Hej gurkmeja.

image

 

Gurkmeja ja är en mycket kraftig antioxidant, tio gånger starkare än vitaminer. Antioxidanter skyddar mot fria radikaler, syremolekyler som kan skada viktiga celler och molekyler i kroppen. Gurkmejan innehåller även färgämnet curcumin, detta motverkar inflammation genom att hämma cellernas utsöndring av en signalmolekyl som är central vid en inflammatorisk process. Cox-2 är ett inflammationsprotein och detta hämmas även av curcumin. Just inflammationer  är boven till många kroniska sjukdomar. Stig Bengmark är en professor som har skrivit en artikel om detta.

Han skriver att forskningen tragglar sig fram om sådant här därför att det saknas pengar. Och att läkemedelsbolagen inte har några ekonomiska intressen att gå vidare. Laboratorieförsök har gjorts på möss där det visat sig stoppa tillväxten av cancertumörer. 

Forskningen kan inte säga något tydligt just därför att det är för lite utforskat om ämnet. Så detta är alltså knappast något man skulle uttala sig om inom sjukvården.

Men vi kör på! Vi ser ingen anledning till att inte göra det. Efter allt vi har läst är det självklart för oss.

Det är viktigt att man tar gurkmeja tillsammans med svartpeppar (piperin). Det tas då upp lättare av kroppens vävnader. Så en matsked gurkmeja om dagen utblandat med lite svartpeppar i ett glas vatten.

Muuuums!

image
Ett lass med gurkmeja.

image

Boom!

image

Dagens paket som ska göra våra kroppar starka och pigga.

Gurkmeja, chiafrön, torkat vetegräs, grönt te samt aprikoskärnor. Allt eko.  

Detta är något vi eller framförallt Elias äter av varje dag. Detta tror vi gör väldigt mycket bra i hans kropp. I ett annat inlägg snart ska jag beskriva mer ingående om varje produkt.

Det må kanske inte vara så gott. Men det är en riktig boost av braigheter.

❤️

How it all began.

Nu blir detta ett väldigt långt inlägg. Det är ett inlägg om hur allt startade. Det drar upp mycket känslor om hur det har varit. Men det är skönt att sammanfatta. So, here we go…

Vi är nu inne i Oktober. Hösten är här i allra högsta grad. Känslor blossar alltid upp i mig när det blir höst. Jag gillar ju hösten. Tänkte alltid förut att jag inte tyckte om hösten, men sen kom jag på att det nog mest var för att ”man inte skulle gilla hösten”. Det var som att jag intalade mig själv det.

Hösten2014

Jag älskar alla färger, den friska luften, kravlösheten, hösten känns dessutom som en nystart. Jag blir peppad när sommaren är slut och hösten ger en nya utmaningar. Så var det även förra hösten. Jag och Elias hade i augusti förra året flyttat tillbaka från Norge, där vi hade bott i ett år och jobbat, till vår hemstad Västerås. Vi hade innan Norge bott och jobbat i Stockholm under en tid och hade inte bott i Västerås tillsammans på länge. Hösten var på ingång och jag hade bestämt mig för att läsa kurser på högskolan jag länge verkligen hade velat läsa. Det kändes lite som nu eller aldrig för detta och vi beslutade att det var det jag skulle ägna mig åt den hösten. Det kändes så kul. Jag ville även åka till Norge och jobba kortare perioder för att få inkomst. Elias hade fått jobb som naprapat på en klinik i Västerås. Vi hade ”flängt” runt klart nu. Att landa i vår hemstad var det som kändes rätt.

IMG_5375
Bilder från Norge. Mycket fikse blev det! IMG_5271

Hösten rullade på och det var nog i denna månad något började kännas knas. Elias hade väldigt stressigt första tiden på nya jobbet och började klaga på magsmärtor. Precis under bröstbenet till höger kändes det, sa han. Eller det var mer som ett ”obehag”. Detta la vi ingen större vikt vid eftersom han hade känt såhär till och från även tidigare. Stress= magkatarr. Det var så vi tänkte. Men när oktober började närma sig sitt slut och obehaget inte hade gått över så sökte han läkare. Även vårdcentralen konstaterade: magkatarr. Magsårstabletter skrevs ut och så var det inge mer med det. Men dessa hjälpte inte, och efter ca 1,5 vecka vaknade jag en natt av att Elias var dyngvåt av svett. Han konstaterade även detta själv när han vaknade. Första gången detta inträffade lade vi egentligen ingen större vikt vid detta men när det fortsatte natt efter natt kändes det inte okej. Inte alls okej. Elias sökte vård igen och det togs ett EKG, blodprover samt sattes upp ett möte med en läkare på sjukhuset. Vi fint fick hem ett brev om att detta möte skulle bli inbokat ”inom 90 dagar”.

En fredagkväll, ca tre veckor efter att han hade fått magsårstabletterna utskrivna, kom Elias hem efter jobbet och sa att obehaget nu hade övergått i smärta som satt i hela tiden. Jag hämtade bilen och vi åkte in till akuten. Där fick vi vänta många timmar och allt som gjordes var en kroppslig undersökning samt att blodprover togs. Blodproverna var fina förutom hans infektionsvärde som var en aning högt. En röntgen bokades ändå in till på tisdagen veckan som skulle komma och vi fick åka hem. På tisdagen gjordes en CT röntgen och på torsdagen samma vecka fick vi reda på att han hade en stor tumör i levern. Mattan under våra fötter drogs undan och ett stort svart hål öppnade sig. Vi föll och det tycktes aldrig ta slut. Vi förstod ingenting. 

Det skedde så mycket fel under denna tid. Jag vet inte om jag kanske ska skriva om detta i ett annat inlägg. För det borde uppmärksammas. Det var under den kommande månaden som vi skulle börja förstå hur mycket man som patient och anhörig måste ligga på själva och ställa krav. 

IMG_7633

Det var den 14 november vi fick reda på tumören. En månad senare flydde vi staden och tog in på hotell i Gävle. Gävle valde vi därför att det var någon mysig konsert där. Det har senare blivit ett antal sådana småresor. Det har varit ett sätt för oss att fly ifrån allt och på något sätt samla energi. 

IMG_7623 IMG_7625

Det konstiga är att jag verkligen kände på mig redan när den första svettningen kom att det är något som är fel, så himla fel. Jag minns exakt känslan. Tårarna som föll redan innan diagnosen sattes. Det var något som var väldigt fel. Jag minns så när vi var på en konsert med våra vänner Anna och David. Precis veckan innan vi fick reda på allt. Det var en så fin konsert med Bruno Mars. Men jag kunde inte släppa den obehagliga känslan och klumpen jag hade i magen. Tårarna brännde bakom ögonlocker under varje fina låt som kom. Jag tänkte gång på gång hur bra har vi det nu, men hur kommer detta år egentigen bli? Något håller på att hända. Något otroligt hemskt håller på att hända.

Denna känsla har jag aldrig tidigare haft. Jag visste bara.

IMG_7389
Bruno Mars konsert med våra vänner Anna och David som betyder väldigt mycket för oss.

Lite mer matinspo!

Tänk vad mycket styrka och kämparglöd vi har fått under den här tiden och vad mycket det beror på alla våra underbaringar som finns runtomkring. Det har varit så viktigt med alla nära och kära som funnits runtomkring oss hela denna hemska tid. Något inlägg snart ska jag skriva mer om sådant här, ett viktigt ämne. Just nu är Elias bror här och vi kikar bonde söker fruuuu 😉 Och så äter vi detta smaskiga:

image

En höstig soppa gjord på tomater, basilika, lök, chili och pepparrot som är mixat. Sedan hade vi i kikärtor, kidneybönor, herticoverts (förmodligen felstavat), toppat med stekta champinjoner. Kryddat med eko buljong, cayennepeppar, salt och peppar. Mums!

Här kommer lite bilder från dagen. Jag och Camilla tog en promenad längs med vattnet. Hennes lilla dotter Elsa var med också, sedan kom Elias ner och picknickade med oss.

image
Camilla är en vän med ett hjärta av guld <3
image
Fina C och E. Kul att Elias orkade komma ner en stund.
image
Energi depån fylls på :)

image