgaren som du önskar 🙂

13950810_10153654842461254_1280840161_o

13931511_10153654842491254_1349054542_o
Igår kom lite förbrukningsvaror som jag använder mycket. Kokosfett, linfröolja, paranötter och sesamolja. Perfekt när det levereras direkt till dörren.

Det här med framtiden…

Sån himla mysig promenad och fika i förmiddags med den här tjejen. Elias åkte iväg på röntgen och senare möttes vi upp på sjukhuset för behandling. Då jag och Sara promenerade igenom Hagaparken pratade vi om det man uppmanas göra och det man även uppmanar sig själv att tänka när man är i en sådan situation som vi är i. Det här med att försöka fokusera här och nu. Inte sticka iväg i tankarna. Inte tänka tjugoåtta olika scenarier om hur framtiden kan komma att se ut. Här och nu. Och hur lätt det egentligen är? På riktigt? Är inte människan skapt så att vi alltid tänker och visualiserar in i framtiden? Vem sjutton tänker bara ett halvår framåt? Men när man på något sätt drabbas av cancer, ja då måste man tänka här och tänka nu. Här och nu och namaste och allt det där. För det är ju bara att knäppa med fingrarna så ändrar man sitt tankesätt. Det är det bästa sättet att tänka och på ett sätt det enda man kan tänka. Men ibland är det bara så jävla svårt.

image

Förmiddagen gick fort och nu är det behandling som gäller. Det är så konstigt men det har nästan blivit som en vardag. Man kommer hit, han får sin behandling och sedan är det klart och vi kan återgå till vardagen. Det är numera ett naturligt inslag i vårt liv.

image

Idag är alltså andra dosen av en behandling som startade igår. När vi igår kom in i det stora behandlingsrummet där behandlingsstolarna står uppradade som en stor ring satt redan en äldre kvinna i en av stolarna och fick sin behandling. Vi hade varit lite stressade och kom nästan inrusande in i rummet. Elias satte sig på sin plats och sjuksköterskan började göra klart för behandling, satte nål i portacaten och började reda ut alla slangar. Vi hejade glatt på den äldre kvinnan då vi kom in. Inget mer med det. Hon fick sin behandling, nu skulle Elias även få sin. Men vad var det egentligen med hennes blick, det var någonting. Efter en snabb reflektion var det så tydligt. Hennes blick talade så väl. Vi är alldeles för unga för denna plats. Vad gör vi här? Vi är så fel. Den aha upplevelsen som den blicken gav. Den beskriver ganska väl just nu hur allt känns. Det där som kan vara så himla svårt att förklara då man får frågan. Allt är ju bara som vanligt. Eller nej. Just det…

Nya tag

Vi hänger i Stockholm igen. Elias fick behandling idag och mår än så länge bra. Så skönt. Vi har fastnat för en ny serie The night of. Sjukt spännande. Vi har precis kommit in från en promenad och nu blir det serie.

image imageMestadels såg det nog mest ut som den senare bilden om sanningen ska fram, haha. Pokémon jakt. Elias dissar som ni ser.

En blogg om livet