Väntan.

Vi väntar svar från röntgen. E har fått göra både en lung och buk röntgen. Han har inte fått äta på hela dagen och jag lider med honom. Men som vanligt är han precis som vanligt. Ler, pratar och går. En själv hade ju legat totaldäckad utan mat så länge. Men så har det alltid varit i vårt förhållande. Då mitt blodsocker dimper som en lop i en bergochdal bana då jag inte fått mat på länge så håller sig Elias alltid stabilt. Eller det kanske bara är det att han aldrig klagar? Och vise versa? Elias brukar förbereda med frukt och nötter i väskan att ge mig om vi ska iväg och det finns risk för lång väntan utan föda. Han har lärt sig efter dessa år, haha.

Han är stark. Min kämpe. Väntan är alltid värst. Vidriga väntan.

2000px-GJL-fft-herz.svg_

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.