Ni vet sådana där kvällar som bara ger så mycket energi. När du känner att hela du är uppfylld, därför att du träffat en fin vän. En sådan känsla. Precis så. Precis sådana vänner ska du hålla fast vid. Sådana vänner som alltid no matter what är glad för din skull. Genuint glad. Som alltid stöttar. Som finns där dåliga dagar och som finns där bra dagar. Ikväll träffade jag en sådan vän. Jag har ett par av dessa i mitt liv och det är sådana som ger en sådan här känsla. Som på bilden. Jag är så glad i er <3

Dessa sommarkvällar. Jag är glad för mycket livet ger mig just nu. Idag börjar dessutom en ny resa i mitt liv. Sista dagen på jobbet. Imorgon är en ny tid. Det som varit min trygghet de tre senaste åren. Men som jag vet inte kan ge det längre, trygghetskänslan har bytts ut mot rastlöshet. Jag vet att jag måste vidare, jag kastar mig ut för stupet. Och jag älskar det.

…denna blogg alltså. Jag är så himla glad att jag skrivit under hela denna process för nu finns ju allt kvar. Alla minnen som börjar blekna finns ju här, svart på vitt. Fina ljusa härliga minnen och också de andra, de andra inte lika ljusa minnena. Jag tycker det känns fint och viktigt. Du känns långt borta nu. Det är något som hänt. Det känns liksom så lugnt. Som att du fått ro. Jag vet inte, men det var längesen du gjorde mig påmind om dig. Jag har påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv. En ny resa har börjat och den är så spännande. Men hur mår jag då? När jag får den frågan så känns det ibland som att det förväntade svaret ska vara negativt. Jag vet också att det är så tudelat det här med sorg i samhället. Att det inte är okej att länge gå och sörja, att inte orka leva då sorgen gör dig totalt förlamad. Inte okej. Det känns heller inte helt okej att börja leva lite för snabbt, att tidigt kunna lyfta blicken och se de ljusa livet har att erbjuda. Men det jag dock vet är att alla går igenom sorg på sitt eget sätt – såklart. Och när jag får frågan nu så är svaret positivt – jag mår bra. Och med det sagt är det ingenting som i det svaret säger att jag inte saknar. Eller att jag vissa dagar inte dippar. Men jag mår bra. Jag gör mycket. Reser mycket. Vill resa mycket. Jag försöker inte fly – snälla tro inte det – jag är inte stressad. Jag vill bara leva – jag har levt med cancer i tre år. Jag var mellan 27 år och 30, visst ”levde” vi, men med döden ständigt väldigt närvarande. Nu slipper jag det. Jag slipper leva nära döden. Det låter så hemskt men jag njuter. Och ibland får jag otroligt dåligt samvete av den tanken, och känner mig så egoistisk. Hur kan jag känna och tänka så när du inte ens fick fortsätta? När de finns så så många som lever på det sättet vi gjort de tre senaste åren? Jag hatar cancer. Hatar hatar den fruktansvärda sjukdom som fullkomligt utplånar din kropp – och din vardag. Ett nytt liv har börjat. Jag har lyft blicken. Jag vet inte hur länge jag kommer kunna ha den så upphöjd som jag just nu har för livet är skört. Du vet ingenting om morgondagen.

Nu ska jag sluta prata i klyschor och åka ner på stan. Lunch med Elias fina vän Victor. Ha en fin dag!

…Ooh, broke as a bottle of wine
Ooh, but drink with you all damn night
Ooh, not trying to trade up
Cause if we don’t find money
Then what we got honey is just enough
We got some rich love…

LÅT tips – älskar just nu denna som går på repeat i mina högtalare; HÄR!

…hittills har denna sommar varit så fin. Så fin. Jag har umgåtts så mycket med mina vänner, jag har rest mycket, jag har hunnit landa i mina tankar. Jag har också fått vara med om jobbiga saker, saker som gjort mig besviken. Men jag har också förstått varför det har blivit så och försökt landa i dessa tankar. Förstått varför världar ibland krockar. Förstått att det inte ligger på någons ansvar varför det blivit som det blivit. Tagit åt mig och försökt tänka på vad jag själv kan göra annorlunda i vissa situationer. Försökt växa av mina egna misstag – det finns alltid två sidor. Negativ energi är något vi ska försöka sålla bort i livet – samtidigt som negativ energi ibland är oundvikligt, såklart. Men det gäller att ta dagar för att bara känna. Känn allt och låt tårarna komma. Låt allt bara komma ikapp. Ladda. Ladda inför livets fina stunder – även om dessa känns oändligt långt bort just den dagen.

Jag vet att inget av detta förmodligen är begripligt för er som läser – det är ju mina tankar som jag inte alls utvecklar. Men jag behöver bara skriva. Idag är liksom en sådan dag. Jag har haft så himla fina stunder med så mycket skratt och det har gett mycket energi. Jag älskar livet – och livet ger mig så mycket. Jag behöver också dagar för att bara landa i allt. Jag kan bli ledsen av så små saker. Ord som kan vara små för någon annan kan vara stora ord för mig.

Jag vet inte. Jag vet inte hörni alls egentligen vad jag vill med texten. jag vill bara skriva. Jag ska åka till minneslunden idag. Jag brukar aldrig vara där, om jag ska vara ärlig. För det är inte du. Du är inte där. Det är en kall plats på en kyrkogård. Där ska inte en 33 årig kille vara. Det känns mörkt och tragiskt – och det är inte så jag minns dig, eller minns oss. Men idag känner jag bara för det. Idag är världens finaste sommardag. Varm och solig. Det kan inte vara kallt där idag. Och om jag åker dit idag – möter du mig där då? För jag tror att jag saknar dig lite extra mycket idag.

When a mother who has lost a child has another baby, few dare question if she’s capable of loving another child. No one wonders if her heart is big enough to love her “angel” baby while simultaneously loving the smiling toddler at her side. When she shares photos on social media of their special time together, there aren’t comments saying she must be “over” the death of her first child.

Flänger och far en himla massa just nu. Men efter denna vecka kommer det lugna ner sig. Denna resa har vi haft bokat länge. Jag och Sara sågs strax efter allt och hon föreslog att vi borde åka en vecka i juni. Vi bokade tre dagar senare och här är vi nu. Idag tog vi en varsin 50 minuters aroma massage och sedan har vi bara legat vid poolen. Åh vi är i Palma förresten, skrev nog aldrig det. Jag är så himla himla himla glad att jag träffat Sara. Ni vet en sådan där vän som det känns man har haft hela livet men som kom in i ens liv bara för något år sedan? Jag tycker vi alla borde försöka vara mer öppna för att lära känna nya vänner även i vuxen ålder, att liksom släppa inpå livet även fast du redan har stabila fina vänner sedan länge. Det känns som många stänger dessa dörrar tycker jag. Men hur fint är det inte att livet har detta att erbjuda?

På lördag ska vi hyra bil och åka runt lite. Finns många fina platser här på Mallorca. Tips? Men annars; bara ta det lugnt. Vi är pensionärer och ligger i sängen 22 om kvällarna haha! Solen. Jag älskar dig. Kram från oss!

Andas havsluft. Ta springturer och hoppa rakt ner i försommar upphettat hav (19grader). Tvätta håret i havsvatten. Busa med sötaste Hugo och Belle. Prata med fina vänner, om allt och om inget. Skratta så magen värker. Åka båt och bli blöt av alla vågor som skvätter in. Äta räkfrossa. Dricka rosé i solnedgång. Första gången här utan dig. Du fattas oss. Alltid. 

Ha en fin midsommar finaste ni som går in och kikar här ibland. Och skriver. Jag blir alltid så himla glad av era ord. Tänk om vi alla bara kunde ses på en fika, hur mysigt? Haha. Jag har hängt med en bästis som jag alltid får energi av så jag känner mig så redo för att nu sätta mig i bilen och åka ner till västkusten med några vänner. Vi blir där till söndag. Jag var dessutom precis ner till butiken som ligger där jag bor och köpte en rosa bricka från Pipols Bazaar. Materiell lycka! Hur härligt är det inte med materiell lycka ibland? Rosa. Du gör mig glad.

Puss!

Fina helg. Fina vänner. You light up my days. En fråga som gjorde mig så varm i hjärtat. Det är mycket pågång nu som både är skrämmande och spännande. Lägenheten ska säljas. Förhoppningsvis. Eventuella studier. Nytt jobb. Ja vad är det som inte blir nytt i höst? Men vad jag behöver det. Och det gäller att våga. Allt löser sig alltid. Hoppas ni haft en fin helg.

Puss från oss!

Elias har gett mig mycket. Mycket av Elias finns kvar i mig.  Han försvinner inte. Jag har skrivit det förut, men jag har snott med mig hans bästa egenskaper. Hans noggrannhet och lugn. Hans trygghet. Hans envishet. Hans klokhet och hans ”fuck your fears” tänk. Vet ni vad han mer har gett mig? Sina bästa vänner som numera även är mina. För nio år sedan lärde jag känna en fin kille, för nio år sedan lärde jag även känna dessa människor. Ditt gäng som redan hade en tight sammanhållning men som välkomnade mig med öppna armar. De som sedan stod med oss längst fram i kyrkan och snörvlade mer än vad vi gjorde. De som vi bott tillsammans med i en liten lägenhet i Stockholm. De som gett oss en extra magruta efter alla skrattanfall. Elias syster som numera även är min. De som vi rest med till västkusten många gånger, holybabes och skratt åt mjukiskaniner som Elias alltid suckade högt åt när fnittret väl sattes igång. De som funnits vid vår sida under dessa tre år som kantats av sjukdom. Som alltid hade sin dörr öppen. Dit vi alltid gick första tiden då vetskapen om vad som hade inträffat gjorde oss för rädda för att vara ensamma. Dessa vänner har han gett mig. Och det Elias är jag evigt tacksam för.

I fredags var vi på Håkan Hellström tillsammans. Du saknades men jag vet att du var med oss. Kvällen var så magisk.