Solsting= tankesnurr.

Man kommer in på väldigt mycket tankar här under ledigheten. Livet rushar ju på för dem flesta. Det gjorde det för oss också. I en väldans fart. Man skulle hinna med så mycket som möjligt, helst innan man blev allt för gammal. Allt skulle helst ske samtidigt. Hade Elias inte blivit sjuk hade allt fortsatt så. När han blev det var vi tvungna att tänka om. Stopp. Paus. Det var som en stor stenmur borrade ner sig precis framför våra fötter. Vi hade fullfart framåt men det blev en tvärnit, fullllkomlig omöjlig att ta sig förbi, hur mycket vi än försökte. Vi kunde inte längre köra på i samma takt. Helt omöjligt. Såklart. Men vi har lärt oss att det är inte hela världen om ett visst mål man satt upp för sig själv inte är satt innan en speciell tid. Det är inte det som betyder något. Allt får idag ta den tid det tar. Förut fullkomligt otänkbart. Men idag är det okej. Det finns andra saker som är viktigare. Vi har liksom lärt oss att följa med livets vatten som rinner dit de vill. Man kan inte göra något annat. Jag tror att det som betyder något i slutändan inte är att livet blev som du tänkt dig. Utan något helt annat… Cancerhelvetet hade vi gärna sluppit. Men allt ont som inte har något gott med sig. Så är det ju. 

Från floden igår.
Från floden igår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.