Snart ny vecka

Gokväll.

Dåligt skrivande här på sistone. Just nu är vi inne i en sådan period där livet pågår. Och det är ju underbart på alla sätt och vis såklart. E har kommit igång med både det ena och det andra och jag har tagit beslut som bidragit till att stenar släppts. Den här bloggen har ju och är ju faktiskt ett sätt att ventilera den cancerkarusell vi varit och ”är” i. Men just nu ligger liksom cancern på is. Och detta trots att det bara var en vecka sedan den gjorde sig påmind genom ablation, alltså att man brände bort en förändring.

Men vi är trötta på c. Otroligt ofantligt trötta. Tankarna vill bara stöta bort så fort vi inte tvingas ta itu med monstret. Och vi håller på att bygga upp ett hem. Vårt första riktiga. Vilket för 1,5 år sedan kändes alldeles för långt borta för att ens tänka tanken på flytten. Men nu är vi där. Livet pågår och kan inte vänta.

Så våra googlingar motsvarar ofta sådana här bilder. Lite skillnad då de för en tid sen konstant bestod av statistik och olika behandlingsmöjligheter. Om sanningen ska fram.

imageimageimage

Idag kom dessutom den ofantliga längtan. Längtan efter våren som sedan övergår i försommar. Åh. Kom nu.

Och angående inlägget om att vi fått saker och ting bekräftade. Ska försöka delge det som har hänt. Men det är jobbigt och rör upp mycket. Men dock otroligt viktigt. Otroligt viktigt.

Lördagsrecept

Ojoj. Här går dagarna snabbt. Och inte har det blivit mycket bloggskrivande. Skärpning! 

Vi gjorde ett så himla gott recept härom dagen. Tänkte att jag skulle slänga upp den här. Det är himla enkelt och himla gott och dessutom väldigt nyttigt.

  • Avokado
  • Kakao
  • Vaniljpulver
  • Yagon sirap (eller agavesirap)
  • Frysta bananer
  • Toppa med valfri frukt. Vi hade kiwi vilket passade super.

Måtta efter önskemål, mixa med en stavmixer. Och voilà! Himla smarrigt.

imageimageimage

Onsdag

Igår var en ledig dag och jag fick njuta av två vänner på besök i två olika omgångar. Först C som är höggravid med andra barnet och sedan kom A med sina trollungar. Då blev det fullt ös. Energi in.

image
Anna, Hugo, Belle och Alf

image

image

Nu kaffe sedan jobb. Vi har kommit fram till några punkter i livet som känns så skönt. Livet är komplicerat men vi försöker maxa det på bästa sätt. Vad är viktigt för oss just nu? I vår vardag idag? Let’s do it! Vikrigt tankesätt när det ibland känns som att framtidstankarna bubblar upp och försvinner i tomma intet. Framtiden är abstrakt men vi lever ju här och nu.

Flummigt värre kanske. Äsch. Ha en fin dag!

Vad det egentligen handlar om

Igår fick vi det bevisat.

Bevisat hur fel det gick. Hur felbedömt det var. Vilken enorm tabbe denna klinik gjorde.

Det handlar inte om att vi vill ”sätta dit någon”. Det handlar om att det måste till förändring. Det handlar om orättvisa. Om onödig oro. Om livet. Om en åldersgrupp i denna sjukdomsgrupp som ofta hamnar mellan stolarna. Som inte tas på allvar.

Det verkar vara sådan enormt stor skillnad på vården i Sverige. På vissa sjukhus fungerar allt på den toppnivå man förväntar sig i dagens Sverige. På vissa sjukhus fungerar det sämre. Eller inte alls. Det är skrämmande. Otroligt fel.

Och nu får vi innerligen hoppas att vår anmälan leder till förändring. Leder till en ordentlig tankeställare för en sådan stor klinik i en sådan stor och viktig fråga. Igår fick vi det bekräftat att vi inte är så naiva som vi fått höra från denna klinik. Det är en sten som lättat från bröstet. Och det är ett ännu starkare jävlar anamma som börjat växa

image

 

Hemma

Home sweet home. Känslan att komma hem efter en sväng av jobbiga moment på sjukhus är alltid lika fantastisk. Att båda får komma hem samtidigt. Nu ska vi njuta i fulla drag av denna lyckade operation. Och att vi kommit såpass långt som vi faktiskt gjort.

Köpte lite nytt till köket som en present till oss själva. Eller egentligen bara krukan och dess timjan (som doftar ljuvligt), de övriga är julklappar. Hoppas ni har en fin fredag!

image

 

Som ett brev på posten

Idag får vi åka hem. Har sovit hos Es bror inne i stan. Trodde vi skulle få åka hem igår men det gjordes en lungröntgen igår eftermiddag. Bara en kontroll röntgen efter op. Inga konstigheter. Men svaret på den var vi tvugna att vänta på. Jag skulle kunna skriva nu att allt var frid och fröjd och att våra tankar inte alls snurrade in på någon katastrof. Det var ju bara en liten kontrollröntgen efter op. Så att inget gått fel under operationen. Dom var in så nära lungorna så man vill se så man inte stuckit fel. Men våra tankar snurrar alltid in på det värsta. Alltid. Och nu var det väldigt längesen man undersökte lungorna. När dom dessutom kom och sa att de måste få ytterligare några kompletterande bilder så var våra katastroftankar fullt utvecklade. Så är det bara. Det går inte att undvika.

Ångesten kom som ett brev på posten och sjukhusmiljön blev väldigt påtaglig. Timmarna gick och en kirurg kom in. Röntgenbilderna var fina och rena och han förstod nog inte själv vad de ”enkla” orden gjorde med oss.

Så många gånger har vi varit med om detta. Vänjer sig gör man såklart aldrig. 

Nu skrev E att vi får åka hem. Yeeeey! Hem till vår lägenhet. Vi fixade det. Även denna gång. ❤️

På sjukhuset

Allt har gått bra. Förändringen togs bort och ingenting mer hittades. Nu är det cancerfritt. Må så få vara nu. Låt oss få vara klara. Vi är trötta på c. Oj. Vad. Det. Tär. Såklart. 

Förhoppningsvis får han komma hem redan idag. Vi hoppas åtminstone på det. Kram från oss.

image

Ultraljud och narkos

Nu sitter vi och väntar på narkosen som ska göra sin bedömning. Ultraljudsundersökningen gick bra. Man såg den förändringen som ska bort imorgon. Vi fick ingen information om den hade ökat i omfång eller ej. Men det gör väl detsamma. Huvudsaken är väl att det bara verkar vara den förändringen man tidigare sett och inget ytterligare nytt. Och den ska ju faktiskt väck imorgon. Är glad att jag kunde följa med idag också. Dessa undersökningar är aldrig roliga. Man sitter som på nålar och analyserar allt. Man får ju liksom svaret på en gång medan undersökningen pågår. Det ska Elias inte behöva vara själv om. Man blir även så fruktansvärt påmind om hela karusellen. Som ett hårt kallt knytnävslag mitt i fejan som tar ner oss på jorden då man sitter där. Helt plötsligt är vi på ett sjukhus och letar efter en metastas på ett ultraljud. En metastas? Men vi tar emot den smällen. Ytterligare en gång. Men det är den sista. Den sista hårda smällen som tas emot. För nu ska skiten bannemej vara över.

image

Uppladdning

image

Nytt år, nytt mål, nytt gym. Igår invigde jag det nya gymmet med ett spinning pass och idag med ett springpass. Ibland behöver man förnyelse. Har verkligen haft svårt att ta mig till gymmet den senaste tiden. Verkligen dragit mig för det. Bestämde mig för att byta och känner redan sådan ny energi till nya pass och nya lokaler. Känns riktigt kul att ha ett mål att sikta in sig på dessutom. Nu kör vi! På detta gym har dom en springbana, vilket är superlyxigt. Det finns pass att gå på där man övar löpteknik, löpstyrka, explosivitet och intervaller. Var på första passet idag. Otroligt bra träning. Perfekt! Så nu är jag full av energi. Elias is in the making i köket och fixar sina dunderjuicer och jag ska steka på lite falafel sen tar vi kväll och laddar inför morgondagen.

Imorgon är det ju dags. Imorgon bitti kör vi iväg till Danderyds sjukhus för att göra ultraljud lever. Det är alltid oro inför sådana undersökningar. Nu var det ju dessutom ganska längesen han gjorde röntgen. Efter undersökningen kommer vi få komma ifrån sjukhuset ett tag innan det är dags för inläggning. Vi tänkte faktiskt passa på att spana in det nya köpcentret Mall of Scandinavia. Men allt beror ju förstås på hur undersökningen går och känns. På torsdag är det dags för operation. Kan vi få vara klara med monstret sen?