Paris Marathon och ett fint sommarminne

Vi är i Stockholm igen. Dags för ena delen av min födelsedagspresent från E, konsert ikväll med Veronica Maggio och i oktober med Laleh.

Tänker tillbaka på den här dagen. Märklig dag. Märklig helg. Från sjukhus till maraton. Från maraton tillbaka till sjukhus. Juni, sommaren var på ingång. Ljuset kom. Men för oss var det ju förstås precis tvärtom. Återfall. Infektion. Sjukhussalar, sjukhuskorridorer. Men så mitt i allt kom det. Det där jag tränat på hela vintern och hela våren. Ett lopp på 42,22 km. En så ljus dag mitt i allt det där mörka. För det var precis så det kändes. Det var sådan glädje att springa. Sista två veckorna innan loppet blev helt stillasittande pågrund av allt. Skulle jag springa? Orkade jag psykiskt? Orkade jag fysiskt? Men dagen då loppet var kom och jag sprang.

Det gav mig så mycket. Löpningen hjälper till på så många olika vis. Det hjälper till att hålla fokus på andra viktiga saker i livet. Det är viktigt för mig. Ett maraton tycker väl de flesta är fullkomligt galet att ge sig in på. Och det är därför jag tänker göra det igen.

Vi är ett gäng som börjat kika på Paris maraton i april 2017. Vi ska försöka norpa platser dit. Nästa släpp är i september. Jag vet hur viktigt det är. Vad det betyder för mig. Att ha den moroten som egentligen är det som är det allra bästa. Det ger mig redan nu energi och glädje. Och i Paris, kan det bli bättre?

image
Jag och min lillebror pirriga precis innan start Stockholm Maraton 2016

En reaktion på “Paris Marathon och ett fint sommarminne”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.