Jag älskar dig.

Mitt i livet kom du. Mörkret. Ja för det är ett jävla mörker, det är ingen ide nu att låtsas som något annat. I vanliga fall brukar jag kunna ”tänka förbi” problemet och vända det till något positivt (lättare sagt än gjort kanske men jag brukar vara ganska duktig på det). Men den bär gången går det inte. Vi kommer liksom inte ur situationen. Cancer är cancer. Och oavsett vad så är det minst 5- års oro, ångest och ilska. Minst.

Ibland för en millisekund känns allt som vanligt. Jag fylls för ett ögonblick av en lycka, tänker på hur bra vi har det. Vad bra vi har det som har varandra, hur jag älskar vår framtid. Sen lika snabbt igen slås den känslan omkull. Jag kommer tillbaka till vår verklighet idag. Jag kommer på att i vår verklighet idag är det inte så enkelt. Det finns inga garantier längre. Då kommer paniken. Jag älskar min sambo så otroligt mycket. Jag kan inte förstå varför just vi har hamnat i denna hemska situation. Det är en mardröm. Ta mig ur denna mardröm.

Jag tänker inte försöka låtsas som ingenting. Det skulle bara förvärra. Vi lever i en otroligt jobbig tid.

Jag älskar dig Elias.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.