Never fight alone.

Det är så konstigt, vi skulle ju bara komma hem från Norge och påbörja vårt liv. Och så pang! Cancern kom intågande med full kraft i vårt liv. Helt skoningslöst borrade den sig in i Elias kropp och bestämde sig för att vara en riktigt ihärdig jäkel. Men det är inte den som bestämmer. Vänta bara.

Elias påbörjade sin sista behandling innan operationen för tre dagar sedan. Idag kom huvudvärken smygandes och nu mår han inte så bra. Behandlingarna börjar ta mer och mer på hans benmärg nu, hans blodkroppar hänger inte riktigt med i kampen. Cellgifterna går in och öppnar upp krig i Elias kropp, död åt tumörerna! Men blodkropparna hänger tyvärr inte med i striden. Dom stryker med fast det inte är det som är meningen.  Han behöver en paus från detta nu. Det gör alltid lika ont och se honom svag. Om jag bara kunde överta lite så du inte behöver ta hela smällen själv, vi fightar ju tillsammans. Tyvärr fungerar det inte så.

Informationsträffarna vi hade i Huddinge härom dagen gick bra. Alla var tillmötesgående. Sjuksköterskan som vi träffade sist måste varit en sommarjobbare. Det bemötandet kan man ju diskutera. Men i övrigt så var dagen bra. Men man insåg vilken tuff sensommar/ höst det kommer bli. En till komplicerad och omfattande operation som väntar den 26/8. Han är en fighter. Jag kommer stå bredvid, hela tiden. You’ll never ever fight alone. 

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.