Taggarkiv: 50/50

Vi måste våga tro

image
Putte och Elias under behandlingen. Vi tycker alltid dessa behandlingsstolar påminner om filmen 50/50 :)

Nu var det ett tag sen det skrevs här. Men ibland finns noll inspiration måste jag säga. Vardagen lunkar på. Det som har hänt sen sist är att E fick sista (?) cellgiftsbehandlingen. Som är inplanerad. Men så har vi tänkt förut också. Och sagt det. Men det har inte blivit så. Så därför vågar vi inte riktigt hoppas på det. Trots att vi självklart gör det så in i bängen. Vi hoppas och vi tror. Det är väl bara det där att uttala orden högt, eller skriva ner dem som är läskigt.

Han gjorde även en MR kamera som vi får svar på den 19e oktober. Måndag om en vecka alltså. Dessa besked hit och dit. Dessa besked som är direkt avgörande för så mycket. Denna ryska roulett som nu alltså kommer finnas i vårat liv så länge till. Den tanken är svår att förlika sig med. Hur kunde ödet bli såhär? Vi drabbades av cancer, vi? Ja, vi. Och så är det. Livet är full av oförutsägbara händelser och idag får var tredje person cancer. Vi kan inget annat göra än att följa dess väg, upp och nedför. Men vi ger den en jäkla körbana att ta sig fram på. Det ska gudarna veta. Vi gör det tillsammans och det är det som är vår styrka. Vissa dagar lättare, andra svårare. Som med allt annat.

Just nu var det längesen vi var på något läkarbesök med läskiga ord eller blickar. Det enda som varit är behandlingar och röntgen. Men det är liksom något som bara ”görs”. Inga direkta anspänningar inför längre. Efter två år tillhör det vår vardag på något sjukt himla vis. Det är nog det som gör att just nu ”lunkar vardagen” på. Och det är himla skönt att det är så ibland förstås.

Imorgon åker E med några kompisar utomlands. Hemlig destination. De gör dom en gång om året. Himla kul idé. En i gänget får bestämma var resan går och så turas dom om så. Så vi får se var det bär iväg.

Jag har också en spännande och rolig helg att se fram emot.

I måndags var vi på en föreläsning med denna man. Mer om det i ett annat inlägg. Det var himla intressant.

The life that is going on.

imageKärlek, hopp, styrka. Vad som krävs här i livet. Elias sa igår att han kände sig som tagen ur en amerikansk film vid namn 50/50. Eftersom stolarna i salen var som hämtade ur den filmen. Ni vet de där männen som får cellgifter ihop och pratar om livets alla gåtor. Dom som alla har kommit till denna plats därför att livet satts på paus för en stund, men som ändå finner styrka och glädje hos varandra. Läste ur en bok som fanns på avdelningen igår. Den hette ”Livet kan inte vänta” och handlade om tre kvinnor som även dom mötts vid livets paus på onkologavdelningen. Men som finner en styrka hos varandra och blir övertygade om just det, att trots tuffa sjukdomsbesked så har inte livet alls satts på paus. Nånsin. Livet kan inte vänta. Kvinnor att inspireras av.

image

Idag är vi bara hemma och fixar. Skönt med en sån dag. Inget sjukhus idag så långt ögat kan nå och Elias mår hyfsat bra efter behandlingarna. Fjällresa, bröllop och en annan sak som inte kan avslöjas än (som är så rolig!!) ska planeras. Det är ju dessutom våffeldagen idag. Hur mums? Haha… Jag ska klura ut något bra recept på bra mjöler. Hmm… Ingen som har något bra tips på goda glutefria våfflor?