Ett andetag i taget

Jag har fortfarande inte orkat åka hem sedan det hände. Sovit hos mina föräldrar, hos hans syster och hos vänner. Men mestadels hos mina föräldrar. Jag försöker andas mig igenom dagarna. Ett andetag i taget. Ibland blir känslorna alldeles för starka så jag tvingas tänka på något annat. Tvingas kolla på något klipp eller någon serie som distraherar mig. Det finns fina stunder också. Det har funnits fina stunder. Vi pratar mycket om dig och om minnen och då känns det för en stund bättre. Vi pratar även om annat och då känns det bättre. Att planera allt det praktiska som nu kommer känns också skönt. Jag trodde aldrig tidigare under hans sjukdomstid att jag skulle orka de bitarna. Men nu känns dom extremt viktiga. Det är viktigt för mig att få ta hand om dom. Jag vet hur min man vill ha det. Jag vet exakt.

Hela året sedan vi flyttade till vår nya fina lägenhet har vi sagt att vi ska bjuda in våra vänner på nyårsafton. Vi skulle laga mat och vara tillsammans. Vi skojbråkade om vem som skulle skicka inbjudningskorten. Du ville göra iordning dom, rita och fixa själv. Vi kom tillsist fram till att vi skulle skicka iväg riktiga foton på oss från Thailand som skulle bli inbjudningar. Men när vi var där nere så glömdes det bort, eller prioriterades inte. När vi kom hem och låg inne på Huddinge sjukhus var det en av de första sakerna du sa. Vi måste ju skicka iväg inbjudningarna. Vi gjorde iordning fina inbjudningar via nätet tillsammans och skickade iväg. De kom fram precis innan nyårsafton, men då fanns inte du kvar. Precis innan vi åkte iväg till Thailand gick du till Lagerhouse och köpte champagneglas ”- dessa ska vi skåla i på nyårsafton” sa du. För det var sådan du alltid var. Tänkte alltid ett steg längre och vi hade ju inga champagneglas. Du köpte sex glas. På nyårsafton bad jag min mamma hämta dessa glas, självklart skulle vi skåla i dessa. Hon hittade inte 6 glas, hon letade länge men hittade endast 5. På tolvslaget skålade vi i dom. Vi var fem stycken utan dig. Men skålen var endast för dig. Vet att du var där uppe i himlen och skålade tillsammans med oss. Skålade i ditt glas. Såklart du gjorde det min älskling.

img_5903

25 reaktion på “Ett andetag i taget”

  1. Finaste, försök att ta dig igenom lite av det som är svårt, en millimeter i taget. Du behöver det… Sorgen är så ensam <3

  2. Tänker mycket på dig. Tänk att okända kan beröra så. Vi behöver beröra mer i våra olika vardagar, leva, samtala, visa betydelse.
    Så skönt att du har många omtänksamma nära & kära. Så fint att du vet exakt hur Elias vill ha det. Att du får lite kraft ur det. Det kommer en dag när du känner, verkligen känner vad du är redo för. Oavsett om det är att vara hemma eller ta tag i något som nu är för tungt. Det måste få vara så nu.
    Glaset…det skålade Elias i definitivt❣ Hade han sagt att NI skulle skåla, så var det just så ❤.
    Kram till dig

  3. Vad fint skrivet! <3 Jag tror det var meningen att din mamma inte hittade det 6:e champagneglaset – det glaset är nog hos Elias så att han kunde vara med och skåla! Även om ni inte ser honom så är jag säker på att han finns runtomkring er!
    Ta hand om dig & det ÄR okej att vara ledsen! Fint att du har många omkring dig!

    Kram från en okänd

  4. Åh vad skall man säga?? Fina fina Älskande ni! klart Elias tog ett glas med sig att skåla i. Kramar!!!!! <3 <3

  5. Hej! Denna text beskriver sorg så bra, vet inte var den kommer ifrån ursprungligen:
    ”Vad gäller sorg så kommer du upptäcka att det kommer i vågor. När fartyget först havererar så drunknar du, med vrakdelar runt omkring dig. Allt som flyter runt dig påminner dig om skönheten och hur magnifikt fartyget en gång var. Och allt du kan göra är att flyta. Du hittar några bitar från vraket och klamrar dig fast, ett tag i alla fall. Kanske är det någon fysisk sak. Kanske är det ett trevligt minne eller ett fotografi. Eller kanske är det en annan person som också flyter. För ett tag så är allt du kan göra att flyta och hålla dig vid liv.

    I början är vågorna skyhöga, 50 meter, och kraschar över dig utan någon nåd. De kommer med tio sekunders mellanrum och låter dig inte ens hämta andan. Allt du kan göra är att klamra dig fast och försöka flyta. Efter ett tag, kanske veckor, eller månader, så är fortfarande vågorna lika höga, men de kommer med mindre mellanrum. Men fortfarande så utplånar de dig när de väl slår till. Men mellan gångerna kan du andas och fungera. Du vet aldrig vad som ska utlösa sorgen. Det kan vara en sång, en bild, en gatukorsning, doften av en kopp kaffe. Det kan vara precis vad som helst…. och då kommer vågen med full kraft. Men mellan vågorna finns det liv.

    Någonstans längs vägen upptäcker du att vågorna bara är 30 meter höga, eller kanske 20 meter. Och även om de fortfarande kommer så slår de till mer sällan. Du kan se dem när de är på väg. En årsdag, en födelsedag eller vid jul. Du kan se dem komma, för det mesta, och då förbereda dig. Och när de sköljer över dig så vet du att du kommer att överleva. Genomblöt, skakad, klamrar du dig fast vid en liten bit av vraket, men du kommer att överleva.

    Ta det som ett råd från en gammal man som varit där. Vågorna slutar inte att komma, och på något sätt vill du heller inte att de ska göra det. Men du förstår att du kommer att överleva dem. Och andra vågor kommer att komma. Men du överlever dem också”.

    http://www.newsner.com/2015/09/efter-vannens-dod-ger-den-gamla-mannen-honom-ett-rad-vi-alla-kan-ta-till-oss/

    Ta hand om dig!

  6. Lider så med dig. Känner dig inte men har blivit berörd av bloggen sen jag fann den. Vill bara tipsa om en bok som jag tror du skulle tycka om. Den heter ”Sorgen är kärlekens pris” av Gillis Edman. Om man googlar den så står det så här:
    Du fattas mig!
    Saknaden efter en älskad människa som dött är en stark och personlig livsupplevelse. Tomheten efter en nära vän, en förälder eller ett barn som rycks ifrån mig känns svår att bära. Kan såren läkas? Kan livet bli helt igen?

    ”Sorgen är kärlekens pris” är en bok om sorgens olika ansikten. Om smärta, gråt och förtvivlan. Men också om kärlek, värme och relationer. Om hopp och om att livet, trots allt, kan vara möjligt att leva.

    Vet att detta är en klen tröst, Läs den om du vill. Det är även en massa fina bilder i den

    Ha det så bra du kan, styrkekramar till fina dig

  7. Dag Hammarskiöld har skrivit:
    Lev så att i den dag Du dör,
    alla andra gråter
    medan Du själv inte har en tår att fälla.

  8. Elias är i allra högsta grad med dig och visade dig det så tydligt på nyårsafton ❤️
    Tänker på dig o de dina❤️❤️❤️

  9. Så klart Elias hade glaset! Det var ju ni som skulle skåla tillsammans!Han var med er!Stor kram till dig

  10. https://youtu.be/z5pVHaLwy-U

    oh they say people come, say people go
    this particular diamond was extra special
    and though you might be gone, and the world may not know
    still I see you, celestial

    like a lion you ran,  a goddess you rolled
    like an eagle you circled, in perfect purple
    so how come things move on, how come cars don’t slow
    when it feels like the end of my world
    when I should but I can’t let you go?

    but when I’m cold, cold
    oh when I’m cold, cold
    there’s a light that you give me when I’m in shadow
    there’s a feeling you give me, an everglow

    like brothers in blood, sisters who ride
    and we swore on that night we’d be friends til we die
    but the changing of winds, and the way waters flow
    life as short as the falling of snow
    and now I’m gonna miss you I know

    but when I’m cold, cold
    in water rolled, salt
    I know that you’re with me and the way you will show
    and you’re with me wherever I go
    and you give me this feeling this everglow

    what I wouldn’t give for just a moment to hold
    yeah I live for this feeling this everglow

    so if you love someone, you should let them know
    oh the light that you left me will everglow

  11. Den där bilden…. helt magisk. Klart Elias var med. Och han är med dig när du ska lära dig existera i en värld där Elias inte är fysiskt. Stor kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.