Så höstigt.

Älskar verkligen hösten. Japp jag är en av de som gillar hösten. Älskar alla färger och den friska luften. Älskar kravlösheten hösten bär med sig. Nu tycker jag ju väldigt mycket om sommaren också men på hösten försvinner liksom alla måsten på aktivitet. Hösten känns dessutom som en liten nystart.

Såhär fint har vi haft det idag.image

image

image

Stridsstigen.

En annan sak som var ganska sjuk igår på mötet var att onkologen här i Västerås inte hade fått ett enda papper från Huddinge. Dom visste alltså ingenting om vare sig operationen eller hur det hade gått efteråt. Kom på oss själva att sitta och förklara för onkologen om exakt vad som gjordes på operationen, vad det blev för komplikationer, vad för antibiotika E har fått och vad kirurgerna i Huddinge har sagt. Reflekterade inte så mycket över detta under mötet igår, inte E heller. Det var så mycket annan fokus. Men sen nu har funderingarna kommit.

Och att det inte kommit något än vet men ju vad det beror på. ”Det tar tid” är förklaringen man får. Men när man vet att tiden beror på det administrativa känner man sig maktlös på nåt sätt. Såklart vill vi ju bara skynda på allt så fort det bara går nu. Jag antar att man får lita på att det inte kommer ta allt för lång tid att få ordning på allt inför uppstarten av nästa behandling. Men det är svårt ibland. Det är liksom inte en stukad fot det handlar om.

Wellwell. Man för fokusera på annat idag. Vi ska ta oss ut i skogen. Annars ska det fixas en massa inför höstens planer. Och snart är vi bjudna på bovetepannkaksfrukost! Vi har längtat hela dagen igår 🙂 

image

There is always a way.

Mötet gick snabbt. Papper saknades från Huddinge. Fick alltså inga direkta svar. Nytt möte om två veckor. Ska han få cellgifter eller ej? Har dom fått bort allt mikroskopiskt eller ej? Osv. Extremt ovanligt att det har blivit i ett sådant här läge med Elias diagnos. Alltså först operation, återfall, satt in cellgifter (endast i bromsande syfte, palliativt) för att sedan lyckas krympa tumörerna såpass mycket så en operation lyckas igen. Vi vet att det är fantastiskt bra, även om onkologerna aldrig skulle uttala sådana positiva ord.

Helt nytt läge för dom. Vad gör vi nu? ”Måste prata med kollegor, måste prata med Uppsala”. Alltid denna osäkerhet. ”Är inte expert på detta”. En sak onkologer är experter på är ju iallafall att inte se till individen, utan bara se till tabeller och statistik. Vilket heller inte finns särskilt mycket av av Elias diagnos, speciellt inte när hans tumörform dessutom inte var den vanliga som man brukar ha vid cholangiocarcinom.

Det är som att onkologer har en statistisk tabell som ögonpupiller. Vidriga ord som ”mycket hög återfallrisk” sades. Slutade lyssna. Elias är unik och vi har ett vapen av inre total styrka, vi kommer aldrig ge oss. Hoppet kommer aldrig lämna oss, finns hopp finns styrka! Vi har lärt oss att detta inte är onkologens uppgift att inge. Vi har lärt oss att statistiken säger en sak, Elias fall säger säger en annan. Alla är vi unika. Alla har sitt eget utgångsläge.

Är det några som är experter på denna cancerform, ja då är det vi. 

image
Lägger in denna bild igen, den sammanfattar denna dag så exakt! Fuck cancer!

Tacos fast annorlunda.

En annan slags tacos vi brukar göra är att blanda sin egen kryddblandning med spiskummin , chilipulver, vitlökspulver, paprikapulver, cayenpeppar, lökpulver, salt och peppar. Sen steka valfria bönor med lite kokosilja. Göra en tomatsalsa med hackade körsbärstomater med samma kryddblandning + färsk koriander. Sedan en god guacamole till. Och valfri sallad.

Ikväll gjordes denna men vi bytte ut bönorna mot cornfärs. Äter inte cornfärs jätteofta men ibland så. Det blir muuuums! Och just ja, vi byter även ut brödet mot romansalladsblad. Denna gång mosa vi på med massa olja (kokos och linfröolja) lite här och var för att få det mer energirikt.

Tacos
Tacos
image
Stekte även lite champinjoner med vitlök, salt och peppar.

image

Voila! Ett annat alternativ till tacos som tyyyp smakar detsamma men lite mer nyttigt.

image

 

Sedan råkade det ju såklart bli lite sådant här för mig, men det var det värt.

 

 

 

 

 

Söndag.

Igår var det kalas för Elias syster Linnea som fyllt 30. Hon hade en annan fest för hennes vänner för två veckor sedan. Från början trodde vi ju att vi även skulle kunnat gå på den. Men det gick ju inte, så det vad kul att åtminstone jag kunde gå dit igår och hänga lite, och fira henne! Det var supermyisgt och kul att träffa deras familj igen efter all sjukhustid. Men Elias var verkligen saknad, men nästa gång det vankas kalas så ska han med. Jag var även bjuden på en tjejmiddag på kvällen hos min vän Cia. Den hade jag också verkligen sett fram emot och ändå tänkt att det nog skulle gå att komma på den, den var ju ändå planerad fem veckor efter operationen. Men efter linneas kalas kände jag verkligen bara för att gå hem till Elias. Så det får bli en annan gång :). Det är mycket tankar nu inför morgondagens möte med onkologen.

Idag ska vi försöka komma ut lite. Det är ju perfekt höstväder!

image

It’s a sunny saturday!

image

Började denna lördag med en springrunda samt några övningar vid utegymmet komponerat av min lillebror. Det kändes ju! Har ju inte tränat styrka (och knappt sprungit) på fem veckor nu. Men det var så himla skönt! Det som var ännu mer mys var att Elias följde med och gick sakta runt 1km spåret medans vi sprang 5an. Sedan satt han i solen medans vi körde på gymmet. Han är grym och han är så stark! Äntligen kan vi få vara hemma och komma ut i solen, inte bara komma ut någon halvtimme utanför sjukhusets betongbygnad. Tänk vad man har lärt sig och förstått hur mycket bara en sådan här sak betyder och vad man värdesätter sådant här nu. Hemskt och säga men förut var det så självklart, så vardagligt. Nu älskar man varje stund och värdesätter på ett helt annat sätt.

Nu vilar Elias och jag fixar en massa i lägenheten. Dvs städar! Och tänk att jag älskar det med.

image image

Nu blir det snart kalas hos Elias syster, Linnea. Men jag tror det bara blir jag som går en stund dit. ❤️

Jag håller med, Timbuktu!

Fuck cancer/ Timbuktu
Fuck cancer/ Timbuktu

Denna tidning fick Elias igår tillsammans med massa annat mys av min fina vän Camilla. Jag älskar att han har ett fuck cancer armband på sig. Det är så coolt hur denna underbara organisation växer. Om man tittar runtomkring sig på stan eller var som helat så skulle jag tippa att var 9-10 e person har ett armband på sig. Det är ju helt galet. Det är så tydligt att det saknades en sådan här organisation för unga vuxna cancerdrabbade. När Elias drabbades för ett år sedan minns jag precis när jag först kom i kontakt med ung cancer. Man var så utsatt, rädd och man kände sig så ensam. Vi var ju de enda av de som vi umgås med som någonsin drabbats av cancer. Ung cancer och dess medlemmar kändes som en stor varm famn som förstod. Deras jobb för unga cancerdrabbade och anhöriga är fantastiskt. Det är så fint.

image

Nu laddar jag med kaffe inför en springrunda med lillebror. Ha en bra lördag!

Fredag och soppa.

Idol kväll för fulla muggar. Fixade en god blomkålssoppa med champinjoner, lök och vitlök. Blandade nog i lite allt möjligt när jag tänker efter. Linfrön, hampafrön, lin och kokosolja. Mixade allt, kryddade och voilà:

image

Den blev faktiskt jättegod och perfekt som förrätt. Sedan blev det bara det som blev över från igår. Så inte så spännande.

Från en gullkråka till en annan:

image
En sovande Belle och jag :)

Träffade även denna lilla tjej, hennes söta bror Hugo och deras mamma en stund idag. Åh mysigt att träffa så många fina på samma dag. Mina fina vänner. Vad vore livet utan er?

Det har gått så lång tid nu som vi har varit borta. Det känns minst sagt när man kommer hem och får träffa alla. Mys deluxe skulle jag säga! Och välbehövligt just nu.

 

Nu ska vi fortsätta kvällen här.  Det är verkligen en helg som man bara vill vara. Inga måsten inget stress, bara vara.

Take a breath.

image
Elsa har precis dragit ett skämt som ni kan se :)
image
Gullbjörnen.

Idag fick jag träffa fina vänner som jag saknat så när vi varit borta. Ny energi som känns i hela kroppen. Här är jag och Elsa, min fina vän Camillas dotter. Mysigt att få gosa med en såhär liten. Ville bara ta med hem 😉

image

Det gäller att skynda långsamt nu, för E. Han måste ta det lugnt och göra precis som han känner. Viktigt att inte känna press från nåt håll. Allt tar sin tid. Att komma hem var ett mål. Nu får vi andas lite. Den här helgen känns verkligen så. Take a breath!

image