Styrka.

image

Ibland förstår man bara inte hur man ska få fram styrka. All styrka och kraft har ju gått åt nu. Bakslag efter bakslag. Nu är det slut, nu går det inte mer. ”Om styrka har en botten så är den nådd nu”. Så har det känts vid ett flertal tillfällen under denna resa. Men så kommer den där, styrkan. Långt inne finns den där. Den tar inte slut. Det är ganska otroligt. Därför älskar jag detta citat och funderar att föreviga på sidan av magen.

Osynliga livssituationer.

Idag när jag och Elias var påväg hem från affärn mötte vi en tant som tittade på oss och sa ”Näe, bär du båda kassarna (tittar på mig) medans han går med händerna i fickorna (tittar på Elias), det var det värsta jag sett”. Hon sa det inte på ett speciellt ironiskt sätt. Utan det var helt klart menat som en spydig kommentar. Omvärlden vet inte. Samhället fortsätter leva som att ingenting har hänt. Att killen som går bredvid mig har genomgått en stor operation därför att han är svårt cancersjuk och inte orkar bära två matkassar fanns ju inte i hennes lilla värld. Men varför går man runt och är så tjurig att man känner sig tvungen att fälla en sådan kommentar. Vi vet ingenting om vår omgivning.

Jag kan sitta på tåget och tänka att tänk alla dessa människor. De lever på sina liv precis som vanligt. Som att ingenting har hänt, de skulle bara veta vad vi går igenom just nu.

Men vad vet jag? Nej, jag vet ingenting. Skulle alla skriva deras livssituation i pannan skulle man säkert bli förvånad. Man vet inte. Så var tyst nästa gång lilla tant.