Hejdå Sverige.

image

Nu nu sitter jag på flygbussen påväg ut mot Arlanda. Det blev bestämt igår, fick flygbiljett idag och åker ikväll. Snabba ryck alltså, men det är bara att hänga med. Man får allt fixat så det är bara att hänga med strömmen. Elias kramade jag hejdå vid bussen, åh vad det kändes i hjärtat. Kunde inte låta bli att tårarna brände bakom ögonlocken. Men nu måste jag göra det här och det känns bra. Vi måste ju låta livet pågå nu även om det också känns konstigt. Vår pausknapp måste vi nu lära oss att släppa på. Livet måste fortsätta, vi ser verkligen fram emot det. Men vad konstigt det känns efter allt det här. Hela detta år. Det är ju fortfarande en berg- och dalbana, upp och ner med känslorna. Man har ju liksom gått och väntat på att denna berg- och dalbana ska stanna, och att vi får  kliva av. Men jag antar och har börjat inse att det inte kommer bli så på ett tag. Det kommer att planas ut vissa perioder där det inte kommer gå varken upp eller nedåt. Men sen kommer det komma uppförsbackar där vi kommer behöva andas in för att sedan bara följa med. Men mellan dessa kurvor och svängar så måste vi låta livet levas.

Sjukdomen har redan roffat åt sig mycket av vårat liv.

Elias har behandling imorgon, men hans syster har lovat att vara med så det känns bra.

Idag har Elias packat matsäck till mig, lagat lunch och hjälpt mig packa. Jag har ju världens bästa människa i mitt liv. ❤️❤️❤️

2 reaktion på “Hejdå Sverige.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.