Så fint

Man blir ju tårögd. Så nervös inför sin operation där hon ska ta bort båda brösten som är fyllda med cancer. Även fast jag aldrig själv har opererats för cancer. Eller ens opererats alls så kan jag ändå känna igen känslorna. När E ska in för operation har det alltid varit extremt sköra känslor. Så mycket spänningar och nervositet. Och då är minsta lilla leende eller skämt som bryter ner denna spänning ett befriande. Som bryter isen. Det är som en skör spänd lina som är så spänd att den nästan går sönder. Dessa leenden eller skämt mjukar liksom upp denna lina. Så jag kan bara tänka mig vilken befrielse detta måste varit för denna kvinna.

Ledig fredag idag för min del. Elias ska åka till Stockholm för att börja arbetsträna lite smått. Milstolpe eller vad? Hej vanlig vardag. Och återigen Fuck Cancer. Nu har du inte längre övertaget. 

 

Tillsammans mot cancer

image image

Här förbereds det för fullt hos Elias syster. Det blir fyllda rispapper med massa mums. Det har varit fullt ös medvetslös i köket ett par timmar nu. Snart ska vi mysa ner i soffan och självklart kika på cancergalan. Ni kikat väl? Ikväll säger vi ett massivt Fuck Cancer. Och bidrar till forskningen.

image

Datenight

Vi har haft datenight med bio. The Martian. Bra med lite seg från och till. Elias cyklade ifrån mig påvägen hem. Älskar hans nya mående utan cellgifter. Även fast man blir ifråncyklad och får cykla hem själv. 

Stor nyhet idag är ju: detta. 

Har inte så mycket mer att skriva idag. Imorgon är det cancergalan. Jobbigt men fint. 

image

Men Fuck Your Fears!

image
Bilden passar nog inte alls in på dagens text. Men söt va? Haha… En trött Alf idag.

Lördag. Vi känner oss så inspirerade och glada denna helg. Vi har båda så många drömmar och mål som liksom har satts på vänt under denna ”sjukdomstid”. Denna tid som vi ständigt försökt kravla oss upp ur det svarta hål vi pang bom brutalt slängdes ner i. Och det känns nu som att korken har poppat liksom. Det där hindret som stoppat oss har liksom lösts upp. Lite så är helgens känsla. Och även tanken om varför vi ska ha ett hinder över huvud taget? Varför ska vi stoppas från det vi vill göra bara för att helvetes cancer kommit i vår väg. Våra tankar har liksom ändrats om. Det finns oändliga möjligheter. Och våra drömmar och mål ser heller inte likadana ut längre. Dom har ändrats och formats om på vägen, av alla erfarenheter och av allt vi varit med om. Och det är okej. Vi har vuxit. Vi har förstått att livet finns bara till en gång.  Vi är inte samma personer längre. Vi vill så mycket. Och allt är ju faktiskt möjligt eller hur? Det gäller bara att ge sig ut. Kasta sig in i det. Och ibland kan man också behöva en push ifrån någon annan. Som Johannes Hansen sa under sin föreläsning, ”- Ibland behöver man någon som puttar en nedför stupet, någon som puttar med en hård knuff. Sedan får man bygga sina egna vingar påvägen ner.”

Som igår när Elias var i Göteborg och träffade sina mentorer han blivit tilldelad i mentorskapsprogrammet via Ung Cancer. Han tyckte det kändes jättebra, dom verkar grymma. Så kul. Och vilket engagemang. Wow. Så fint.

12182059_10153097153681254_89462454_n

Ha en superbra lördag och våga kasta er nedför det läskiga stupet. Jag vet att era vingar kommer ta er långt över stupets topp. Puss och kram.

Fredag! Och en ett åring.

image

Fredag! Så härligt. Elias är i Göteborg för att träffa de andra i mentorskapsprogrammet samt att träffa sona mentorer. Han har fått hela tre mentorer och det ska bli så spännande att höra om hans dagar när han kommer hem. Han åkte till Göteborg för detta direkt efter röntgenbeskedet. Hade liksom inte kunnat passa bättre. Vi njuter verkligen av detta svar. Det är speciellt denna gång. Och att han är behandlingsfri nu för första gången på två år. Enormt skönt. Det känns som man har fått ett sådan push av det här nu.

Var precis och hämtade Alf hos svärfar där han varit under dagen. Det var en trött kille, haha. En trött 1 åring. Alf blir ett år idag. Täänk. Ikväll ska vi över till några kompisar på tapas. Och kalas såklart. Alf kalas. Mys deluxe.

Ha en bra fredagkväll, tack för allt fina stöd och ta hand om varandra. Puss och kram.

Andas ut.

image

Sekunder blir till minuter och minuter till timmar. En halvtimme tidiga i väntrummet. Tick tack tick tack. En dörr öppnas. Steg hörs. Nu kommer han hör jag E säga. En röst som ropar upp någon annan. En blick och ett handslag som ser ut att kunna vara ett bra besked. Vår tur väntar.

När han till sist kommer analyseras allt. Handslag, blick, leende eller icke leende? Nervös, sammanbiten eller glad? Vad utstrålar han? Men ingenting går att analyseras.

Vi sätter oss ner och det första han säger är att MR bilderna ser bra ut. Inga frågor om mående, vikt eller aptit. Inget utdragande ”kallprat”. Rakt på svaret. Vi gillar den här läkaren. ”-Det ser precis likadant ut som sist och inget annat finns nytillkommet. Inga metastaser eller misstanke om cancerrecidiv”. Som vanligt blir det kortslutning. Va? Sa han fel nu. Kommer smällen snart? Det tar en stund att samla tankarna men ganska snart kommer den. Lyckan.

Så otroligt himla jäkla skönt. En fin röntgen. I två år har vi kämpat, det är ingenting som är över än. Men i 8 veckor kan vi nu andas ut. Inga behandlingar om inget dyker upp. Behandlingsfritt har det inte varit på två år. Nu börjar vi om. Vi andas ut. I åtta veckor andas vi ut. Tills nästa kontroll. I helgen finns anledning att fira. Fuck Cancer!

Tack för allt stöd, det värmer så mycket!

Mellis, yoga och lite cancer

P1050746

Dagens mellanmål innan Yogan. Ugnsrostade nötter, lite pumpa och hampafrön, gojibär och havremjölk. Bästa mellanmålet.

Elias är ute på en långpromenad med en vän, jag kom hem från jobbet precis och ska snart iväg på yoga. Allt är som vanligt. Vardagen rullar på. I helgen ska vi träffa goda vänner. Vi älskar livet.

Eller just ja. Imorgon är det ett läkarmöte. Ett läkarmöte som kommer vara totalt avgörande för framtiden. Ett möte som handlar om livet him self. För det har tydligen flyttat in ett monster i Es kropp sedan två år. Han har varit borta ett tag men har en dålig ovana att hitta tillbaka. Måtte han inte hittat tillbaka. Vi vill inte. Orkar inte. Hatar monstret.

Imorgon får vi veta. Är han borta, får vi leva vår vardag igen då? Det är klart vi får, det är ju bara ett besked. Inget kommer förändras drastiskt. Men rädslan. En kompis skrev och frågade idag hur allt var. Och spontana reaktionen var bra. Glädje. Lycka. Vi mår ju så bra. Sedan kommer man på. Det är som en stor tung sten som finns i bröstet. Lyckliga med en sten i bröstet. 

Ikväll laddar vi upp för fight.

KOST inlägg

Elias har byggt upp några flikar här på bloggen som det nu går att klicka sig in på för att läsa om hur han ser på kosten och hur han äter. Lite om hans dagliga rutiner helt enkelt. Så längst upp till höger i rutan finns flikarna. HÄR kan ni klicka er in.

Det här är hans sätt att med ett eget vapen göra något som han tror på. Jag tror att det är viktigt att alla gör det som man själv känner sig trygg med och som passar en själv. När E fick sin diagnos så fick vi höra direkt att oddsen inte var på vår sida. Alls. det var en perfekt operation  där allt plockades bort på cellnivå som gällde eller palliativ vård. 50/50. Cellgifter fick vi höra hade ingen effekt. Första operationen fanns det celler kvar i Es kropp lite här och var. Mardrömmen var ett faktum. Jag tror nog vem som helst som får en sådan dom börjar leta febrilt efter alternativ för livet. Det gjorde vi. Självklart gjorde vi det. Vi hittade TON av fakta vad det gäller kost och cancer. Men det gäller att vara källkritisk. Det känns som att vi i dagens samhälle inte längre bryr oss så mycket om källor. Vi hittar lite fakta här och ännu mer där. På någon blogg, på något forum.

Men faktum är att vi hittat mycket studier om kostens betydelse för cancer. Det mesta är förstås hur man förebygger cancer. Men det finns även studier som visar på kostens betydelse vad gäller recidiv (canceråterfall). Då för de större cancergrupperna som bröst, prostata och tarmcancer där patientgrupperna är störst. På denna  finns mer information om bland annat detta. Men hur som helst så är det väldigt intressant. Med en sund kost mår vi bra. Vi förebygger sjukdom och håller oss pigga. Egentligen inte så konstigt alls, allt vi äter går ju ut till kroppens alla celler. Till alla våra grundstenar.

Denna föreläsning var vi på för ett par veckor sedan. Det är en onkologläkare som ägnat sin fritid åt att ta reda på en massa om just kostens betydelse för hälsa och förebyggande av sjudom. Himla intressant. Här kan man bland annat se hur mycket studier som faktiskt finns. Titta gärna. Och in och läs om Elias syn på det hela och hans rutiner.