In i ringen igen!

Nu är vi på samma plats som vi var på i januari. En kompis lägenhet på aspudden i Stockholm, vilken vi fått låna nu och även fick låna då. Det är helt fantastiskt snällt. På tisdag opereras Elias för andra gången, av samma kirurg, på samma sjukhus som i januari.  Då, i januari förberedde vi oss på en stor komplicerad operation och oron var stor. Det var en tuff period men Elias fixade det så bra, han var stark. Vi tänkte då, när vi äntligen fick lämna det hemska sjukhuset att det skulle det bli den sista gången. Nu skulle livet återvända till det normala igen, vi skulle kämpa! Elias skulle gå på återkontrollerna med 6 månaders mellanrum och där imellan skulle vi återgå till vårat liv. Det skulle inte bli som förut igen men vi skulle kämpa och kriga och cancern skulle hålla sig borta.

Efter 2 månader fick Elias ont, en röntgen gjordes, pang bom, cancern var tillbaka. Hur var det ens möjligt efter så kort tid var tankarna som gick då. (Jag blir fortfarande så arg när jag tänker på den här tiden. När det visade sig att cancern hade kommit tillbaka hade Elias inte fått börja med cellgifter än. Detta var ca 9 veckor efter operationen och det mest optimala är att börja 4, max 5 veckor efter operation. Men remisser hade kommit bort och Elias onkolog kom med så dumma anledningar varför det inte startats upp med cellgifter. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om alla missar under denna tid Elias varit sjuk. Detta var en av missarna. En käftsmäll skulle sitta fint på onkologens förklaringar. Var gör man med sådan här ilska… )

Iallafall sattes det nu igång med cellgifter, som med onkologens förklaringar gick in endast för att bromsa, det var alltså inte frågan om bot nu enligt honom eftersom han då minsann inte trodde cellgifterna skulle fungera, alls. Men de ville väl ändå inte chansa med att inte ge något alls. Jag förstår inte riktigt hur de tänker här. Det finns ingen bevisad forskning kring Elias form av cancer och cellgifter. Det finns alltså för få fall av cholangiocarcinom som bevisar vad cellgifter kan göra med cancern. Varför väljer då onkologerna att bara tänka åt ett håll? Vi valde iallafall att aldrig lyssna på onkologens ord. Aldrig. Nu var matchen igång och cancern skulle absolut inte få göra första målet. Det skulle vi göra. Och så blev det. Tumörerna minskade, och inte bara lite. Kirurgerna häpnade och ville operera igen. Den onkolog som gav besked om att bromsa har vi endast sett i korridorerna med blicken ner i marken.

Och nu är vi tillbaka där allt började, där första behandlingen Elias fick ägde rum. Operationen i januari var första steget. Operation nr 2 äger rum på tisdag. Vi är nervösa och oron är stor. Men att dom ska försöka operera igen är fantastiskt, det bästa tänkbara i denna situation. Det får vi inte glömma. Vi ska vara starka, vi går in i ringen igen med boxningshandskarna hårt tejpade. Nu kör vi. Fuck you cancer!

 

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.