Sunny Saturday.

image

Mysig lunch idag nere vid hamncafét. Lugn dag. Jag är typ sjuk, förkyld. Kom efter vårruset. Inte kul. Blir att kurera sig hemma ikväll. Mycket som händer nu så det finns ingen tid att vara sjuk. Vi fortsätter med bröllopsplaneringen. Det börjar verkligen närma sig nuuuu. Tre veckor idag! Galet. Och pirr i magen.

image

Vi kommer att fotas i dessa mysiga gränder om vädret tillåter förstås. Här kommer en sneakpeak på Elias skor som han ska ha. Så snygga, eller hur?

image

Vi har precis fikat lite här hemma med Elias kusin Andreas och hans tjej. Jag gjorde en glassbomb med marräng, daim, blåbär, digistive och mashmallows. Less is more, eller? Nu är man inte lite uppblåst. Men det var det värt. En dag som denna.

image
Tomtebloss! Varför inte.

Ha en fin lördag!

Rustic.

image

Sökte Rustic Chic Wedding på Pinterest och Volia, precis min stil haha… Det finns verkligen så mycket fint inne på Pinterest så man blir tokig. Lite det jag sysselsatt mig med idag efter att vi suttit med lite annan planering. Känner mig inte helt bra. Något skit är det i kroppen. Hostar och hostar. Det kliar i min hals. Ligger och vilar hos Elias pappa medans han lånar bastun. Sedan blir det att handla mums till ikväll minsann. En annan sysselsättning idag är att spana bröllopsresa. Tänk om… Nu blir det ju mycket som ska klaffa. Men fasen, visst ska vi komma iväg. Idag går drömmarna till Italien. Imorgon kanske det är Grekland. Vem vet.

Vi känner inte beskedet igår som något totalt nedslag. Vi hade ändå förstått att det kunde vara så. Han har ju fortfarande svarat fantastiskt bra på behandlingen. Det är dessutom väldigt ovanligt att man gör det i den här cancerformen. Men lite märkligt är det ju hur röntgenläkarna inte verkar granska bilderna så noga så även småförändringar upptäcks? Det kanske är så att även de kan missa. Förstås. Det är bara olyckligt att patienten hamnar i kläm liksom. Som min vän sa idag, det känns nästan oetiskt att slängas mellan sådana här besked. Men som sagt. ”Tur” att tumörerna nu setts så dessa kan brännas bort för all framtid. Vi har fortfarande samma jävlar anamma. Och på bröllopet satsar vi på tumörfritt.

image
Drömma drömma… Amalfikusten, Italien.

 

Inte riktigt så…

image

Ledig dag idag. Det blir en fullspäckad planeringsdag idag. Igår var en så otroligt fin sommardag. Älskar verkligen våren /försommaren så mycket. Hoppas på fint väder imorgon så man kan vara ute lite. Idag ser det inte så ljust ut.

Igår fick vi ett samtal från kirurgen. Den kirurg som vi är så glada att vi haft under hela denna tid. Hur hade det gått annars, kan man ju undra. Han och hans kollegor hade iallafall en stor lever konferens igår förmiddag där Elias bilder diskuterades. Vi anade att det kunde vara något även om vi i vår fantasivärld drömde om att han skulle ringa och säga samma sak som onkologen, – alla tumörer är borta så det finns inget att operera. Egentligen det som borde vara det enda självklara, lika och samma bedöming. Tyvärr så var inte fallet så. Kirurgen meddelade att den största tumören hade minskat mer än dubbelt i storlek, men den var där. Bland de mindre tumörerna hade de flesta försvunnit men några fanns kvar. Så kirurgen vill nu gå in och bränna bort dessa med hjäp av 3d teknik. Och det kommer ske så snart som möjligt. Återhämtningstiden efter att man har gått in och bränt är 2-3 dagar på sjukhus. Alltså betydligt mindre än om man skulle operera (skära). Han sa att Elias svarat otroligt bra på cellgifterna och det var ju såklart skönt att höra. Men vi kan ju inte låta bli att ändå bli lite ledsna på detta. Det var helt enkelt för bra för att vara sant att de poff, bara skulle försvunnit helt. Men fasen, de ska ju försvinna! Bränn bort skiten så är vi snart där.

Sedan kan man ju såklart känna sig lite kluven till att det kan bli sådana oroligt olika bedömningar. Ni alla såg ju klart och tydligt vad som stod i röntgensvaret, postade det här. Där det stod att alla hade försvunnit, men sedan då bilderna ses av andra/ annan läkare så ser man något annat. Hmm… Och mitt i all oreda så finns vi, de stackars patienterna och anhöriga som blir kastade mellan olika besked. Allvarliga besked som faktiskt handlar om någons kropp, någons liv. Men vi är inte förvånade. Vi har inte varit i total chock för detta. Det är inget nytt att man kastas såhär fram och tillbaka i olika besked. Tyvärr.

Det blir alltså att snart trycka in ca en halv sjukhusvecka för att bränna bort. Hur nu det ska lyckas klämmas in är ju en fråga. Men det är det allra viktigaste såklart. Vi hoppas att det kanske blir redan nästa vecka. Inget uppehåll i cellgiftsbehandlingen krävs vilket känns skönt.

Full fokus!

image

Alltså det här beskedet. Fuck You Cancer. Nu har vi övertaget. Du ska fan få se att det inte går att inkräknta Es kropp något mer. (Ablationshåla = där de bränt bort en tumör vid första operationen). 

Det här beskedet kunde ju inte kommit mer lägligt. Full fokus bröllop! En ny röntgen blir först veckan efter bröllopet. Läkarbesöket med svar blir någon vecka efter det. Läget ska fasen inte vara förändrat tills dess. Tumörerna gör bäst i att hålla sig borta nu. Men det känns ändå skönt att det nu inte blir något mer besked innan. Allt vi önskat har varit att Elias skulle vara tumörfi på bröllopet. Nu blir det så. In med den positiva energin. Planering, kika bröllopsresa.

Du och jag. Den dagen är det du och jag.

image

Kallt!

image

Ikväll var det vårruset som gällde för hela slanten. I regn och minusgrader (kändes det som) sprang vi. Under loppet fick man ju förstås upp värmen men efteråt darrade man som ett litet asplöv. Mysig fika fick vi också, haha. Jag tycker ändå jag fick till loppet bra. Sprang på 24.15 och hela loppet igenom kändes det bra! Ett väldigt behagligt lopp helt enkelt. Det känns kul att jag känner så nu. Förutom mina skor som kändes platta som jag vet inte vad. Dom är nog 3-4 år och sjunger för sista refrängen. Får bli nya snarast. Min kusin var grym och sprang på 21.30. Så bra!

Tusen tack för alla fina kommentarer igår! Varenda en värmer ska ni veta. Ni och bloggen är ju liksom med oss i det här. I allt det vidriga men även allt det positiva. Så tack!! Elias har fått behandling idag och är trött. Första och andra dagen är alltid värst. Det får bli en lugn vecka. Men vi njuter ju såklart fortfarande av beskedet igår. Det kunde inte varit bättre. Det känns som vi gett cancern en hård, fet, jävla käftsmäll!

 

Möte med Onkolog.

image

Mötet blev uppskjutet till 13.30 eftersom läkaren vi brukar ha var sjuk. Vi kommer till väntrummet, båda fruktansvärt nervösa. Elias frågar mig om jag är nervös och säger sen att oavsett vad svaret blir så kommer han ju må precis så som han mår idag även imorgon, och även nästa vecka. I början när vi skulle få sådana här besked trodde man att efter detta är det slutet om det inte är ett bra besked. Vi har efter allt lärt oss att så är inte fallet. Trots dåliga besked ska vi inte tappa hoppet. Eller sluta leva. Cancer är en bergochdalbana av känslor utan dess like. Upp och ner.

Idag kan man säga att banan gick upp till högsta toppen. Efter att läkaren gått igenom alla möjliga olika frågor kring måendet så kom det. ”- Röntgensvaret/ MR svaret såg jättebra ut och man ser inga tumörer längre, dom har försvunnit.”

Pang bom. Bara sådär. Glädjetårar. Lättnadstårar. Läkaren börjar prata vidare om fortsatt planering. Fyra till behandlingar nu. Men vänta nu. Stopp. Kan vi ta det igen.  – Den största tumören då? Var är den? – Den är inte där längre. – Operation då? – Det finns inget att operera, ska vi operera bort hela levern eller? (ironisk).

Kan ni förstå att vi svävar i extas just nu? Vi vet att vi inte kan räkna med att det föralltid kommer att vara bra nu. Där är vi väldit långt ifrån. Men vi vågar glädjas. Det måste vi. Ikväll blir det att fira med ett spinningpass för mig snart, sedan tacokväll. Vi har handlat massa mums alá veggostyle.

Elias innan mötet.
Elias innan mötet på Radiumhemmet.

 På bottenplan på Radiumhemmet sitter en sjuksköterska om dagarna och tar emot alla möjliga spontana frågor från patienter och anhöriga som råkar gå förbi, vilket de flesta gör då det ligger på vägen ut. Det tyckte vi var så bra! Heja! Vi Satt där en stund innan besöket och prata. 

Tankar.

image

Okej, det är totalstopp här. Endast ett spår öppet mellan en speciell sträcka så att det blir köbildning. Vi står just nu helt still. Det blir en lång hemfärd det här… Kikar igenom alla bilder från helgen och det slår mig att min blivande man har värsta modellpotentialen. Ser ni eller!? Så snygg. Kommer in på tankar om morgondagen. Möte med onkolog. Ett ganska avgörande möte. Något annat går inte att säga. Som vanligt har vi helt kommit bort från alla sjukdomstankar när man hat sådana här helger. Långt långt borta har de varit. Men kommer nu smygandes igen. Jag vill inte kalla livet orättvist. För det finns ingen som är mer värd något än någon annan. Men ibland kommer ändå de tankarna. Såklart. Förbannat orättvist känns det ibland. Mirakel kan ske. Och de tankarna kommer vi aldrig att släppa. Vi måste våga tro på att mirakel kan ske.

image