Taggarkiv: Drömmar

Expediton mot cancer

Jag fick ett mail härom dagen från en kille som heter Olof Garnegård. Han skrev och berättade om sin historia där han för ett år sedan drabbades av ögon cancer. Hans dröm har varit att bli polis och han beskriver det som att det värsta inte var att han nu hotades av att dö tidigare utan att hans drömmar gick i kras. Olof är idag nästan blind på ena ögat men trots det hårda slaget med cancern har han inte slutat fightas och han beskriver det med egna ord såhär;

”- Jag har alltid varit driven av äventyr och för tre veckor sedan såg jag att Fjällräven söker deltagare till en polarexpedition mellan Norge och Sverige på 30 mil med hundspann. Två deltagare väljs från varje land. Fler än tio länder deltar. En av två per land väljs ut av svenska folket.

Mitt budskap med min ansökan är att inte ge upp i livet trots hårda motgångar. Det spelar ingen roll om en du får en svår sjukdom, tappar livsgnistan eller om en familjemedlem mår dåligt. Fortsätt kämpa för vad du tycker om i livet och du kommer förhoppningsvis må bättre. Jag har inte sökt till denna tävlingen enbart för att vinna utan för att dela med mig av min hårda historia. Jag vill inspirera andra till välmående.”

Så himla bra skrivet och sån himla kämparglöd. Han vill ju såklart sprida detta så mycket som möjligt nu så han kammar hem en plats. Och klart att vi hjälper honom till det och går in och röstar, eller hur!?

Klicka HÄR för ansökningsvideon. Och HÄR för att rösta. Tack!

img_5572

Men Fuck Your Fears!

image
Bilden passar nog inte alls in på dagens text. Men söt va? Haha… En trött Alf idag.

Lördag. Vi känner oss så inspirerade och glada denna helg. Vi har båda så många drömmar och mål som liksom har satts på vänt under denna ”sjukdomstid”. Denna tid som vi ständigt försökt kravla oss upp ur det svarta hål vi pang bom brutalt slängdes ner i. Och det känns nu som att korken har poppat liksom. Det där hindret som stoppat oss har liksom lösts upp. Lite så är helgens känsla. Och även tanken om varför vi ska ha ett hinder över huvud taget? Varför ska vi stoppas från det vi vill göra bara för att helvetes cancer kommit i vår väg. Våra tankar har liksom ändrats om. Det finns oändliga möjligheter. Och våra drömmar och mål ser heller inte likadana ut längre. Dom har ändrats och formats om på vägen, av alla erfarenheter och av allt vi varit med om. Och det är okej. Vi har vuxit. Vi har förstått att livet finns bara till en gång.  Vi är inte samma personer längre. Vi vill så mycket. Och allt är ju faktiskt möjligt eller hur? Det gäller bara att ge sig ut. Kasta sig in i det. Och ibland kan man också behöva en push ifrån någon annan. Som Johannes Hansen sa under sin föreläsning, ”- Ibland behöver man någon som puttar en nedför stupet, någon som puttar med en hård knuff. Sedan får man bygga sina egna vingar påvägen ner.”

Som igår när Elias var i Göteborg och träffade sina mentorer han blivit tilldelad i mentorskapsprogrammet via Ung Cancer. Han tyckte det kändes jättebra, dom verkar grymma. Så kul. Och vilket engagemang. Wow. Så fint.

12182059_10153097153681254_89462454_n

Ha en superbra lördag och våga kasta er nedför det läskiga stupet. Jag vet att era vingar kommer ta er långt över stupets topp. Puss och kram.

En liten bubbla.

5c649adc238117de65f097a1d9b06593

Lite såhär drömmer sig tankarna bort just nu. Till en sådan plats där det är lugnt och stilla. Jag tror vi båda längtar. Vi kikar mycket resor. Drömmer om att komma iväg på en bröllopsresa. Men det är mycket som måste tänkas på. Hur kommer E må den tiden vi isåfall vill åka? Behandlingsvecka eller ej. Går det att skjuta upp isåfall?

Vi var till vår kära psykolog idag. Vi pratade lite om det här med att denna sjukdom är så djävulskt lömsk. Den syns ju inte. Psykologens egna ord: – Du ser ju inte ut att ha någon jäkla cancer iallafall, och då har jag träffat många cancerpatienter. Kan det vara därför jag har så svårt att förstå just nu? Kanske… Men även våran fantastiska förmåga att kicka igång alla möjliga former av försvarsmekanismer. Skuffa undan tankarna, problemen, de finns inte. Ner med huvudet i sanden bara. Jag gör det inte ens medvetet. Det som finns över ytan är endast en liten bubbla som består av här och nu. Och här och nu syns inte cancern och just idag märks den heller inte. Vi bråkar och skrattar och Elias har cancer, tydligen. Men cancern har inte Elias. Han är inte cancer.

Imorgon är det dags för ett möte med kirurgen i Huddinge. Elias kompis David följer med oss. Det känns väldigt tryggt och skönt. Tillsammans är vi starka!

Vi drömmer…

IMG_7213
Glass i stora lass.

Vi kikade runt lite i Es dator och råkade hamna i denna mapp. Sista minuten, Grekland hmm… kanske 2009. Vi hamnade på ett inte så bra hotell. Alls. Det var faktiskt riktigt illa. Tror ingenting funderade, inte ens toaletten. Litet var rummet också. Precis plats för sängen typ. Men, lägenheten hade en mysig liten balkong som vi utnyttjade flitigt. Vii bodde trots allt in oss i den där trånga lilla inte så fräscha lägenheten för en vecka. Vi sov ju mest där. Och hängde på balkongen. Och vi hade en fantastisk vecka, hyrde fyrljuling och bara hade det bra. Och det är fortfarande ett så fint minne. Bilderna fick oss att längta bort, tillbaka och iväg. Typ att åka redan imorgon faktiskt. Till Arlanda och ta första bästa flyg till värmen. Typ så.

IMG_7145
Fint!

image

IMG_7148
Mat!

IMG_7132 IMG_7226 IMG_7187 IMG_7197 IMG_7253IMG_7254IMG_7234 IMG_7193