Fan

Alltså vilka jäkla käftsmällar som helt plötsligt kan komma farande från ingenstans. De där stunderna man inser. Igår kväll bokade vi klart allt inför Thailand. Det är snart bara två veckor kvar. Och det känns ju så himla bra det här. Allting. Livet. Du och jag. Vi har det ju så bra. Hur kan det då vara så att livet ska vara så överjävligt grymt mot oss och ge oss detta stora frågetecken att leva med?

Jag drömde inatt att jag var utsatt och rädd. Något jagade mig. Något riktigt farligt. Jag sprang och sprang och sprang. Till dig såklart. Till min bästa vän, till min trygghet. Och du var där men du var ändå inte där. Du var inte närvarande. Jag hatar dessa ångestdrömmar. Och jag ver exakt varför dem kommer. Jag får höra det ofta. Jag är expert på att trycka undan mina känslor dagtid. Expert. Ibland finns dem inte alls. Jag lever tillsammans med dig som att den inte fanns där, den där cancern. Jag ser inte den. Jag ser dig och jag ser vårt liv tillsammans. Jag ser inte cancern. Det är mitt sätt. Men under ytan, längst där under så finns den. Oron och ångesten över den, över cancern. Över att allt underbart bara sådär helt plötsligt kan slitas upp. Och den pockar på uppmärksamhet. –  Hallå där, tro mig,  hur mycket du än försöker kommer du inte undan mig.  Och så poff så dyker den upp, mer synlig än någonsin. I drömmarna. Jag vill bara aldrig någonsin förlora dig. Fan.


Så mycket bättre det känns bara av att ha skrivit av mig detta.

15 reaktion på “Fan”

  1. Ångest är verkligen en sann ovän. Man nojjar över saker som finns där men hjärnan har också en tendens att få en att nojja över saker som inte hänt än och till vilken nytta undrar man då. Jag är också expert på att vara ”oberörd” på dagarna men nätterna….. Ojojoj nätterna. Vi får väl finna tröst i att i en annan säng någon annan stans ligger andra med samma klump i magen och samma hjärnspöken. Bra i alla fall att vi lever på dagarna eller hur:) Kram kram och försök att inte nojja….(så säger alla, jag veeeet men det är ju så man vill att det ska vara…..) Hälsningar från nojjig medsyster i natten.

  2. Verkligen en hemsk känsla . Jag brukar nu vakna ganska ofta under natten och den där hemska sekunden från man vaknat tills man kommer på vad som hänt, fy. Kram

  3. Usch. Ångest är hemskt.. På natten blir det oftast tusen gånger värre i mörkret, tystnaden och känslan av ensamhet.
    Ni är sådana kämpar! All styrka till er och hoppas att ni kan få en fantastisk resa. Ångesten får klara sig själv, låt den inte ta för mycket uppmärksamhet. Även om det är lättare sagt än gjort.
    ❤️

  4. Åååå, bästa, härliga medsyster! Jag har oxå helvetesnätter som blir till härliga dagar sen❤️❤️❤️❤️❤️Jag hoppas oxå av hela mitt hjärta att ni får en helt alldeles underbar resa tillsammans till Thailand. Styrkekramar till er båda. Ni är bäst😜❤️👍🏻

  5. ❤️❤️❤️❤️
    Du känner inte mig, men dina inlägg betyder och har betytt mycket för mig – tack! Så jag vill bara skriva och berätta att jag tänker på dig, och skicka all styrka jag kan.

  6. Ja visst är det så Mia. Nätterna kan vara grymma, allt förstärks. Nej den ska inte få för mycket uppmärksamhet. Tack för dina ord <3

  7. Tack för din fina fina kommentar Tessan. Ja TÄNK om man kunde få leva ett liv fritt från nojja, underbart skulle det vara! Ja, en skön tanke att man inte är ensam. KRAM till dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.