Livet nu.

Vi njuter väldigt mycket av vår vardag just nu. Fin röntgen, pigg Elias och hösten är här. Jag gillar hösten. Det känns alltid som en nystart. Jag har börjat jobba heltid och ska försöka komma igång mer ordentligt med träningen igen efter sommaren. Imorgon ska vi påbörja en ny termin av yoga som ska bli spånnande. Vi pratar och funderar på framtiden. Samtidigt som vi lever här och nu. Konstigt och lurigt det där. Men framtiden känns liksom fortfarande ganska tom. Vi fokuserar här och nu helt enkelt. Och! Fram till januari. Då flyttat vi nämligen till större. Vi har vetat det ett tag men inte alls vågat ens uttalat det. Det har känts alldeles för långt borta. Men nu vågar vi ändå ta till oss tanken. Januari är nu gansla snart. Det känns fantastiskt. Det har liksom varit lite av en milstolpe i allt.

Så livet lunkar på och vi älskar det.

Igår blev jag, Linnea och hennes kille Danel bortskämda med sjukt god vegansk mat som Elias knåpat ihop. Så sjukt god alltså! Och tre efterrätter a’la vegan style. Haha… Varför nöja sig med en. Två bilder här så kommer recept senare.

imageimage

Snart hemma!

Påväg hem efter en helg i Göteborg. Superbra utbildning och superfint bröllop. Tåget blev försenat en massa och byte till buss osv. Igår fick vi höra att vi lever ett sådant turnélivet, far och flänger, haha. Hmm… Det kan nog stämma. Vi har i princip bara varit hemma och vänt en himla massa på sistone. Vi älskar ju att fara och flänga men vad skönt det ska bli att ta höst nu. Ja. Alla färger, löv och blåst! Välkommen. Och alla härliga kvällar i soffan med inga måsten. Welcome! Nu checkar vi ut turnélivet för denna sommar. Jag längtar efter min hund. Snart hemma.

IMG_3214

Utbildning och bröllop

Efter utbildning med Ung Cancergänget igår kväll och förmiddagen så ska vi nu på bröllop. Alltid så kul att gå på dessa utbildningar. Blir alltid så peppad för arbetet med medlemsträffarna och blir alltid så inspirerad av Ung Cancers arbete dom dagligen gör. Det är så viktigt. Och det känns så kul att få vara med i en så fantastisk organisation och bidra på något sätt genom att hålla i träffar.

Men nu som sagt bröllop. Går ju dit med en härlig energi nu efter denna dag. Ha en fin lördag!

image image

Kirurgbesök och resa till Göteborg.

image

De gånger vi varit på detta sjukhus har blivit som en enda stor dimma. Vet inte exakt när vilken operation var och vad som hände när. Tre stora leveroperationer har det iallafall varit. Jag minns att den ena gången var för precis ett år sedan. I slutet av augusti opererades du, och sedan väntade fem veckors eftervård på avd 72. Varje dag tog jag tunnelbanan från min kompis som jag bodde hos på Mariatorget. Fram och tillbaka. Sommar övergick till höst. Febern gav sig inte. Undersökning på undersökning. Oro efter oro. Tillsist fick vi lämna sjukhuset. Här och bland annat här kan ni läsa om det.

När vi var där igår är det många minnen som dyker upp. Men konstigt nog så är det ingen ångest känsla. Omhändertagandet på detta sjukhus har alltid varit bra. Kirurgerna har alltid varit bra. Fullt förtroende har vi alltid haft. Tror det är den enorma kunskap som finns blandat med hoppingivande ord. Vi vet ju att för Es sjukdom är det här expertisen finns. Om jag ska vara ärlig så är det även pågrund av skillnaden från Västerås sjukhus. Skillnaden i allt. Allt.

Samma sak var det igår. ”- Fantastiskt att se att du ser så pigg ut, nu går det ju precis som vi vill.” Det vill säga fina röntgenbilder efter det senaste ingreppet. Kirurgen i Huddinge har sagt att de vill avsluta det de en gång började efter varje gång tumörer upptäckts i levern. Något onkologerna alltid varit starka motsättare mot. De tror snarare på en spridning till blodbanan. Vilket kirurgerna inte tror på eftersom det alltid varit koncentrerat till levern.

Tänk ändå att vårt stridare med att ordna remisser har lett hit nu. Vi vet inte alls något om framtiden. Men tid är alltid tid. Just nu är E tumörfri. Hade han inte genomgått alla operationer hade han inte varit det, snarare tvärtom.

Nu kommer han att få tre till behandlingar med cellgift. Sedan första röntgen åtta veckor efter den sista behandlingen. Efter att vi insett och även fått erfara att Solna inte kan granska röntgenbilder på levern lika bra som Huddinge så kommer vi ringa Huddinge efter varje röntgen framöver så vi vet att de granskas noga. Rent krasst är detta sanningen, detta pågrund av att Huddinge är de som är specialiserade på lever av de stora sjukhusen. Inget vi tänkte på kunde vara skillnad till en början. Men det känns skönt att veta det nu så att vi kan se till att detta görs.

Vi fick alltså ett bra besked igår. Kirurgen ville mest ha en bokad uppföljning. Framförallt utifall det inte hade gått bra nu. Men det har det alltså gjort och vi är så glada för det. När vi sista dagen i Grekland fick reda på kirurgbesöket befarade vi det värsta tänkbara. Nu blev det tvärtom. Fantastiskt.

Nu är vi påväg ner till Göteborg. jag ska på utbildning med Ung Cancer ikväll tills imorgon eftermiddag. Sedan är det dags för bröllop imorgon kväll. Mys helg med andra ord. <3

image

Fyrklövern dök upp…

image

Precis innan vi skulle svänga av till KS Radiumhemmet dök denna taxi upp framför oss. Jag snappade såklart direkt upp tecknet som trädde fram precis framför våra ögon. Tog ett snabbt kort, men vågade inte ta det som något tecken. Sedan var det dags. Efter 2,5 timmars bilresa. Köerna till Stockholm var enorma och vi stod verkligen still vissa stunder.

Så en halvtimme sena var vi framme. Fick komma in till läkaren på en gång. Han började babbla standard fraser. Hur mår du, hur är vikten, hur äter du, mår du illa. Osv. Både jag och Elias tänkte ju förstås inte på något annat än röntgensvaret. När det sedan aldrig kom så var vi tillsist tvugna att fråga. ”- Jaha, har ni inte fått det än? Det trodde jag. Nämen det ser bra ut, inget nytillkommet”. Antar att det är sådant här som kan inträffa när det inte är kontinuitet på vilken läkare man får träffa och det ofta blir olika.

Vi suckade båda ut högt. Sådan lättnad. Innan beskedet var det som att vi satt där, läkren framför oss med alla frågor. Men man var inte där, fysiskt men inte mentalt. Det var som att man såg allt ovanifrån. Hörde ingenting. Tanken som alltid slår mig när jag kommer på vart vi egentigen sitter och vad vi egentligen gör. Vad sjutton gör vi här!? Och kommer man någonsin vänja sig vid sådana här möten? Svaret är förstås nej. Det kommer man aldrig att göra. Alltid lika hemskt, vidrigt, nervöst och skrämmande. Den här gången gick det bra. Nu har vi ju tid hos kirurgen imorgon, och det har vi ju lärt oss att ibland säger onkologerna och kirurgerna olika. Så vi väntar med att helt slappna av för denna gång. Men det var ändå så skönt att ingenting solklar hade dykt upp på röntgenbilderna.

För denna gång kan vi slappna av. För idag. Nu återstår mötet imorgon. Men vi ger fasen cancern en jäkla match. Fuck cancer!

Hemma en dag senare…

image

Hur jäkla gosigt är det inte att få träffa sin lilla hund då efter ett par veckor. Lika galen som vanligt och med samma lilla underbett. Mys deluxe. Det blev dock bara en kort stund då han får vara kvar hos mamma tills imorgon. Vi har nämligen precis kommit hem. Planet som skulle gått igår stod kvar på Arlanda tiden för vår avgång med tekniska fel. Så efter att ha skjutsats till ett annat hotell nära flygplatsen med buss, fått lunch, för att sedan skjutsas vidare till ett annat hotell för övernattning så fick vi äntligen en ny avgångstid till imorse. Och nu är vi hemma. Det som dock underlättade var att vi träffade ett supergulligt par som vi hängde med hela väntan tiden och käka middag med. Då gick tiden snabbare och det blev trevligt med ett extra dygn.  Detta innebar dock ganska mycket strul eftersom vi hade ett viktigt läkarmöte inbokat idag med onkologen. Det gick såklart att ändra, men till en annan läkare imorgon bitti. Jag skulle egentligen jobbat imorgon. Men känner att det ej går imorgon. Elias har även fått en kallelse till kirurgen i Huddinge på torsdag. Och detta gör oss såklart oroliga. Varför? Vi har ingen aning. Det enda vi vet är att vi har ett onkologmöte imorgon där MR svaret kommer gås igenom. Och dit vill varken Elias eller jag gå ensam. Sån tur att man har förstående chefer där det kunde lösas. Jobbigt att kastas in i allt i full fart på en gång. Men är det något vi lärt oss om livet så är det dess kontraster.

image

Nu ska vi ha myskväll med gamla idolavsnitt och god mat. Som dom idolnördar vi är. Ha en fin kväll!