On my way home to you ❤️

On my way home. Har snart inte sovit på ett dygn igen, zzzz! Man flyger ju inte hem med stil och klass direkt, efter ett nattpass. Sliten.nu. Kommer slockna som ett litet barn när jag kommer hem. Mellanlandade på Kastrup, tycker om när det blir så. Hellre där än (förlåt) Oslos -snark flygplats med omänskliga priser.

image
Älskar dessa små burkar, mums.
image
Kastrup

På Arlanda hade jag en timmes väntetid på bussen. Då såg jag att ungcancers ”fuckcancer” podd kommit ut. Började lyssna lite när jag stod och väntade på väskan. Men det gick inte, kände hur tårarna började bränna och hade ingen lust med det mitt bland allt folk direkt. Är ännu mer känslig nu efter snart inte sovit på 24 timmar :). Haha, vilket jobb man har alltså!

Podd i öronen/ sliten tjej.
Podd i öronen/ sliten tjej.

Började lyssna när jag satt och väntade på bussen. Åh vad fina dom är. Ungcancer alltså. Cancer är något som någon gång förmodligen kommer att drabba alla. På något sätt. Det värsta man kan göra, i min mening, är att låtsas som ingenting och inte våga prata om eller med de som drabbas. Vi måste våga prata om detta. Vi kan inte bara borsta det under mattan och låtsas som att det regnar. Att få och drabbas av cancer är tufft nog, Tänk om man dessutom på det skulle känna att folk ”inte vågade, var rädda eller inte orkade” prata om det. Det ska inte förskönas, eller tvärtom målas upp som något fruktansvärt hemskt där man bara ligger i sin säng, spyr och tappar håret. Vi måste prata om cancer precis så som det är. Precis så som var och en person som drabbas av det själva upplever det. Vi måste våga prata om det. Ungcancer gör det så bra, helt fantastiskt med denna podd.

När jag jobbade som sjuksköterska nu i Norge frågade jag personalen på en avdelning där det fanns unga cancerdrabbade om Norge har någon liknande organisation som ungcancer. Jag vet att Danmark har det men visste inte hur det var med Norge. Personalen hade aldrig hört talas om någon sådan organisation. Det finns inte i Norge. Jag fick en sten i mitt bröst. Tittade på dessa unga, de som ofta faller mellan stolarna, de som verkligen verkligen behöver ett sådant stöd som ungcancer ger här i Sverige. Det gjorde ont i mig. Ungcancer behövs överallt, i varje land. Kärlek till er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.