När våren nalkas.

Läste på vimmelmammans instagram om det här med att vara inlagd på sjukhus när våren nalkas, eller en sommar är på ingång. Kände så igen mig i hennes ord. När Elias var inlagd på sjukhus i Augusti för andra operationen varade den vistelsen över en månad. Vi såg sommaren sakta men säkert försvinna och övergå till höst. Medans andra hade kräftskivor, sommarens sista grillmiddagar eller vad man nu kan tänkas göra en fin sensommardag så fick vi se sommaren sakta men säkert försvinna innanför sjukhusets kalla väggar. Vi kom på sin höjd ut på den lilla gräsmatta som låg utanför sjukhuset. Efter en tid kom vi äntligen hem igen och tog oss igenom en vinter, När det sedan nalkades vår där någon gång i mitten av mars, så var det dags igen. Cancern var tillbaka med full kraft och vi var återigen i sjukhusets fångst. Vi försökte fånga hösten där den kom i Augusti. Och vi försökte fånga även våren. Hittade alla solplättar som fanns långst med sjukhusväggen och slog oss ner.

6c4655d72ad33acde13b4ba38961ae01

Nu är det återigen dags för sjukhus. Denna gång bara dagar efter vårt bröllop. Vi får hoppas det inte blir lika långdraget denna gång. Men som vanligt så vågar man heller inte hoppas på något. Men vi gör allt. Allt för att cancern en gång för alla ska lämna oss ifred. Så i mitten av Juni, ”när sommaren är som bäst” så är vi återigen där. I sjukhusets kalla vrå. Och ger cancern återigen den käftsmäll den förtjänar. Jag kommer aldrig släppa din hand.

5e005f985afa6dc95bd1c34825a6b7a3

3 reaktion på “När våren nalkas.”

  1. Du träffar så bra med dina ord och jag känner igen mig så mycket. Vi var instängda på sjukhus veckorna där i juli när sommaren var om finast. Man känner sig utanför allt. Man lever i en egen bubbla. Just meningen med ”och vi var återigen i sjukhusets fångst.” För så är det verkligen. Man är i ett fängelse som man inte valt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.