Bergstoppen.

Hur mår du/ni? Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara på den frågan. Det är så mycket som händer inom en, så många känslor. Jag pratar bort frågan, eller mumlar ett kort tyst ”det är okej”. Vi mår skit, det är en jäkla mardröm allting just nu. Och visst är det så att vissa dagar vill man inte ens kliva upp ur sängen, man vill dra täcket över huvudet och stanna där. Som strutsen gör, gömmer man huvudet syns man kanske inte längre och får ta en paus från verkligheten ett tag.

Men sen finns det även dagar som bra känslor tar över. Det finns så många varma, och kärleksfulla känslor. Mellan oss ger kärleken styrka, men även från vår omgivning. Från vänner och familj. Fasen vad starka man kan vara tillsammans! Varma lyckliga känslor tar över, och det kan ju tyckas märkligt, men det är märkligt vad kärlek kan göra. Styrkan väx till liv och en en känsla uppstår av att det här kommer vi att fixa, så är det bara.

Det är så mycket som händer inom en. Berg och- dalbana. Men det är så man frågar, hur mår du? Det gör jag med, även fast jag vet att det inte är bra med personen i fråga. Men innebörden är så komplex. Innehåller så mycket.

Det är som att vi klättrar på ett brant berg. Vi började längst ner med en svag lutning, chockbesked, och vi gav oss in i kampen om att övervinna utmaningen och nå toppen. Vissa dagar klättrar vi flera meter medans vi står helt stilla andra dagar. Det blir allt brantrare ju längre upp på berget vi tar oss. Just nu är vi strax på toppen och det är det absolut brantaste partiet. Men vi klättrar och klättrar, ibland är det så brant så vi känner att nu går det inte mer. Vi orkar bara inte. Vi stannar upp och är förtvivlade. Sen tar vi ytterligare sats och får en styrka vi inte förstod fanns och klättrar några meter till. Vissa dagar känns det som att vi ser toppen, det är så nära och där uppe lyser solen starkt. Där uppe kommer vi vara starkast i världen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.