Cancersnack 3

Cancer och framtid? Framtid och cancer? I och med ett cancerbesked är det inte bara livet här och nu som påverkas. Även framtida drömmar. Framtiden ligger väl alltid runt hörnet och speciellt i ung ålder. Hur lever man med en cancer som följer med hack i häl i livet? Hur gör man!? Det är en fråga som iallafall jag och Elias har kämpat med under de tre åren han var sjuk. Framtida drömmar om allt raserades. Jag var 27 år. Han var 30. Och han fick en obotlig cancer. Hur många år? Det var det ingen som visste. Skulle vi sluta tänka framtid? Eller?

Jag och Emma pratar i den senaste avsnittet av Cancersnack om cancer och framtidstänk. Hur vi som två unga människor, som drabbad och som närstående tänker. Eller tänkte. För detta spelade vi in i mitten av november. Hur vi hanterade livet med cancern. Det vanliga, vardagliga livet. Och obotlig cancer.

Det är ett mycket svårt ämne. Alla hanterar det olika. Lyssna gärna. Följ oss gärna på instagram och Facebook under namnet; Cancersnack

Lyssna via Radioplay KLICKA HÄR!

Lyssna via iTunes KLICKA HÄR!

IMG_6868

Vi kanske bara har en sommar

Vi kanske bara har en sommar. Vi kanske bara har en svart sommar. Den sköljer över oss som tiometersvågor. Vi kommer minnas allt i färg.

Efteråt.

Vi kommer minnas allt i färg, efteråt.

Vi kanske bara har en sommar. Vi kanske bara har en svart sommar. Den sköljer över oss som tiometersvågor. Vi kommer minnas allt Efteråt. Efteråt. Vi kommer minnas allt i färg. Efteråt. Vi kommer minnas allt i färg.

image

P1000687

image

Love you now and for always.

P1050245

P1050295

Från floden igår.

image

image

image

P1050326

image

P1000719

image

image

le504

image

image

5e005f985afa6dc95bd1c34825a6b7a3

image

image

image

image

image

Ingen bra dag

Jag har börjat jobba, halvtid. Det är där jag ska börja. ”Det är skönt med rutiner” hör jag mig själv säga. Visst. Det kan det kanske vara. Men när jag gick från jobbet i november fick jag hälsningar om en härlig semester. Och så nu. Som dag till natt. Ingenting är som då. Jag måste göra det här på mitt sätt.

Det är mycket som är jobbigt just nu. Jag går runt med en klump i halsen. Roddande med bouppteckning som tar väldigt mycket energi. Lagar och regler som är till för att kärnfamiljen är mamma, pappa, barn. Samhället är inte uppbyggt så att vi bara ska vara gifta och sedan ingenting mer. Att bara ha varandra är ingenting som underlättar då något sådant här händer. Jag känner mig ganska ensam just nu. Vill ha stödet från den källan jag under nio års tid alltid fått stöd ifrån. Oavsett vad. Alltid. Alltid. Jag söker och letar men det är bara tomhet. Var är du när jag behöver dig? Energi från dig, energi från mig. Det var så vi funkade.

Flummigt inlägg må hända. Men jag känner bara för att klaga. Jag är lite där igen, en stund i taget. Podden ger mig energi. Jag känner att den behövs. Vi behöver prata om det svåra. Just nu ligger mitt hjärta där. Jag vill bara omfamna alla som är med om något sådant här och ja. Jag vet inte. Ta hand om. Jag tror iallafall att om vi pratar om det svåra mer öppet i samhälle så blir det lite mindre läskigt. Jag träffade Emma igår och planerade. Det kändes fint. Imorgon släpps ett nytt avsnitt. Lyssna gärna.

image
Jag och Emma påväg mot Sandhamn augusti 2015