Underbara dofter.

Solen strålar, blommorna blommar och det är vår. Det doftar ju såå härligt överallt. Vårkänslorna är här, vi har fixat iordning på balkongen med växter och annat mys. Vi försöker njuta av tiden och vardagen vi har med varandra så mycket vi bara kan. Vi suger in allt positivt, all energi och njuter av varje stund. Vi lever för dagen, planerar max för morgondagen, vem vet egentligen längre än så? Och varför planera något som man kanske ändå inte vill eller ens kan senare. Det känns som det ofta kan vara mycket så vi människor tänker, ”sen, efter studierna då ska jag…” eller ”sen, efter detta jobb ska jag göra så…” sen, sen, sen. Vi vet ingenting vad som kommer om ett eller fem år. Så varför inte passa på att göra och leva så som du faktiskt vill och som får dig att må bra just nu?

Vi har kastats in i detta tänk. Men mitt i allt helvete har det gjort oss gott.

Vi har hunnit med Spanien två gånger den här våren. Vi har varit i Göteborg och vi har njutit av varje stund. Vi älskar våren och allt vad den gör med alla, hur den piggar upp.
Men vårkänslorna är inte som vårkänslor har varit tidigare år. Det finns något som ligger och gnager, något som tynger och något som är för stort för att ens ta in och förstå. Tankarna om de stora planerna om framtiden kommer, såklart, tankar på barn, vår framtida lägenhet och att kunna få bli gamla tillsammans. Tidigare så självklara, nu läskiga och oroväckande. Dessa tankar fyller oss med värme och förväntan. Men är samtidigt jobbiga att ta in just nu. Så vi släpper dessa. Fokuserar på idag. Och vi har hittills haft en underbar vår.

Tiden under Elias cellgiftsbehandling har varit ett andrum för oss. Från första dagen, första behandlingen då man kände att äntligen händer det något, äntligen får han hjälp att bli bukt med dessa tumörer som kommit tillbaka. Tills sista behanlingsdagen och dosen som var i torsdags. Denna tid har vi försökt utnyttja i den mån Elias har orkat. Vi har gjort det vi velat och det vi mått allra bäst av. Nu är det snart dags för en reality check igen. Röntgen gjordes igår, nästa vecka kommer resultatet. Hoppet kommer aldrig att försvinna från oss, ingen läkare kan ta ifrån oss vårt hopp. Nu hoppas vi på att det kan få komma ett till sådant här andrum, och ett till och ett till…

Och ett till, ända tills dessa andrum inte ens behövs längre utan hela livet blir ett enda stort härligt andetag.
Det är vår högsta önskan.

image

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.