Uclandsmöte.

Jag är helt överväldigad av känslor efter denna helg. Och så trött, det tar på krafterna och känna så mycket en hel helg. Så trött att jag försovit mig, kommer till stationen precis innan tåget går (ska mot Stockholm och skola). Tänker att jag bara måste ha en kaffe innan tåget går. Springer in på Waynes.
– en kaffe tack.
– svart kaffe? Varpå jag svarar, -ja precis svart kaffe!
När jag i själva verket menar vitt. – eeh eeh nej med mjölk!
– haha okej.
Betalar och får kvittot, vilket jag viker ner fint i plånboken. När jag gjort det säger jag, – du kan slänga kvittot! Och så går jag leende därifrån.
Hör hur han i kassan skriker efter mig. – haha, drick det där kaffet först innan du säger mer.
Lotta i ett nötskal i kombination stress och trötthet.

Jag är fylld av en värme i mitt hjärta. Så många fantastiska människor med en sådan värme under ett och samma tak. I helgen var jag och Elias på ung cancers landsmöte i Göteborg. En helg fylld av inspiration, värme och glädje. Mitt i all jäkla skit, all jäkla ilska för att vi alla är drabbade på något sätt av den här hemska jävla sjukdomen så föds en styrka. Tillsammans är vi starka och det är ingen klyscha. Det är så bara. Ung cancers arbete är så fantastiskt. Det jag älskar mest är deras ilska. ”Var arg och rädda världen” har jag för mig att jag hört någon av dem säga. De gånger jag har varit som mest arg (det har ju varit ett aaaantal sådana tillfällen) är de gånger jag orkat kämpa mest. Det jag, Elias och alla runt omkring oss går igenom just nu är så fruktansvärt. Vi har varit med om så fruktansvärt bisarra och hemska situationer, olika möten och oro. När vi var på mötet i helgen kändes det för första gången som att folk runtomkring förstod. De visste vad vi gått/ går igenom. Ung cancer poängterar även hur viktigt det är, och står för att de inte vill sätta på drabbade någon offerkofta. Och det är så jäkla skönt. Inget ”tycka synd och klappa på huvudet” eller ”vi förstår att ni måste gråta heeela tiden, eftersom ni drabbats av cancer”. Ung cancer möter de drabbade där de är, står bredvid och kämpar med. För det är ju faktiskt så att livet inte är en dans på rosor.

Vår verklighet ser ut såhär nu, vi vill inte låtsas som att det inte är ett helvete just nu. Varför skulle vi det?

Jag ska fortsätta den här dagen med den värme jag känner i hjärtat, och kaffe i kroppen som förhoppningsvis gör mig lite skarpare 🙂

Kärlek och FUCK cancer!

image

image

image
Min fina fina älskling!

image

image
Påväg hem 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.