Bästa veckan!

Ännu ett minne är skapat. Många resor har vi gjort och nu är ännu en avklarad. Mest läst, badat, solat. En perfekt semester helt enkelt. En perfekt bröllopsresa. Tusen tack till de gäster på vört bröllop som bidrog med en slant som bröllopspresent till resan. Så fint och vi är så tacksamma. Nu väntar en tidig morgon sedan är vi tillbakain i matchen igen. Och vilken härlig höst vi ska ha!

Love you now and for always.
Love you now and for always.

Oslagbara.

imageimageimageSakta men säkert börjar dagarna ta slut här borta och på måndag bär det hemåt igen. Snart dags för jobb, träning och vardagslunk. Som för alla andra. Vemodigt. Såklart. Men också skönt. Och, något annat som vi även båda två börjar tänka på är tisdag. Vi försöker att undvika samtalsämnet men kommer ändå in på det, oundvikligt. Något som faktiskt handlar så mycket om livet själv som detta gör är väldigt svårt att undvika. Vi måste face it. Men inte riktig än. Inte nu. Det är då. Men det börjar närma sig. Som alltid tomma tankar, hjärnan är blank. Olika senarier går inte att ta in. På tisdag är det dags för MR svar.

Det har blivit en del av vår vardag. Så är det. Hur konstigt det än låter. Vad det än kommer sägas så är vi starkast. Omöjliga att rucka på. Och nu ska vi njuta lite till.

Another day in pictures.

image

Morgonen började med en god frukost som bland annat innehöll melon. Godaste som finns i värmen.

image

Idag hyrde vi bil och körde mot staden Preveza. Där var denna butik det första spontana stoppet. Greklands motsvarighet på hälsokostbutik, allt ekologiskt. Billigt värre var det mesta så det fick hänga med en del spännande saker hem. Kul!

image

Efter lite strosande ner till hamnen för att spana stora segelbåtar och tittande i affärer så tog det stopp. I 43 gradig värme så orkade vi inte mer och våra kroppar skrek efter bad, men först:

imageP1050295P1050294

Ett stopp på ön Lefkas där det först var tänkt att hänga på någon strand, men efter att ha yrat runt ett varv vid hamnen i tron om att vi var påväg någon annanstans än just bara ett varv runt så stannade vi istället bara för en lunch. Vi tog första bästa och som tur är var det en bra restaurang med bra grekisk mat, sånt där vet man ju aldrig. Bönsallad med grillade auberginer till Elias oh moussaka till mig. Mätta och glada resten av dagen. Den där moussakan. Puuh…

P1050308

image

Så ett stopp blev det istället påväg hem på denna strand. Läsa bok och bada i massor innan det var dags för Elias favoritsyssla som det tjatats om. Och det är klart att man ställer upp…

imageimage

Nämligen att sitta och titta på fiskare vid en hamn i närheten av där vi bor. Ett par timmar. En fisk fick dom. Under tiden Elias tittade på fiskarna så roade jag mig med tjat om ”ta kort på mig när jag ser fri ut”:

image

 

Hahaha… Jag fick min frihetsbild och vad som väntade när vi suttit där några timmar var sedan en fantastisk solnedgång. Den nya kameran användes flitigt vill jag lova. Men en solnedgång blir liksom aldrig rättvis på bild.

P1050326P1050395

Sen så var denna dag snipp, snapp slut. En fiskbuffé väntade vid hotellet innan det var läggdags. Nöjda och glada och vill fortfarande aldrig åka hem. Godnatt!

image

Solsting= tankesnurr.

Man kommer in på väldigt mycket tankar här under ledigheten. Livet rushar ju på för dem flesta. Det gjorde det för oss också. I en väldans fart. Man skulle hinna med så mycket som möjligt, helst innan man blev allt för gammal. Allt skulle helst ske samtidigt. Hade Elias inte blivit sjuk hade allt fortsatt så. När han blev det var vi tvungna att tänka om. Stopp. Paus. Det var som en stor stenmur borrade ner sig precis framför våra fötter. Vi hade fullfart framåt men det blev en tvärnit, fullllkomlig omöjlig att ta sig förbi, hur mycket vi än försökte. Vi kunde inte längre köra på i samma takt. Helt omöjligt. Såklart. Men vi har lärt oss att det är inte hela världen om ett visst mål man satt upp för sig själv inte är satt innan en speciell tid. Det är inte det som betyder något. Allt får idag ta den tid det tar. Förut fullkomligt otänkbart. Men idag är det okej. Det finns andra saker som är viktigare. Vi har liksom lärt oss att följa med livets vatten som rinner dit de vill. Man kan inte göra något annat. Jag tror att det som betyder något i slutändan inte är att livet blev som du tänkt dig. Utan något helt annat… Cancerhelvetet hade vi gärna sluppit. Men allt ont som inte har något gott med sig. Så är det ju. 

Från floden igår.
Från floden igår.

Godmorgon.

image

Godmorgon. Dagarna lunkar på här och vi har det så bra. Igår sa Elias till mig ”- det kan iallafall inte vara negativt att jag är piggare än nånsin på dessa två sjukdomsår.” Och jag kan bara hålla med. Det kan såklart bara vara positivt.

Igår hyrde vi moppe och åkte till en flod som var svinkall. Kall ät nog så benen domnade bort. Man skulle vada ner för floden för vattnet sägs vara helande. Så då var ju vi först i såklart, haha… Det var så fint där, som en sagovärld.

image

På en moppe, hahaha
På en moppe, hahaha

Tänk om man kunde stanna tiden…

Tack för alla fina kommentarer! Här kommer en liten uppdatering på hur vi har det. Vi har det superbra och ja vad ska man säga. Hem vill man ju såklart aldrig. Stanna tiden någon? Imorgon har vi hyrt moppe. Moppe äventyr på gång alltså. Jag överraskade Elias idag med skumpa och stoooor blombukett på rummet. Det enda han la märke till var jordnötterna nedanför blommorna, ”- Åh dom har ställt in jordnötter”. Han äter ju väldigt mycket nötter nu förtiden. Men har det blivit för mycket? Kommer han förvandlas till en nöt? Nejdå… Men han såg resten sen när jag sa. Vi har haft en mysig dag. Lite bilder:


imageimageimage image image image

Hemma och vänder.

P1000719
Fin kväll på kusten.

Nu är vi bara hemma och packar om. Imorgon väntar Grekland, och Parga. Det är ju faktiskt till och med vår bröllopsresa. Ska bli helt underbart förstås.

Hann gosa med den här gosen en stund idag.

image
Örat hamnade fel men vad gör väl det om man heter Alf.

image

Fantastiskt

image

Kvällens dopp. Dagarna flyter ihop och imorgon är sista dagen. När man är med fina vänner och bara har det bra med en massa skratt så är det lätt att man glömmer. Och ibland behövs ju förstås det. Men hur mycket älskar man inte detta. Jag kan bara inte släppa tanken på hur tacksam jag är. Att vi är här. Tillsammans. Igen. Ofattbart. Och helt fantastiskt. Det har liksom bara legat så långt borta. Nu ska vi bara njuta en dag till. ❤️

image