Up and down, down and up.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu om jag ska vara ärlig. Livet rullar på. Jobbet har kommit igång, likaså studier och träning. Väldigt intensiva dagar just nu, vilket i och för sig är bra. Kommer på mig själv ibland med att jag bara fokuserar på jobbet på dagarna. Det finns inte tid för annat. Och det är väl så det ska vara. Men sen kommer den där isande känslan när man stannar upp och kommer på. Minns året som varit och hur läget en gång varit. Hur vi tagit oss upp från det trots allt och nu har ett jäkla försprång mot sjukdomen. Samtidigt som man heller inte ens vågar tänka så. För det är ju så mycket kvar. Så mycket oro kvar. Och så mitt i allt detta tänk så kommer jag på hur tacksamma vi ”borde” vara. Då det var som värst med E så var detta läge ett riktigt drömläge. Det är så himla konstiga känslor som bara går fram och tillbaka, upp och ner. Nu svamlar jag så himla mycket. Men det är mycket tankar som bubblar upp. Så mycket mer som sker än svaret på den senaste undersökningen. Så himla mycker mer.

IMG_7213
I grekland för 4 år sedan med världens största glassar.

När jag var ut och sprang igår bubblade det upp en massa känslor. Såsom alltid rensar det tankarna att springa, och man kommer många gånger till insikt med mycket. När man stått väldigt nära på ”andra sidan vården” som anhörig får man verkligen se så mycket. Jag ser så många poteniella förändringspunkter.

Att få vara med och få Ung Cancer att synas genom att anordna anhörigträffar känns verkligen bra. Jag står helhjärtat bakom den organisationen. I februari nästa år kommer det ske en rolig sak i Västerås för att stötta Ung Cancer. Men mer om det senare!

P1030943

Indien 2008
Indien 2008

2 reaktion på “Up and down, down and up.”

  1. Känner så väl igen den där ambivalensen med att känna att det går åt rätt håll och kommer bli bra, samtidigt som man i nästa sekund inte vågar vara för optimistisk. Himla bra initiativ med anhörigträffarna i Västerås! Låter som att ni har ”kokat ihop” något spännande till nästa år ;)…Kram!

  2. Ja det är verkligen märkliga känslor som man inte vet riktigt hur man ska hantera. Ja det blir kul!:) kram!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.