Ultraljud.

Ultraljudet idag tog över en timme. Det var en läkare först. Hon höll på en bra stund men var sedan tvungen att hämta en till läkare. Dessa undersökningar är bland de värsta som finns. Vi vet ju varför de görs. Har det hänt något mer sedan sist? Hur ser sjukdomens karaktär ut? Efter att Elias har gjort ett antal sådana undersökningar har jag nästan lärt mig tyda bilderna. Idag valde jag att titta bort. Och när den andra läkaren kom in, ja då höll jag för öronen och kände mig som den svagaste på jorden. Men det får vara så. Jag vill vara med! Men det är så jobbigt. 

Tillsist var dom äntligen klara. Jag har hört att röntgenläkare inte ska ge besked efter en ultraljudsundersökning? Det gjorde iallafall denna läkare. Och det är vi tacksamma över. Det finns inget värre än att gå därifrån i ovisshet. ”-Vi ser inget mer än vad vi sett tidigare”. En lättnads suck.

Men oron släpper inte. Såklart. 

Kirurgen ringer mig när allt är klart imorgon. Men vet ni vad. Nu jävlar är det tredje gången gillt. Imorgon ska cancern få sig en riktig jäkla käftsmäll. Den kommer förstå att den inte har något mer att göra i Elias kropp. Fuck Cancer!

I väntan på Ultraljud:

I väntan på Ultraljud.

Tillbaka i välbekanta korridorer...
Tillbaka i välbekanta korridorer…

 

 

2 reaktion på “Ultraljud.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.