När livet tar en tvärnit och vänder.

Det här blir mitt första inlägg.
Jag har sedan allt hände känt att det kanske skulle vara skönt att skriva. Det rensar tankarna och sorterar den oreda som finns i våra huvuden. Att livet är skört, det visste vi. Men att något sådant som just inträffat skulle drabba oss var helt otänkbart. Alla lever på sina liv i en rusande fart. Det ska pluggas, det ska jobbas, det ska umgås med vänner, det ska planeras framtid, det ska bråkas, det ska skrattas. Livet ska försöka levas på ett så lyckligt vis som möjligt. Gör det du vill, tänk inte på vad andra tycker och tänker, ”gör det som gör just dig lycklig”. Detta motto har jag försökt leva efter så mycket som möjligt under mina 27 år. Men att jag skulle bli såhär medveten om hur sant det faktiskt är, kunde jag aldrig föreställa mig.

För två månader sedan drabbades min sambo av levercancer. Det som aldrig nånsin fick hända hände. Det som inte drabbar en själv drabbade oss. ”Oavsett vad som händer så har vi alltid varandra, tillsammans är vi starka”. Det har alltid varit mitt och min sambos trygga ord här i livet. Det låter kanske klyschigt men så är det. I sex år har vi varit tillsammans och vi har gått igenom andra prövningar i livet. Prövningar som tillhör livet. Genom dessa prövningar har vi alltid kunnat lita på att vi har varandra. Det har gjort oss starka, tillsammans har vi alltid varit starka. När något sådant här inträffar slås ens ben omkull. Någon kommer bakifrån och sparkar på benen så dom slås omkull, man ramlar och får ingen hjälp upp. Tidigare har vi hjälpt varandra upp, men den här gången går inte det. Nu har livet givits bort till sjukvårdens händer. Nu är det inte längre vi som har kontrollen, nu måste dom ta över kontrollen. Att känna den maktlöshet vi känt de senaste två månaderna går inte att beskriva med ord. Vi är fortfarande som starkas tillsammans, förstås. Men nu är vi tillsammans med läkare på sjukhuset. Nu måste vi lita på att de gör det yttersta för oss. Och det är inte lätt. Men det är så det måste vara nu.

Men tillsammans med dom ska vi visa livet att det är långt ifrån över. Nejdu livet, det är inget som är klart än på ett tag! Du kom och knackade på, skrämde oss med din mörkaste sida. Men där i dörren med ditt mörker kan du också vända och gå hem. För vi har massor år kvar tillsammans, jag min sambo och solen. Glädjen, lyckan, bråken och framtiden.

6 reaktion på “När livet tar en tvärnit och vänder.”

  1. Jag håller alla tummar och tår för Er…
    Jag vet att det är svårt, men tänk Er att det är en tuff jävla fotbollsmatch, som Ni ska vinna, finns inget annat!
    Heja heja!!!!

  2. Ja det är fruktansvärt svårt. Ja det är så man tänker och kanske så man hämtar drivkraft. Men ibland spricker det. Kram

  3. Hej Lotta!
    Blogga är ett bra sätt att skriva av sig på. Jag började också med det när mitt liv vändes upp och ner. Sedan jag fick veta att Elias drabbats av cancer tänker jag ofta på er och den tuffa kamp ni nu genomgår och när jag nu hittat din blogg kommer jag fortsätta följa er resa. Fortsätt kämpa! Stor kram till er!

  4. Tack Lovisa! Ja det är en väldigt tuff tid. Känner också att det är skönt att skriva av sig, det är ett sätt att bearbeta. Kramar!

  5. Hej!

    Jag har själv gått igenom att ens partner insjuknar i den hemska sjukdomen cancer. Du skriver otroligt fint och jag kommer att gå längst bak i arkivet och jobba mig framåt för att läsa om er resa. Jag har precis som du också startat en blogg då kände att man på något sätt bearbetar det en gång till.

    #fuckcancer!!

    Med vänlig hälsning
    Sabina

  6. Åh. Vad ledsen jag blir att ni också varit med om denna grymhet. Ska läsa din blogg också. Visst hjälper den att bearbeta. Otroligt skönt att skriva. Stor varm kram till dig ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.