Taggarkiv: Anmälan. IVO

Spridda tankar

Sommaren var är du? Jag tycker det är nog med vinter nu. Ja den kom kanske för tre dagar sedan, eller hur det nu är. Men idag? Seriöst. Blåst, kyla, regn, mörker. Alltså jag kan inte förstå hur vi kan leva såhär när jag tänker på det. Höstmyskänslan som var så påtaglig för någon månad sedan är som bortblåst. Tröstar mig med att den kommande månaden bidrar med mycket värme och ljus. Elias har lovat att julpynta i helgen när jag jobbar. Älskar att mycket är omfördelat och inte alls klyschigt hemma hos oss. Älskar att jag har en man som tycker om att baka bullar och julpynta.

Idag har varit extra mörk. Både jag och Elias har tyngts ner extra mycket idag när vi fått höra två besked som är så fruktansvärt orättvisa. Två fina fina vänner. Som vi känner med er. Finaste ni. Fyfan vad jag hatar dig cancer!!! Inga ord kan beskriva orättvisan. Det finns inga ord…

8a68f7a9c4ddd0362ae23b6604d436d3

Ofrivilligt blir man påmind om Es kommande röntgen som verkligen börjar närma sig. Ledighetsansökan för dagen då beskedet kommer har lagts in. Den 9e december. Ytterligare en dom. Ytterligare en väntan.

Jag läste igenom den anmälan vi gjorde för ett tag sedan igår. Mina tankar snurrar. Hårda ord i journalen. Tänk så fel de hade ändå. De där läkarna som hade blickarna utan hopp. Som hade orden utan optimism. Som ville övertyga om att det var orealistiskt att tänka ens fyra månader framåt. Som föreslog avancerad sjukvård i hemmet. Som inte lät E frysa ner något för framtida bruk. Som sa som svar på vår fråga att ”– Man måste vara realistisk”. Undrar vad deras blickar skulle säga nu. Två år senare. 

Jag blir så arg. Så arg. Tanken slår mig också att det är så skönt att slippa allt det där. Att E får vård på ett annat landsting nu. Att det aldrig är taggar utåt längre. Att vi spelar i samma liga och i samma lag. Vi behöver inte längre strida. Det är så skönt. Och ovant. Tanken slår mig också att det är helt galet sjukt att det ska behöva vara på det viset då en ung människa har fått det svåraste besked man kan få i livet. Tanken slår mig också att detta aldrig får hända igen. Inte med någon annan. Jag hoppas verkligen vår anmälan kan göra någon slags skillnad. För mer än så vet jag inte vad vi kan göra. 

01a110e6500ef9f7d15b1c09871b366a