Andas

Timme för timme. Minut för minut. Sekund för sekund. Vetskapen är oerhört svår att ta in. Då jag pratar om dig med vänner och familj finns du. Du sitter där med oss på ett sätt som alltid du gör. Du pratar inte alltid mest utan lyssnar lika ofta. Och så även nu. Men sen kommer vetskapen som vågor och väller över mig totalt. Jag får ingen luft. Hamnar under ytan. Länge.

Jag vet inte hur jag ska röra mig framåt. Jag vet ingenting. Jag vet bara att du fattas mig något så oerhört mycket att jag ibland har svårt att andas. Denna sorg fullkomligt bombarderade över. Hade jag inte förberett mig på detta? I min fantasi trodde jag det. Du har ju varit sjuk så länge. ”Jag är stark och bearbetar mycket under tiden”. Bullshit. Jag hade inte förstått alls. Min hjärna visste att du var sjuk. Men mitt hjärta… Finaste Elias. Var är du nu.

img_5845

53 reaktion på “Andas”

  1. Finaste Lotta ❤ Ja var är han nu? Det är overkligt. Men jag är som sagt helt övertygad om att ni kommer få återse varandra en dag. Det finns en sån fin bild av att det är som vid ankomsthallen på flygplatsen när man kommer hem. Nära å kära som väntar där tålmodigt. Hans mamma å din mormor ❤ Kramar och glädjetårar att äntligen få ses igen. Ja jag tror världen är större än det här. Det finns mycket mer. Det är min tro och mitt hopp och jag hoppas det kan stärka dig med. Många varma kramar ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.