Ett par dagar borta

IMG_6496

Den här lilla skiten har gett så mycket denna tid. Ibland tänker jag att det kanske var det som var meningen med att han kom till oss. Han har gett både mig och Elias så mycket under sjukdomsåren. Tänk att han och Elias var ut och sprang senast precis innan vi åkte till Thailand. Jag och min bror sprang 5 km i ett lätt snöbeklätt el- hjulspår och Elias och Alf sprang 2,5. Jag och min bror sprang och pratade om hur jäkla sjukt grym han inte är min man. Som springer. Trots smärta och stark oro. Trots allt. En och en halv månad senare somnade Elias in. Jag kan fortfarande inte ta in det när jag skriver orden. För mig är han fortfarande så verklig.

Jag har varit i Stockholm ett par dagar. Tog med mig Linnea och åkte och träffade Elias mentor Johan från Esatto. Han bjöd på lunch och vi pratade mycket om Elias. Och om livet i stort. Det kändes fint att även Linnea fick se var Elias höll till sista året. Och få träffa en av Elias mentorer. Jag vet att även Elias tyckte om det. Att han kikade ner på oss och log. Så mycket det där programmet genom Ung Cancer faktiskt bidrog med. Och kontakten han fick med Esatto. Elias cancer slog ner som en bomb. Hur skulle han någonsin våga tänka framtid. Kontakten med Esatto hjälpte honom att fokusera framåt. Fick in honom i rätt riktning uppåt. Det var så fint.

IMG_6495

Sedan träffade jag och Linnea vår vän Lotta. Kära Lotta som ställt upp så mycket genom alla sjukhustider på Huddinge. Då hennes soffa i en lägenhet på Mariatorget alltid stod till förfogande. Och hennes kök med för den delen, köket som vi under sjukhustiderna bombarderade med alla möjliga olika groddar, mixer maskiner och andra ingredienser vi hade till att ordna maten till Elias då han var på sjukhus. Galna, oh yes. Haha. Men sjukhusmaten med pulvermos och fiskpinnar, oh no. Det fanns inget alternativ.

IMG_6497

Vi drack te och pratade. Sov kvar och sedan när jag kom hem igår var jag inte beredd alls på energin. Jag var inte beredd alls med känslan av att komma hem till lägenheten igen men även om jag inte tänker på hur det kommer att kännas eller känns så kommer tydligen känslan ändå. Och tar över. Lägenheten är hemma och är lugn. Men så mycket vi. Och så tom just nu. Så tom. Energifri.

Jag försöker göra saker som förlänger känslan av dig. Jag vet att många sagt att jag skulle skriva en bok. Den tanken har grott i mig då jag fått höra den nu från flera olika håll. Tanken som från början var ”men inte ska väl jag…jag kan inte” har kapitulerat och försvunnit. Jag hör ofta orden från Elias i mitt huvud om detta. För han tjatade. Och tänk vad fint det vore. Dels för min bearbetning, att skriva har blivit ett av mina sätt jag tar till för att orka. Och vad fint att ha den förlängningen av honom. Och tänk om även andra kan bli hjälpta. Vilken bonus. Det vore fint. Men det är ju bara en dröm. Men en fin dröm just nu.

Nu ska jag och mamma till min kära morfar. Först en sväng till minneslunden. Där vi har varit så många gånger. Där du alltid fick ett lugn. Där din mamma finns, och nu även du? Där vi stått så många gånger. Där jag torkat dina tårar. Möts vi där nu? Tar du hand om mig där? Jag ska ta med mig blommor som är kvar efter begravningen. Och så ska jag tända ett ljus. Vi ses älskling. 

4 reaktion på “Ett par dagar borta”

  1. Jag måste bara säga att jag tycker så mycket om att läsa dina texter. Orden du använder, dina formuleringar är så ”spot on”. De träffar mig så rätt in i hjärtat, och jag k ä n n er verkligen vad du menar, tror jag i alla fall ;). På mitt vis, så klart.
    Han är ju för söt Alf! Är det något de kan våra kära djur så är det att ge tröst. Bara genom att finnas där, en blick, en puff med nosen. Och så känslan av att bli omhändertagen och få ta hand om.
    Din Elias alltså… är det inte det som gör det så himla mycket svårare att förstå det som nu är? Att han var så otroligt, nu tryter orden… vital, levande, stark mitt i något som var så galet förgörande, tärande & sjukt. Bara tanken att han inte skulle finnas mer inom så kort tid när ni var ute och sprang, promenerade, reste … han levde så mycket fullt ut han verkligen kunde tills det inte gick mer. För dig, för er.
    Förstår att dina känslor skiftar snabbt och mycket nu. Allt och inget på samma gång.
    Ta hand om dig och Alf, bli omhändertagen av dina nära och kära. Drömmar finns att plocka fram när du orkar, de försvinner inte, de mognar.
    Kram till dig!

  2. Ta hand om lille Alf, han har också mist sin husse och behöver all kärlek. Bra för dig också. Du skriver så fint så en bok är säkert bra både för dig och dina läsare 🙂 All kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.