Är det bra nu?

Höst. Regn. Sol. Vardag. Glädje. Lycka. Sorg. Rädsla. Många känslor som ständigt dyker upp just nu. För att ”leva med cancer” är inte det lättaste. Ner i det svarta hålet, nattsvart, kämpa kämpa, ljuset finns där, längst upp, ta oss dit, ljust och härligt, snubbla och ramla ner i hålet igen, och så upp igen. Just nu känns det som att vi ligger där längst upp. Precis vid jordytan. Vi ligger precis vid kanten. Och allt vi vill är bara att stanna där. Komma längre upp. Se ljuset och livet. Och det gör vi till och från. Men sen kommer tanken, tänk om. Paniken i Elias ögon. För tro mig, det är det ibland. Rädslan tar över. Det är bra just nu och jag har hört många säga att det är då den ofta kommer med full kraft. Då när kaoset lugnar ner sig. Det är inte lätt att stå bredvid, allt man vill säga är att ”-Nu älskling glömmer vi det här ned cancer och går och lever vårt liv istället”. Allt man vill säga är att det kommer bli bra. 

Jag kan inte säga det. Hur mycket jag än vill kan jag inte säga det.  För det vet vi inte. Hur mycket vi än tror och hoppas är det inget vi vet något om. Skoningslöst trycker rädslan ner sig i vårt liv och bestämmer sig för att vara vår dryga  ovälkomna vän för ett tag. Att leva med cancer är inte lätt. Det är inte en förkylning, eller en dryg influensa. Just nu är det bra. Det är nästan för bra för att vara sant. Men varför är vi då inte bara glada och tacksamma?! Det är väldigt många tankar och funderingar. Ständigt. Utåt sett kanske vi ser starka ut. Utåt sett ser vi nog ganska glada ut. Vi försöker. Men vissa dagar vill man liksom bara hata allt. Så är det. Hatar den där jävla rädslan. Röntgen närmar sig. Ny utvärdering. Ny väntan. Den där väntan… Och det är så det kommer vara för oss. Vi tampar oss fram. Dag för dag. Vecka för vecka. Men alltså ibland är det inte så lätt.

Just nu är det vila efter jobb, och innan yoga. Det behöver vi idag.

P1000687

4 reaktion på “Är det bra nu?”

  1. Så jäkla bra du kan sätta ord på känslan när livet kämpar mot cancer. Mina tårar rinner när jag läser, det är så tufft och orättvist, men när jag ser er styrka så blir jag varm och ler…
    Tack för att du delar med dig❤️ Kram elinor

  2. Du berättar och beskriver så målande er berg- och dalbana, man kan riktigt känna de känslor ni går igenom om än inte helt förstå hur j-t det måste vara att verkligen vara där. Er klokskap, er ödmjukhet och er kämparanda är beundranvärda och er kärlek till varandra lyser igenom i allt – och den kombinationen är svårslagen! Allt gott❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.