Just nu.

image

Fika på Radiumhemmet. En lång uppvärmning i tankebanor hela morgonen. När man väl sitter i väntrummet och hör sekunderna ticka från den stora vita klockan på väggen finns inga tankar kvar. Hur kommer mötet bli? Tomhet. Hur blir utgången? Det. Går. Inte. Att. Tänka. Hur kan ett liv blivit såhär? Hur kan Elias liv ha sådana här moment i sig? Vårat liv?

När vi tillsist fick komma in var det standard frågornas moment som först tog plats de första fem minuterna. Vikt, matlust, pigghet, konstaterande om bleka läppar. Sedan ett ”du har ju även gjort en röntgen”.

Svaret är försenat och kommer senare under dagen. Strul med alla röntgenbilder för tillfället. Inget speciellt med just dina. Läkarens ord: ”- Så detta möte blir ju lite konstigt”.

Så nu väntar en hel dags väntan. Den värsta väntan av dem alla. Vi förstår att det finns tre utlopp. ”- Kommit tillbaka. -Kommit tillbaka något som man ek vet vad det är som måste granskas vidare. -Allt ser fint ut. 

En helt vanlig vardag

image

Dagarna rusar fram och vardagen likaså. Det är snart jul och varje helgdag är uppbokad. Älskar dessa mysiga tider. Imorgon väntar besked men vi har lyckats bra med att hålla tankarna borta.

Vi har så mycket drömmar båda två vad gäller framtid. Mycket prat om det. Vi är riktiga drömmare båda två. Och när allt ser ut som det gör just nu så tillåter vi även oss själva till det. Det finns så mycket man kan göra i detta liv. Har ni tänkt på det. Men jag vet dåligt uppdaterande. Tack för att ni ändå verkar hänga med. Det kommer säkert tillbaka. Men just nu får det bli kortare inlägg.

 

 

Hmm

Igår hade vi anledning att fira. Det blev fika och bio. Idag har jag redan varit med om en vardagspolis ute på gatan som sprider sin bitterhet och negativitet hej vilt runt omkring sig. Men sålänge vardagspolisen får utlopp för sin kassa energi på andra så lättas dennes negativa energityngd genast upp. Inget annat än ren och skär bitterhet på livet och egoism är det. Ingenting annat kan reta mig så mycket som vardagspoliser. Sådana som vet vilken riktning och åt vilket håll man ska hålla på trottoaren. Sådana som med säkerhet vet om det är en cykelbana eller gåbana och som bestämt sig för att ingen annan vet det. Sådana som får sin vilja fram i trafiken men måste ändå avsluta allt med att högljutt tuta och få sista ordet. Så att de får ut sin bitterhet ur kroppen och på andra.

Ingenting stör mig så mycket som dessa energislukare. Det kan förstöra en hel dag. Har de någonsin fått ett dödligt cancerbesked kastat mot sig. Har de någon som helst perspektiv på livet? Kan vi inte bara vara snälla mot varandra.

I övermorgon är det dags. Oron kommer och blir allt mer påtaglig. Mer smärta. Vad betyder det? Snälla C. Nej du är inte snäll. Men låt oss vara nu.

image

Andra advent

Fullt upp hela dagarna. Idag har vi varit hos Elias släktingar på grötlunch. Alf moppsade upp sig mot en collie. Många kommenterar ofta att E ser så pigg ut. Och jag håller verkligen med. Mycket känns bara så normalt just nu. Underbart.

Här kommer en julbild på mig och Alf, haha. Han vill ha glitter på sig hela tiden nu i december. Han tycker det blir mer julstämning då. Jaja Alf. Om du vill så.

image

image

Nu blir det yogi te och Beck. Hoppas ni har en fin andra advent.

Julavslutning

image

Julavslutning med UC. Imponerande efterrättsbord och god mat. Supermysigt. Imorgon är det dags igen. Varje helgdag nu fran till jul innebär någon form av glöggkväll eller julgrötslunch. Det är det bästa med denna månad. All uppvärmning innan den stora dagen. Och januari är alltid en skön nystart på saker och ting. Och då är det ju snart vår, om man ska vara optimistisk. Och det ska man ju. Härliga tider. Och just det. På torsdag är det dags. Men magkänslan känns bra. Även fast man inte vill uttala det högt.

Nu var det gjort

image

Huddinge sjukhus. Här har många veckor spenderats. Mer uppiggande byggnad har man ju sett. Nu är iallafall röntgen gjort och på torsdag får vi svar. Datumet för svar sköts upp en dag.

Men nu tar vi helg. Och svaret tar vi på torsdag. En sak är iallafall säker och det är att cancern känns väldigt långt borta och frånvarande för tillfället.

It’s late

imageInsomnia.

Kan inte sova och tänker bland annat på det ovanstående. Tänker på vänner. Hur mycket jag tycker om mina. Hur saker och ting kan förändras. På besvikelse. Hur glad jag blev när jag fick se mina vänners fina nya hus idag. Och att det trots allt snart är vår tur. Tänker på den 9e. På jobbet. På rädslan i samhället. På viljan. På en himla massa.

På helikoptern som cirkulerat utanför fönstret en bit bort ett bra tag nu. Vad händer?

Dagens och för ett år sedan…

Dagens:

Ledig dag vilket betyder:

  1. Lång frukost i soffan framför nyhetsmorgon.
  2. Måsten fix. Har några sådana jobbiga måsten idag, som alltid är sköna när de är gjorda.
  3. Åka och titta på möbler med Elias till kommande lägenheten.
  4. Ev tränna ett par vänner ikväll.

Himla härlig tisdag helt enkelt, men det är man värd efter en jobbhelg. På fredag är det dags för nästa MR undersökning. Blandade känslor som mestadels innehåller rädsla, maktlöshet och oro. Men även en gnutta hopp. E mår ju bra och har inte ont, är pigg och mår ju bra? Det kan inte vara något nu. Men så vet vi ju också hur otroligt lömsk cancer kan vara. Såklart följer även läkarnas ord ständigt med oss vilket inte är så konstigt. Det är svårt att leva med den konstiga vetskapen som denna cirkus innebär. Men det ger oss också ett riktigt jävlar anamma tänk där vi växer oss starkare dag för dag.

Idag är det förresten ett år sedan vår önskan slog in. 2014 var ett riktigt piss år rent utsagt. Det var en känslomässig berg och dalbana utan dess like. Veckorna som spenderades på sjukhus var många och oron ständigt närvarande. Ständig omkringkastandes av hopp och förtvivlan. Då mitt i allt kom Ung Cancer ut med att man fick göra en julönskan. Efter detta år fanns det ingenting annat vi ville ha. Och poff, på två timmar så var det vårt. Här kan ni läsa om det. Svårt att förstå hur det redan har gått ett år.

image