Din sista resa

Vi bokade resan i oktober. Det var alltid han som ordnade och kollade upp. Såg till så att vi bodde i ett bra område, fick ett bra boende. Undersökte restauranger i närheten, visste var vi skulle gå. Så även denna gång. Noga hade du kollat upp var vi skulle bo och så att boendet skulle vara ok. Det var fint att åka på denna resa för det kändes som du var med. Och sorgligt, för det kändes som det var din sista resa. Jag njöt så av området, vi hade inte kunnat hamna i ett bättre. Vi bodde inte mitt i utan en bit utanför. Gamla stan känsla. Mindre byggnader, mysiga butiksgator med små bistros. Parker runt omkring. Du hade ordnat det så bra. Boendet var fint och lagom för oss. Med kök eftersom du hade tänkt laga din mat där.

Det känns tomt. Du och jag har rest så mycket och du har alltid ordnat. Så även denna gång. Nudå? Var detta det sista alltså? Jaha. Samtidigt som det nu känns tomt så var resan så fin. Jag njöt. Jag vet att du kikade ner och njöt. Det här var ju din resa, du hade ordnat den. Jag vet hur mycket du skulle älskat Paris. Precis så mycket som jag älskade Paris. Hur kan en stad vara så vacker?

DSCF0782

DSCF0765

DSCF0718

DSCF0703

Vi strosade runt, åt god mat och hängde i parker. Våren var som en svensk försommar och energin är påfylld. Och jag kommer hem till en tom lägenhet. Som jag brukar säga nuförtiden så förstår jag att ett nytt liv nu väntar för mig. Jag förstår. Men ibland är det bara så tomt. Jag söker och försöker finna men finner inte. Vet inte riktigt heller vad det är jag försöker finna. Jag vet ju att du inte finns så varför söker jag? Och när den tanken slår mig, på riktigt. Du finns inte? Finns inte? Hur är det möjligt att en person inte finns längre? Jag kommer föralltid att få leva med saknaden. Och med sorgen. Jag vet det. Men vet du – jag ska göra minnet av dig fint, så fint. Prata om dina fina sidor, våra fina minnen. Låta dig göra mig till en bättre person. Sno dina bästa sidor, låta dem påverka mig till det bättre. Låta dig leva vidare i mig. Prata om dig. I mig kommer du alltid leva kvar. Alltid.

IMG_7752

 

12 reaktion på “Din sista resa”

  1. Så fint du berättar om det ni har haft. Så otroligt fint ni har haft det. Han och du är unika ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

  2. Som du tar oss med på er & din resa genom dina texter! Jag förstår, på mitt sätt så klart & genom mina erfarenheter, precis känslorna du förmedlar. Så sorgligt, men otroligt vackert 💛.
    Paris har något speciellt, & för dig alldeles extra så klart. Så fint att ändå få känna att Elias hade ordnat så bra, och på det extra sättet var med er. Vet du, du har redan snott Elias bästa sidor…det hör jag. Han finns alltid hos dig genom det liv ni har haft, allt han har gett, lärt & visat bara genom att finnas och fortsätta finnas.
    Så skönt att du hade den här resan, även om jag förstår vemodet. Varm kram, & hoppas att Parisvåren gömde sig lite i din resväska…kanske, kanske börjar den pysa ut lite grann i detta nu?😉

  3. Det var en underbar resa med våra barn och Andreas och Semone Det kändes att Elias var med oss. Mångs kramar från Agneta och Christer.❤❤❤❤

  4. Det är nog det finaste du kan göra för honom – göra minnet av honom så fint som det bara går! 🌸

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.