En timme…

Jag har förstått att det är väldigt många nära och kära till Elias som läser den här bloggen. Jag tänker att det kanske är skönt för er att läsa vad det är som händer. Vi kanske kan vara svåra att nå just nu. Iallafall kan jag vara svår att nå, jag orkar helt enkelt inte alltid svara. Det är en kraftansträngning varje gång jag måste återberätta vad som händer och sker just nu. Samtidigt som jag blir varm av alla som faktiskt hör av sig. Det vi just nu går igenom är fruktansvärt. Elias liv håller på att ta slut. Sköterskan som var här idag trodde att det kunde ske ikväll eller inatt. Han har tyvärr haft väldigt mycket oro. Men har nu äntligen kommit till ro och sover djupt och lugnt. Det är det enda man vill just nu. Att han ska få ha det lugnt, varmt och kärleksfullt. Försöker vara nära. Vill bara vara nära hela tiden. Känner mig då lugn och trygg. Elias familj är här och min mamma. Den manliga sköterskan som var här får ah teamet sa att det fanns en enorm värme och kärlek här inne. Han kunde verkligen känna den. Och så är det verkligen. Hoppas att Elias känner det också. Men det tror jag han gör. Nu handlar det inte längre om dag efter dag, utan timme efter timme. En timme i taget. Jag njuter så länge jag hör hans andetag. Tar in varje minut. Men vill också att lugnet ska komma. Jag vill inte se dig lida mer. Du har varit så stark, min älskling. Enormt stark. Världens bästa Elias.

img_5830

110 reaktion på “En timme…”

  1. Bilden längst ner i inlägget ”Morgon på KohLipe”. Han har din rygg Lotta och han är alltid med dig, ett steg bakom, han finns med.

  2. Finaste Lotta… Önskar att jag på något sätt skulle kunna göra något för er.. Men en sak är i vart fall styrkt bortom alla tvivel och det är att: Elias har den bästa livskamrat man kan önska sig… Stor stor kram på er..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.