Jag sprang

IMG_6629IMG_6630

I förrgår var jag ut och sprang. För första gången sedan allt. Det blev cirka 4 km och jag har träningsvärk. En påminnelse om att ingenting är som det ska. Om att min värld har kastats omkull. Maratonet som är bokat i april känns ju inte nära direkt. Jag lägger ingen prestige i att jag måste klara av det bara för att jag är anmäld. Springer du ett maraton måste du också ha tränat inför ett maraton, annars går du sönder. Jag kan inte försätta min kropp i den stressen än. Men 4 km går bra. Det gjorde mig gott. I april åker vi till Paris. Jag, min bror John, mina föräldrar och Elias kusin Andreas. Andreas och John springer maraton. Jag hejar på. Vi kommer att bo i lägenheten Elias bokat för några månader sedan. Det känns fint.

Dagarna rullar på nu. Därför att dom måste rulla på. Därför att det inte går att göra på något annat sätt. Även om jag ibland känner för att stoppa tiden helt. Stanna den, trycka på paus. För ju mer tid som går desto längre bort känns du och den känslan är jag rädd för. Snart har det gått två månader sedan jag träffade dig. Det är så jävla förbannat konstigt. Jag kikar ibland på bilderna från Thailand och slås av hur vi levde och hur vi tänkte. Då var det ju fortfarande livet som präglade vardagen. Inte cancer eller. Död? Inte död. Från att ha levt för dagen, njutit av solen och pratat om dykning och koraller till något annat.

Jag går ofta igenom i huvudet den sista tiden. Den sista månaden efter att vi kom hem från Thailand. Det gör ont men jag tror att den måste bearbetas. Det var mycket som hände. Så starka upplevelser. Så mycket smärta. Men det var också fint. Vi fick så fina stunder. Och det värsta jag gjort i hela mitt liv. Då jag tillslut var tvungen att be dig ge upp. Fråga dig om hospice. Jag hade gjort allt för att kunna ta bort den smärtan i dig då. Jag blir egoistisk och tänker att min situation i det läget var värre än din situation. Hemska hemska tanke men vad jag skulle velat byta plats med dig då. Låta dig vara den starka så jag bara kunde få vara den svaga. Den som då i det läget bara totalt fick rasa. Låta dig ta hand om mig. Men istället fick jag vara den starka. Den som skulle hålla ihop. Den som skulle få se din inställning du alltid haft slitas ifrån dig. Den som fick se dig ge upp. Den känslan kommer föralltid prägla mig. Jag bearbetar den mycket. Fan alltså. Hemska hemska sjukdom.


Verkligen TACK för all den fina responsen vi fått för podden. Jag har sedan vi drog igång det projektet igen fått mer energi. Det känns så bra att göra det här. Därför att vi behöver prata om det svåra. Att prata om det läskiga kanske gör det lite mindre läskigt? För att vi borde ha ett mer inkluderande samhälle. Och för att det finns så mycket som skulle kunna förändras. Och en podcast ligger i tiden. Det här blir min förlängning av dig. 

6 reaktion på “Jag sprang”

  1. Vad skönt att det kändes bra med en löptur❣Jag har ofta det, eller promenad i naturen, trädgårdsarbete, nära samvaro med djur, som min egen ventil i livet. Man måste hitta det som bara känns rätt & enkelt just för en själv.
    För varje dag som går…några steg framåt, ibland några bakåt, ibland helt enkelt bara paus. Så måste det vara om själ & hjärta ska orka följa med.
    Paris i april. Det kommer att bli fint 🍀
    Ser fram emot era kommande samtal i podden!

  2. Jag känner igen mig så i det du skriver, att tvingas se den man älskar ge upp efter månader av kamp. Så fruktansvärt. Att vara stark när man egentligen vill få vara svag. Jag är fortfarande stark utåt, för den ende jag egentligen vill bli tröstad av finns inte längre. Min man dog i somras, ett år efter beskedet om gallgångscancer.

  3. Usch Lina… Det är verkligen så hemskt. Förstår precis vad du menar. Så känner jag också… Blir så ledsen för dig skull. Massa kramar till dig <3

  4. Tack för dina ord Marie. Så fint att du har funnit dina andrum i livet. Det där med djursamvaro förstår jag verkligen, djur har en förmåga att få oss lugna. Precis så som du beskriver. Ett steg framåt, två bakåt. Osv… Stor KRAM <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.