Det går inte att förstå

Es kirurg ringde nyss och meddelade att förändringen var på 3 x 1,5 cm och sitter mellan magsäcken och bukspottskörteln. Den ska tas bort med hjälp av titthålskirurgi om det går. Går det inte kommer det bli en öppen operation. Vi hoppas ju såklart verkligen inte på det senare slaget då en öppen operation tagit väldigt hårt på E de tidigare gångerna (!!).

Hur kan det vara ”gångerna”? Tanken slog mig precis att hela den här cancergrejen är så overklig numera. Iallafall för mig som står tätt, tätt bredvid. Det har liksom blivit en del i vårt liv. Det är så sjukt. Hur sjutton kan cancer ha blivit en del i vårt liv? Jag har slutat att ta in allvaret. Ibland känns det iallafall så. E undersöks och röntgas. Vi får svar. Blanka bilder eller så har det dykt upp något ”oklart”. Någon ”förändring” eller några stycken. Operation eller bränning planeras in. Vi åker till sjukhus för att ta bort dessa. Poff, borta. Livet rullar på. Vardagen är som den alltid har varit. Vi bygger upp vårt hem och pratar framtid. Vi pratar inte framtid som i tio år framåt. Varför ska vi göra det? Varför ska man någonsin göra det? Men vi pratar om den. Om den närmsta framtiden.

Allt är frid och fröjd. Och så bam. En ny förändring har obemärkt nästlat sig in i Es kropp. Det visar röntgen. Men ingenting annat i livet kan avgöra detta. Men röntgen visar det. Tydligen. Hur är det möjligt? Snack med kirurg. Operationsplanering. Operation. Och så vidare.

Jag har slutat förstå. Chocken har försvunnit. Vi lever som alla andra. Vi vet bara hur mycket vi älskar att leva. Men jag står ju också ”bara” bredvid. Men från mitt perspektiv går det liksom inte att ta in längre. Eller så är det bara det att jag har hopp. Jag har hopp och jag har tro. På att skiten kommer ge upp. Kan det vara det? Kan det vara därför? Ja. Det låter mycket sundare och härligare. Så fuck you cancer. Dig tror vi inte på.

Operationen kommer äga rum inom snar framtid. Den ekonomiska biten om vem som ska betala ska vara klar sjukhusen emellan. Ha! Det är så skrattretande komiskt. Denna ekonomiberoende konstiga värld. 


Nu blir det att läsa Runners World och dricka te. Idag orkade jag bara inte ta mig till gymmet. Men om man läser Runners World så lurar man sig själv att man tränar. Åh så bra. Inte långt kvar nu. Den 4 juni närmar sig med stormsteg då det är tänkt att jag ska springa maraton. Hahaha. Att läsa Runners World kan inte vara min träningsform. Men hej ångest. Utmaningar i livet är väl härligt.

imageimage

4 reaktion på “Det går inte att förstå”

  1. Tack <3. Är inne och läser ofta Sara. Himla förbannade sjukdom. Du är så stark, även om det kanske inte känns så ibland. Kom ihåg att ta hand om dig själv. Gå ifrån ibland, finn styrka i vänner och familj. Ni och du finns i mina tankar dessa dagar ska du veta. Många många kramar! <3 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.