PRAY FOR PARIS

Än en gång vaknar man upp med sorg. Varenda dag den sista tiden är det något nytt hemskt på nyheterna. Varje dag. Vart är världen påväg? Det får fan vara nog nu. På riktigt. Vart är vi påväg? Vad gör vi mot varandra? Vart är empatin i världen? När ska detta ta slut? Varför hjälps vi inte åt. Fyfan alltså. På onsdag åker vi till london, vågar vi? Eller är det bättre att stanna hemma, låsa in sig? 

Alla tankar till Paris idag. 

image

Hey there

Hej! Idag har sidan legat nere ett tag. Ingen fara på taket längre, nu är allt i sin ordning igen. Ledig dag för båda idag och vi har fått fixat mycket som behövde fixas med. Alltid skönt. När jag kom hem från jobbet en dag i veckan hade Elias köpt dessa:

image

Och så sa han… Vi firar ju! Och jag förstod inte vad, men han förklarade att vi firar att jag känner mig så pigg. Piggare och piggare för varje dag. Så fint och otroligt att höra honom säga så.

Såklart vi gör det. Piggare och piggare och cancern kan fortsätta hålla sig borta. Alf känner sig också piggare idag och är nästan lika pigg och glad som förut. Han springer runt med sin lilla tratt och dunsar in och fastnar i allt han går förbi. Men så är livet just nu Alf. Inget vi kan höra någonting åt.

Nu blir det snart ett mördarpass i spåret med min bror innan fredagsmys med god mat.

image

Lill Alf ❤️

Det är inte lätt att vara hund ibland. Min älsklings Alf har fått genomgå en kastrering och är inte så glad för tillfället. Huvudet hänger ögonen är stora. Av några anledningar så kände vi att vi var tvungna att göra detta. Men just nu känner man sig inte snäll. Hans ena testikel satt ju i buken så det blev ett lite större ingrepp. Det var även några mjölktänder som behövde dras ut. Mycket på en gång. Han är inte alls sig själv än, är trött och ynklig. Stackars Alf! Är nu ledig tills måndag så nu blir det att ta hand om hund. Ska smöra å gosa med han så han blir sig själv igen.

Här kommer lite bilder på ynklingen:

imageimage

image
ET phone home.

Helt vanlig tisdag

imageBästa starten på dagen. 4km spring. Detta gjorde dock inte denna dag till något mirakel utan dagen har varit seg ändå, haha! Men jag tror hösten har slagit till på riktigt nu och det känner man av. Bokat in mysgrejer i helgen. Det mår man bra av.

Elias mår bra. Men det är klart att det är tungt ibland och tankarna gör sig inland påminda om allt. Såklart. Men han är stark. Och tapper. Inte många som skulle fixa allt som han gör efter en sådan resa han varit med om. Snart dax för ny röntgen.

Nu ska jag skynda mig ner till gymmet. Alla mår vi bra av olika saker. Träning är något jag måste göra. Speciellt i tyngre perioder. Träning ooch choklad.

Bye bye monday

Måndagen är snart slut men måndagskänslan är inte över. Hoppas på bättre tider imorgon helt enkelt. Men alltså. Man kan ju inte alltid vara på topp. Direkt. Och allt som man skjutit åt sidan under dagen i tanken kommer ju alltid lägligt till kvällen. Vad jag försöker säga är alltså att denna dag inte känts bra i bröstet. Men så får det väl vara. Jag tänker inte låtsas något annat. Och dessutom har det regnat, hela dagen.

Tänkte försöka starta morgondagen med ett spinningpass. Må hända vara konstigt men det brukar hjälpa. Det och sen kaffe.

image

UC träffar och farsdag

image

Medlemsträff idag via Ung Cancer för Västmanlands medlemmar på Stadshotellet. Himla mys och gott. Här kan du läsa mer om träffarna och hitta info om träffarna i din stad eller en stad nära dig. Ung Cancer står alltid för aktiviteten/ fikat samt för resekostnader upp till 200 kr till och från en träff om det inte anordnas några träffar just i din stad.

Är du med i Ung Cancer men aldrig varit på en medlemsträff?

”Syftet med Ung Cancers medlemsträffar är att skapa en kravlös mötesplats där samtalet och mötet mellan medlemmarna är i fokus, därför hålls träffarna oftast över en fika eller liknande. Vi anordnar regelbundna träffar för både drabbadmedlemmar och anhörigmedlemmmar. Ung Cancer har utbildade medlemmar som ansvarar för träffarna. De som håller i drabbadträffarna har/har själva haft cancer och de som håller i anhörigträffarna har alla en närstående som är/har varit sjuk. Varje år anordnas en jul- och en sommaravslutning. Alla som är medlemmar i Ung Cancer är välkomna på träffarna och det är bara att dyka upp precis som man är. Ung Cancer står för alla kostnader kring medlemsträffarna.”

Vår nästa medlemsträff för anhöriga OCH drabbade i Västmanland kommer vara att vi åker till Stockholm den 5e december och äter ett julbord ihop på Radisson Waterfront med Stockholms drabbad och anhöriggrupp. In på hemsidan för att läsa mer om detta. Det ska bli himla mysigt.

Dagens samtalsämne handlade om allt mellan himmel och jord. Kravet för en trätt är liksom inte att vi sitter i två timmar och snackar cancer i något mörkt undangömd rum. Träffarna är helt kravlösa och du kommer som du är och pratar om det du vill / känner för. Vi kände inte för att snacka så mycket cancer idag utan det blev mycket annat. Men snubbla in på samtalsämnet i slutet och jag tror nog alla fick bearbeta en del ilska. Ofta har man mycket ilska inom sig när man gått igenom en cancerprocess och den kan självklart yttre sig olika hos alla. Det var skönt att få lätta lite på det. Och det var himla gott med våfflor! Mums. Nu blir det att fira pappa. Ha en fin söndag!

Skryt och lycka.

Ni vet när man är trött efter en hel dags jobb samt en kväll med träning och kommer hem sent och bara vill ha något snabbt därför att magen kurrar och man inte orkar laga mat? Ni vet då. Just den kvällen den här veckan stod detta på bordet när jag kom hem:

P1050767
Förrätt, vegansk skagentoast (okej jag fick med räkor), tillsammans med stekt sparris.
P1050771
Vegansk tikka masala gryta med coscos och sallad.

Ni anar inte min glädje och ni anar inte hur gott detta var. Eller jo det kommer ni ju att göra efter att ni tillagat detta själva. Det är nämligen inte jättesvårt (jag säger inte att Elias inte är duktig), recept is coming up på recept fliken så håll utkik! Det har dessutom dykt upp två sprillans nya recept där nu så in och kika!

Min man alltså. Han kan han. Älskar att han är tillbaka i samma gamla jag. Han är nämligen såhär min man om man får skryta och det får man ju. Lyxigt va?

Igår var vi och kikade på en sak som vi aldrig riktigt vågat ta till oss trots att det varit bestämt länge. Vi har nämligen köpt lägenhet. Vi reserverade den för 1,5 år sedan. Igår var den första visningen av lägenheten och i januari flyttar vi in. I maj för 1,5 år sedan gjorde vi något som kändes konstigt. Kul och så förväntansfullt men så knäppt och vemodigt. Vi skrev på en reservation för en lägenhet som skulle vara klar lång tid efter. Vi visste ingenting om framtiden. Läkarna trodde de visste mycket om vår/Es framtid. De sa aldrig något i tid. Men deras ögon sa allt. Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag aldrig aldrig den skulle bli vår på riktigt. Det gjorde mig oerhört ledsen.  Blev arg bara någon frågade om den, förstod de inte? Vi har reserverat en lägenhet som vilket annat par som helst men vi, just vi skulle aldrig komma så långt så den skulle bli vår på riktigt. Och detta är om jag ska vara helt ärlig. Jag visste hur mycket E ville längade, precis såsom jag. Lägenheten symboliserade vår framtid på något sätt. Långt, långt borta. Men så igår var vi där. Vi gick runt och klämde, kände och mätte. Vår alldeles egna lägenhet där vi ska bilda vår framtid. Och i januari är vi där. Det är snart och det kommer bli verklighet och jag kan inte förstå samtidigt som det känns som världens självklaraste sak. Såklart vi är här nu liksom.

Så denna helg är lycka och förväntan. Nu tar vi lördagskväll. Hoppas ni mår bra <3 image

Hur hade det gått annars?

Tanken slog mig idag hur det hade gått under dessa två år utan Ung Cancer. Så otroligt mycket den organisationen gett. Inte bara det att vi har fått åka på spa och vilat upp oss när spänningarna varit tuffa. Vi har även fått känna på en otrolig gemenskap och förståelse genom att komma i kontakt med andra. Vi har fått hjälp ekonomiskt när försäkringskassan varit jävliga. Jag som nära anhörig har blivit sedd på ett sätt som inte inte finns inom sjukvården. Vi har ju till och med fasiken fått ett helt bröllop ordnat genom dom. Herregud. När jag var i Norge och jobbade så frågade jag om det fanns någon liknande organisation där för unga vuxna. Det var det ingen som kände till, vad jag förstod så fanns det inte? Herregud. Tänker på det ibland. Norrbaggarna måste se till att ordna detta. Idag intervjuas Elias för den lokala tidningen angående mentorskapsprogrammet han just nu är med i genom Ung Cancer. Ännu en gång får vi/ han hjälp på ett fantastiskt sätt. Det här ger honom så mycket. Det märks redan.

image
Medlemmar och företag från årets mentorskapsprogram genom Ung Cancer.

Gokväll!

Gokväll. Nu var det inte igår det skrevs något här inne. Kul att många fortfarande klickar sig in trots dåligt uppdaterande. Jag tror hösten liksom tagit över och vardagen med för den delen. Tröttheten är påtaglig och man kämpar för att ens orka hålla ögonen öppna kl nio på kvällen. Det låter helt klart som en depression nu när jag läser det jag precis skrev men så är inte fallet. För första gången på två år har vi en slags normal vardag igen. Elias åker till Stockholm med jämna mellanrum. Både för mentorskapsprogrammet men även för jobb eller ”arbetsträning”. Livet har kommit igång på ett sätt som är nytt sedan sjukdomsbeskedet. Det är inte längre sjukhusbesök varje vecka med behandlingar eller provtagningar. Jag jobbar, försöker träffa vänner så mycket det bara går, tränar och har kommit igång med yoga. Planerar framtid gör vi också. Och vi vågar drömma. Drömmarna kryper sig på igen. Underbart med andra ord.

Samtidigt som den ju såklart finns där. Den där rädslan med stort R. Rädslan för mycket. Men vi har lärt oss att just idag behöver vi inte vara rädda, inte imorgon heller, eller nästa vecka. Vi har absolut lärt oss The power of now. Nuet är viktigt, så är det bara. Men vi har dock på något sätt inte blivit mer fantastiska människor som sjunger innan väckarklockan ens ringt och visslar till jobbet och med ljus glad röst säger ja till alla som frågar något, hahaha. Nej. Men vi älskar livet. Rädda är vi inte idag eller imorgon, men rädslan finns ständigt där som en liten påminnelse, som en begränsning  ändå. Flummigt värre men det är svårt att förklara.

E ska göra en ny röntgen om ett par veckor. Det går snabbt mellan gångerna. 8 veckors mellanrum. Det är bra med täta kontroller. Och vi vet att skulle det vara något som dyker upp så är det inget som säger att det inte går att göra något åt. Vi har lärt oss det. Men snälla, låt oss slippa den snurren igen. Låt oss slippa.

Idag var vi förresten med om något märkligt. Mer om det i ett annat inlägg. Jag kom på tanken att det nuförtiden flyter så bra med allt. Bra vård, bra bemötande, kompetens så det räcker till och blir över, bra kommunikation mellan sjukhus. Vi har liksom bara kunnat följa med strömmen av olika vårdgivare och allt har bara flutit på. Ingen strid. Det är så skönt. Och så idag var E tvungen att kontakta gamla goingar från ett annat läns sjukhus och plötsligt blev det väldigt brokigt och komplicerat igen. Mer om det senare.

Ha en fin kväll!

image