…natten

Jag brukar ju använda denna blogg för att lätta på trycket. Men ibland är det så svårt för de gånger jag mest känner för att skriva är de gånger som jag just vill lätta på trycket. Många som läser står mig nära och jag vill inte oroa. Men det finns ljusa dagar. Orosfria dagar. Orosfria nätter. Vardagliga vardagar. Lycka. Och så finns det även det motsatta. Antar att det är så det är att leva med cancer. Inatt är en av de senare. Som ofta när det blir mörkt. Just nu i en liten bungalow i Thailand där en råtta letade sig in igår natt och åt upp lite choklad (oöppnat förpackning) som vi glömt på en bänk. (Vi ska byta boende imorgon). Så sjuuuukt äckligt säger jag bara som dessutom har råttfobi.

Men det är inte därför jag inte kan sova. Det är för en helt annan anledning. Gångerna av oro kommer ofta nu. För dig med. Hur kan denna sjukdom exictera? Jag förstår inte. Hur kan något så perfekt som du och jag få sättas på prov så hårt? Hur kan någon så bra som du drabbas så hårt? Jag hatar denna ovisshet och denna maktlöshet. När ett problem dyker upp i livet brukar det allt som oftast kunna lösas. Nu går inte det. Det går inte bara. Hatar den känslan mest av alla känslor som går att hata. Jag kommer aldrig acceptera det här. Ett mörkt inlägg mitt i det ljusa Thailand. Så kan det va.

14 reaktion på “…natten”

  1. Åh vännen! Dessa orosnätter, maktlösheten, ovissheten…alla oförklarliga varför. Förbannade skitsjukdom!!! Finns ingen logik eller rättvisa. Tänker ofantligt mycket på er och hoppas att resan blir så bra den kan bli. ❤️❤️❤️

  2. Jag har varit på Koh Lipe…en vacker ö, jag misstänker att ni är på den södra sidan (? tror jag) där det är en fin strand men lite rangligare bungalows. Samma resa var vi på Koh Lanta..en ö jag älskar.

    Jag förstår så väl hur du balanserar vad du skriver här på bloggen..och det gör även jag i mina kommentarer. Älskade ni😢😥… Som jag önskar att jag hade något mer än medkänsla att komma med. ❤️

  3. Ofta tycker jag själv det är värre att vara borta, tryggare att vara hemma oavsett om det egentligen inte spelar någon roll. Försök att se det fina med semestern och försök och känn trygghet även nu.
    ❤️

  4. Tack för din fina kommentar Inger! ❤️Nej denna balansgång är så otroligt märklig alltså. Ibland sveper känslorna bara över en.

    Vad roligt att du tyckte om Koh Lanta. Vi är nyfikna på den ön:) Stor kram till dig!

  5. Nej det för ju verkligen inte det. Så ofattbart konstigt allting alltså. Förbannade jävla skitcancer rent utsagt. Tänker på dog mycket!!!! Kramar i mängder ❤️

  6. Har läst din blogg sedan i somras. Jag har också kronisk cancer i levern. Opererades i slutet avmaj, så kom de på att det var spridd bröstcancer. Så jag gläder mig för duger mig anhörig-perspektiv. Och kost-ideer.
    Vet att man inte vill tynga andra men samtidigt behöver man stöd av varandra och andra ibland. Det är ju egentligen dumt om man behöver stöd och inte vågar dela känslan för att man vill skydda varandra. Man är ju i olika lägen. I en blogg har man ingen aning vem som läser och i vilket läge de är. Man får balansera mellan personligt och privat och det är svårt. Din öppenhet känns lagom och är viktig. Även om det kan kännas för många är det ett stöd för mig och andra.
    Det måste vara tungt ibland. Vore det lätt betyder det inget. Men det kommer bättre dagar! Skickar omtankar!
    Carolina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.