Alla inlägg av showlife

Mitt namn är Charlotta. Jag är en tjej som älskar livet, träning och fina människor. I november 2013 drabbades min sambo av Gallgångscancer. Vår värld vändes upp och ner. Här skriver jag om bår livs kamp som vi kommer gå segrande ur. Instagram: Lottzki

On my way. Again

Hej hörni, hoppas ni har en fin lördag. Jag tänkte bara kika in här och säga hej. Så kul att såpass många ändå går in här och kikar varje dag. Blir glad av att vi är ett litet gäng här inne som har hängt med länge, det känns så fint. Jag har det bra. Det är mycket som är nytt nu till hösten, och det känns väldigt roligt. Jag ska ladda inför den nu. Jag sitter på Arlanda och är påväg till Italien och Sicilien. Visst har jag sagt att jag blivit en doer? Haha, eller kan jag så försöker jag säga ja till något jag har lust och möjlighet till. Ja tack, Sicilien blir bra. Jag laddar upp lite bilder under veckan. Tror nämligen det kommer vara fantastiskt fint där. Ha en bra kväll och tusen tack för att ni läser och skriver. Jag blir alltid lika glad för det.

IMG_1085

 

Precis så

Ni vet sådana där kvällar som bara ger så mycket energi. När du känner att hela du är uppfylld, därför att du träffat en fin vän. En sådan känsla. Precis så. Precis sådana vänner ska du hålla fast vid. Sådana vänner som alltid no matter what är glad för din skull. Genuint glad. Som alltid stöttar. Som finns där dåliga dagar och som finns där bra dagar. Ikväll träffade jag en sådan vän. Jag har ett par av dessa i mitt liv och det är sådana som ger en sådan här känsla. Som på bilden. Jag är så glad i er <3

Dessa sommarkvällar. Jag är glad för mycket livet ger mig just nu. Idag börjar dessutom en ny resa i mitt liv. Sista dagen på jobbet. Imorgon är en ny tid. Det som varit min trygghet de tre senaste åren. Men som jag vet inte kan ge det längre, trygghetskänslan har bytts ut mot rastlöshet. Jag vet att jag måste vidare, jag kastar mig ut för stupet. Och jag älskar det.

IMG_0812

We got some rich love

…denna blogg alltså. Jag är så himla glad att jag skrivit under hela denna process för nu finns ju allt kvar. Alla minnen som börjar blekna finns ju här, svart på vitt. Fina ljusa härliga minnen och också de andra, de andra inte lika ljusa minnena. Jag tycker det känns fint och viktigt. Du känns långt borta nu. Det är något som hänt. Det känns liksom så lugnt. Som att du fått ro. Jag vet inte, men det var längesen du gjorde mig påmind om dig. Jag har påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv. En ny resa har börjat och den är så spännande. Men hur mår jag då? När jag får den frågan så känns det ibland som att det förväntade svaret ska vara negativt. Jag vet också att det är så tudelat det här med sorg i samhället. Att det inte är okej att länge gå och sörja, att inte orka leva då sorgen gör dig totalt förlamad. Inte okej. Det känns heller inte helt okej att börja leva lite för snabbt, att tidigt kunna lyfta blicken och se de ljusa livet har att erbjuda. Men det jag dock vet är att alla går igenom sorg på sitt eget sätt – såklart. Och när jag får frågan nu så är svaret positivt – jag mår bra. Och med det sagt är det ingenting som i det svaret säger att jag inte saknar. Eller att jag vissa dagar inte dippar. Men jag mår bra. Jag gör mycket. Reser mycket. Vill resa mycket. Jag försöker inte fly – snälla tro inte det – jag är inte stressad. Jag vill bara leva – jag har levt med cancer i tre år. Jag var mellan 27 år och 30, visst ”levde” vi, men med döden ständigt väldigt närvarande. Nu slipper jag det. Jag slipper leva nära döden. Det låter så hemskt men jag njuter. Och ibland får jag otroligt dåligt samvete av den tanken, och känner mig så egoistisk. Hur kan jag känna och tänka så när du inte ens fick fortsätta? När de finns så så många som lever på det sättet vi gjort de tre senaste åren? Jag hatar cancer. Hatar hatar den fruktansvärda sjukdom som fullkomligt utplånar din kropp – och din vardag. Ett nytt liv har börjat. Jag har lyft blicken. Jag vet inte hur länge jag kommer kunna ha den så upphöjd som jag just nu har för livet är skört. Du vet ingenting om morgondagen.

Nu ska jag sluta prata i klyschor och åka ner på stan. Lunch med Elias fina vän Victor. Ha en fin dag!

20542835_10154790613985814_1198601427_o…Ooh, broke as a bottle of wine
Ooh, but drink with you all damn night
Ooh, not trying to trade up
Cause if we don’t find money
Then what we got honey is just enough
We got some rich love…

LÅT tips – älskar just nu denna som går på repeat i mina högtalare; HÄR!

Bara en text om inget och om allt?

…hittills har denna sommar varit så fin. Så fin. Jag har umgåtts så mycket med mina vänner, jag har rest mycket, jag har hunnit landa i mina tankar. Jag har också fått vara med om jobbiga saker, saker som gjort mig besviken. Men jag har också förstått varför det har blivit så och försökt landa i dessa tankar. Förstått varför världar ibland krockar. Förstått att det inte ligger på någons ansvar varför det blivit som det blivit. Tagit åt mig och försökt tänka på vad jag själv kan göra annorlunda i vissa situationer. Försökt växa av mina egna misstag – det finns alltid två sidor. Negativ energi är något vi ska försöka sålla bort i livet – samtidigt som negativ energi ibland är oundvikligt, såklart. Men det gäller att ta dagar för att bara känna. Känn allt och låt tårarna komma. Låt allt bara komma ikapp. Ladda. Ladda inför livets fina stunder – även om dessa känns oändligt långt bort just den dagen.

Jag vet att inget av detta förmodligen är begripligt för er som läser – det är ju mina tankar som jag inte alls utvecklar. Men jag behöver bara skriva. Idag är liksom en sådan dag. Jag har haft så himla fina stunder med så mycket skratt och det har gett mycket energi. Jag älskar livet – och livet ger mig så mycket. Jag behöver också dagar för att bara landa i allt. Jag kan bli ledsen av så små saker. Ord som kan vara små för någon annan kan vara stora ord för mig.

Jag vet inte. Jag vet inte hörni alls egentligen vad jag vill med texten. jag vill bara skriva. Jag ska åka till minneslunden idag. Jag brukar aldrig vara där, om jag ska vara ärlig. För det är inte du. Du är inte där. Det är en kall plats på en kyrkogård. Där ska inte en 33 årig kille vara. Det känns mörkt och tragiskt – och det är inte så jag minns dig, eller minns oss. Men idag känner jag bara för det. Idag är världens finaste sommardag. Varm och solig. Det kan inte vara kallt där idag. Och om jag åker dit idag – möter du mig där då? För jag tror att jag saknar dig lite extra mycket idag.

IMG_5556

We know to cherish the small things we once took for granted…

IMG_7390

When a mother who has lost a child has another baby, few dare question if she’s capable of loving another child. No one wonders if her heart is big enough to love her “angel” baby while simultaneously loving the smiling toddler at her side. When she shares photos on social media of their special time together, there aren’t comments saying she must be “over” the death of her first child.

To imply that we should not date again until we no longer love our spouses means going to the grave never having felt the warmth of another kiss, the strong embrace of a hug or the loving words of a new partner. You don’t get to dictate how or when we take the band-aid off our hearts. There’s an expression that says, broken crayons still color. Our hearts, despite being broken, are still capable of love.

In fact, when we’re ready to love – truly ready to not let our fears, insecurities, and guilt hold us back – the world had better take notice. We love hard because we know firsthand the importance of letting our partners know how much they are cared for, while they are still here with us. We know to cherish the small things we once took for granted. We get that those silly squabbles don’t matter in the end. We know it’s always the right time to live boldly and passionately.


Jag vet att många som läser här inne har gått igenom liknande saker som jag och Sara har. Sara skickade en så himla fin och träffsäker text till mig imorse. Jag vill verkligen dela den här för jag tror många kan relatera till den. Jag går inte in och förklarar den med egna ord – läs <3.  Länk HÄR.

Palma och nya vänner

Flänger och far en himla massa just nu. Men efter denna vecka kommer det lugna ner sig. Denna resa har vi haft bokat länge. Jag och Sara sågs strax efter allt och hon föreslog att vi borde åka en vecka i juni. Vi bokade tre dagar senare och här är vi nu. Idag tog vi en varsin 50 minuters aroma massage och sedan har vi bara legat vid poolen. Åh vi är i Palma förresten, skrev nog aldrig det. Jag är så himla himla himla glad att jag träffat Sara. Ni vet en sådan där vän som det känns man har haft hela livet men som kom in i ens liv bara för något år sedan? Jag tycker vi alla borde försöka vara mer öppna för att lära känna nya vänner även i vuxen ålder, att liksom släppa inpå livet även fast du redan har stabila fina vänner sedan länge. Det känns som många stänger dessa dörrar tycker jag. Men hur fint är det inte att livet har detta att erbjuda?

På lördag ska vi hyra bil och åka runt lite. Finns många fina platser här på Mallorca. Tips? Men annars; bara ta det lugnt. Vi är pensionärer och ligger i sängen 22 om kvällarna haha! Solen. Jag älskar dig. Kram från oss!

IMG_9324

Västkusten

Andas havsluft. Ta springturer och hoppa rakt ner i försommar upphettat hav (19grader). Tvätta håret i havsvatten. Busa med sötaste Hugo och Belle. Prata med fina vänner, om allt och om inget. Skratta så magen värker. Åka båt och bli blöt av alla vågor som skvätter in. Äta räkfrossa. Dricka rosé i solnedgång. Första gången här utan dig. Du fattas oss. Alltid. 

IMG_9278

IMG_9290
Jag och din bästa vän David
IMG_9280
Den bästa springrundan i världen finns här
Linnea, Elias syster och Anna
Linnea, Elias syster och Anna

IMG_9262

Jag och sötaste Belle
Jag och sötaste Belle

IMG_9266


 

Midsommarplaner

Ha en fin midsommar finaste ni som går in och kikar här ibland. Och skriver. Jag blir alltid så himla glad av era ord. Tänk om vi alla bara kunde ses på en fika, hur mysigt? Haha. Jag har hängt med en bästis som jag alltid får energi av så jag känner mig så redo för att nu sätta mig i bilen och åka ner till västkusten med några vänner. Vi blir där till söndag. Jag var dessutom precis ner till butiken som ligger där jag bor och köpte en rosa bricka från Pipols Bazaar. Materiell lycka! Hur härligt är det inte med materiell lycka ibland? Rosa. Du gör mig glad.

Puss!

IMG_9203

Söndag

Fina helg. Fina vänner. You light up my days. En fråga som gjorde mig så varm i hjärtat. Det är mycket pågång nu som både är skrämmande och spännande. Lägenheten ska säljas. Förhoppningsvis. Eventuella studier. Nytt jobb. Ja vad är det som inte blir nytt i höst? Men vad jag behöver det. Och det gäller att våga. Allt löser sig alltid. Hoppas ni haft en fin helg.

Puss från oss!

IMG_8672

#hopeful

Jag postade en text på min instagram (@lottarydb) som jag tänkte att jag även kan posta här. Jag är med i ett projekt som heter #hopeful som jag ska skriva mer om i ett annat inlägg. Deras tankesätt går verkligen hand i hand med hur vi levde, och hur jag lever och tänker nu. Här kommer bilden och texten från instagram;

IMG_9159

Yes I am. Sen den första dagen till den sista. Alltid. Trots hårda och dystra ord från läkare. Nej vi var inte naiva, men vi vågade och valde ändå att hoppas och tro. För det var det sättet som gav oss mest. Du kan alltid välja vad du ska fokusera på, det finns alltid alternativ. Vi valde att se det fina och ljusa i livet – och vi valde att tro och hoppas. Valde att inte fokusera så mycket på det andra – trots att vi innerst inne egentligen från början visste vad som skulle ske. Det var vårt sätt att finna styrka och nu är det precis så för mig. Jag älskar livet. Jag har ju fått chansen att leva! Förstå vilken gåva. Förstå att vi som än finns kvar på denna jord får den chansen. Så ta vara på allt livet har att ge på ditt eget bästa sätt. Livet har inga garantier. Men livet i sig är fullspäckat med en massa fina vackra stunder. Njut av allt – and make the most of it 🌟 #hopeful