Vi måste våga tro

image
Putte och Elias under behandlingen. Vi tycker alltid dessa behandlingsstolar påminner om filmen 50/50 :)

Nu var det ett tag sen det skrevs här. Men ibland finns noll inspiration måste jag säga. Vardagen lunkar på. Det som har hänt sen sist är att E fick sista (?) cellgiftsbehandlingen. Som är inplanerad. Men så har vi tänkt förut också. Och sagt det. Men det har inte blivit så. Så därför vågar vi inte riktigt hoppas på det. Trots att vi självklart gör det så in i bängen. Vi hoppas och vi tror. Det är väl bara det där att uttala orden högt, eller skriva ner dem som är läskigt.

Han gjorde även en MR kamera som vi får svar på den 19e oktober. Måndag om en vecka alltså. Dessa besked hit och dit. Dessa besked som är direkt avgörande för så mycket. Denna ryska roulett som nu alltså kommer finnas i vårat liv så länge till. Den tanken är svår att förlika sig med. Hur kunde ödet bli såhär? Vi drabbades av cancer, vi? Ja, vi. Och så är det. Livet är full av oförutsägbara händelser och idag får var tredje person cancer. Vi kan inget annat göra än att följa dess väg, upp och nedför. Men vi ger den en jäkla körbana att ta sig fram på. Det ska gudarna veta. Vi gör det tillsammans och det är det som är vår styrka. Vissa dagar lättare, andra svårare. Som med allt annat.

Just nu var det längesen vi var på något läkarbesök med läskiga ord eller blickar. Det enda som varit är behandlingar och röntgen. Men det är liksom något som bara ”görs”. Inga direkta anspänningar inför längre. Efter två år tillhör det vår vardag på något sjukt himla vis. Det är nog det som gör att just nu ”lunkar vardagen” på. Och det är himla skönt att det är så ibland förstås.

Imorgon åker E med några kompisar utomlands. Hemlig destination. De gör dom en gång om året. Himla kul idé. En i gänget får bestämma var resan går och så turas dom om så. Så vi får se var det bär iväg.

Jag har också en spännande och rolig helg att se fram emot.

I måndags var vi på en föreläsning med denna man. Mer om det i ett annat inlägg. Det var himla intressant.

Mot KS

Nu är vi påväg. Mot Stockholm för MR undersökning av levern och sedan cellgiftsbehandling. Så en heldag på KS blir det. Vi har sällskap idag av Putte. Efter allt sjukhus så blir det häng hos Elias bror innan vi ska vidare på en spännande föreläsning ikväll. Den skriver vi mer om sen.

image

Lördag

Middag hos vänner igår som var himla mys. Tack fina ni! Killarna stod för matlagningen och det blev en hel vegansk rätt som bestod av maaaassa nyplockad svamp i en härlig kikärtspsstarätt. Muuums!

imageimage

Idag väntar en dag i stugan.

Igår fick vi reda på en så rolig sak! Elias har ansökt till mentorskapsprogrammet hos Ung Cancer och igår fick vi reda på att han kom med. Det är ett program som man är med i under en tid och får då en mentor via något företag. Programmet ska hjälpa en i sin rehabilitering efter cancerns alla sviter. När man har skakats om så mycket så vägen tillbaka till det ”normala” livet är komplicerad. Programmet hjälper till med detta och utmanar medlemmarnas trygghetszoner. Fantastiskt program! Här kan ni läsa mer om mentorskapsprogrammet. Programmet avslutas med en resa till Sydafrika. Så i slutet av februari åker han ner till sydafrika. Himla kul!

OCH, Tack för alla kommentarer tidigare inlägg. <3