Spimo

Nu ska ni få hänga med på en heldag på sjukhuset (elias som skriver). För er många är det här en verklighet som är långt borta. För mig en ”vardag”. Jag kommer att berätta hur en inskrivning går till inför en stor operation.  Till en så kallad specialistinskrivningsmottagning (spimo) i Huddinge.

Dagen började med att min pappa kom för att hämta mig kl.07.30. Han var faktiskt i tid. Ringde mig för att bekräfta att han satt och väntade i bilen. Jag var mitt uppe med att göra gröna juicer. Blandade 3 olika som jag tog med mig. Vi kom iväg 20 minuter senare än tänkt.  Detta gjorde att vi kom till Huddinge 9.40. Första inbokade mötet var på hjärt- och kärlmottagningen kl.09.50 för att göra ett EKG. Innan dess skulle jag hinna  med att ta blodprover. En ekvation som ej gick ihop. Stress, stress, stress. Ingen bra start på dagen.

10945492_10152570669446254_700586096_n
Väntar på att få ta blodprover. Fyra före i kön.

Kom 15 min för sent för att få gör ett Ekg. Receptionisten grymtade till lite. Detta gjorde att jag var 40 min sen till K71-73, mottagning för övre bukkirurgi. ekg

Väl där så gjorde min sena ankoms inget. Jag skulle ändå ha gått om tid med att träffa alla olika professioner. Först ut var kirurgen. Alltid nervöst med att träffa en kirurg. Rädd att den ska säga något nytt som jag inte vet. Men efter två tidigare inskrivningar så vet jag att inget direkt nytt kommer att sägas vid detta möte.

10933239_10152570668876254_659002140_n
Klämma och känna. Glad kirurg
10866871_10152570668676254_741794339_n
– Hur känns det här?

Var en riktigt trevlig kirurg jag träffade. Glad och trevlig. Det underlättade mycket. Hon informerade om det som hon ska. Sedan pratade vi bl.a. en del om bröllopet. Skönt att få prata om annat. Hon kanske kan föreläsa för västerås onkologer om patientbemötande?

10942163_10152570668556254_1485441316_n
Tillbaka till väntrummmet efter läkarsamtalet. Pappa underhåller sig med mobilen.

Nästa på tur visade sig vara sjukgymnasten. Också glad och trevlig. Han informerar om hur viktigt det är att komma igång fort efter operationen. Ligga och spänna muskler i sängen, komma fort upp, hur jag ska sitta upp från liggande utan att ativera bukmuskler m.m. Jag fick också göra ett lungfunktions test, så kallad spirometri. Sjukgymnasten skrattade lite och sa att narkosläkaren blir nog nöjd med det här resultatet. Skönt, kände att tävlingsmänniskan i mig kom fram. Nu jäklar ska jag blåsa.

10937580_10152570668356254_444133731_n
Aaaaaaaaandas in
10922192_10152570668316254_942883952_n
Och andas uuuuut

Sedan var det dags att träffa en sjuksköterska. Hon informerar om allt på avdelningen, mat, rutiner m.m. Det var denna sjuksköterska som jag även hade på förra inskrivningen. Hon som pratade lite för mycket angående operationen. Det som läkaren ska informera om. Även denna gång skulle hon in där och ville prata om operationen. Fast den här gången var jag mer avslappnad inför det. Informerade henne om att det där har jag redan pratat med läkaren om.

10934218_10152570668236254_1161717933_n
Lunch efter sjuksköterskan
10947626_10152570668261254_1532716022_n
Lunchrummet. Här kan man som patient plocka det man vill ha, är sugen på.

Som sagt efter mötet med sjuksköterskan var det dags för lunch. Klockan har nu blivit 12.00. Fick bli rester från dagen innan. En chilli- och tomatsoppa med diverse grönsaker och bönor i.

Kl.13:00 träffade vi narkosläkaren. Dom sitter på en anestesimottagning en trappa ner. Hon hade egentligen inte så mycket att säga. Allt såg bra ut, blodprover, spirometrin, ekg. Vi pratade lite om att dom ska vara noga när dom sätter ryggmärgsbedövningen, eftersom den tidigare inte fungerat optimalt.

Det var den dagen. Tycker dagen gick smidigt, trots den stressiga morgonen. Man märker att alla är proffsigare på Huddinge. Inte bara på det dom gör, utan även patientbemötande. Får känslan, att vi ska göra allt vi kan för att du ska få en så bra vård som möjligt. Och det är otroligt viktigt. Mina känslor och tankar inför operationen är ganska kluvna. Jag kan nästan längta till operationen. Veta att dom ska operera bort tumörerna. Få ligga och kurera mig på avdelningen. Sedan är det såklart mer jobbiga tankar…

Det var allt från mig

/Elias

5 reaktion på “Spimo”

  1. Hej,
    jag läste lite av din blogg och vill bara skicka mina varmaste tankar till er. Min pappa har samma cancer som din Elias. Han opererade bort halva levern i mars förra året och då trodde vi att det kanske skulle få vara bra ett tag. Men redan på första återbesöket med skiktröntgen så var det tillbaka. De var i gallgångarna i den delen av levern som var kvar och inte i den nya som växt ut…därför kunde man inte operera mer. De hade nog funnits där från början med men varit för små för att de skulle upptäcka dem. Min pappa bor i Eskilstuna jag är född och uppvuxen där men bor sen 14 år tillbaka i Kalmar. Jag har pendlat sen förra våren mellan en till två gånger i månaden till pappa. Det är slitsamt då jag har familj här nere. Var jag än är har man dåligt samvete…Han har fått cellgifter hela hösten, cicplatin och det har varit tufft. Tyvärr hade inte det gjort den verkan vi hoppats på…Läkaren sa att de inte kunde göra mer…Ska upp till min pappa nu på lördag och på måndag ska vi till cancercentrum i Eskilstuna och prata med pappas läkare som är väldigt bra som tur är. En stor kram till er båda.
    /Marika

  2. Kirurgen såg väldigt trevlig ut, håller med dig, det är så viktigt att man får ett bra bemötande och att de ser en som en patient/person och inte bara en siffra i ett statistiskt diagram….och ja, onkologmottagningen i västerås kanske skulle kunna gå bemötandekurs del 1 hos henne i huddinge? tror del 1 innehåller: att hälsa med ett leende, att inte bli personligt grinig/irriterad om en patient ifrågasätter behandling… och framför allt, att sätta sig in i patientens situation och respektera patientens önskan. Men iofs, har svårt att tro att de skulle klara G på kursen

  3. Du talar för mig David. Kunde inte sagt det bättre själv. Tänk att bli lite personlig med en 30 åring som har allvarlig cancer. Nejnej… Då kanske msn verkar ”för positiv”. Det är ju ändå en svår cancer han har. ”Tala på ett stelt sätt enligt vad statistiken säger, inte på ett sätt som kan verka för positivt”. Maskiner…

  4. Tack för att du skrev <3 Många varma tankar tillbaka till dig. Det låter som detvar varit många turer för er också. Med hopp blandad med förtvivlan. Det är fortfarande så overkligt allting att detta händer, antar att det är likaså för er. Det där dåliga samvetet könner jag igen. Man vill göra allt allt jämt men könner att man ibland inte orkar eller kan. Elias fick också cisplatin förut. Han mådde riktigt dåligt några gånger av det. Inge kul alls. Vad skönt att ni har en bra läkare. Det är så otroligt viktigt att man känner sig förstådd och känner förtroende. Ta hand om din pappa men glöm inte att även ta hand om dig själv. Det är så viktigt det med. Många varma kramar till dig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.