Taggarkiv: Hemlig resa

15.10.09. Fredag

Elias har åkt iväg och nu kan jag avslöja att dom hamnade i Makedonien och Skopje. En weekend är han borta och det är redan tomt. Men det här gör honom gott såklart och jag är så glad att dom kom iväg!

Fick denna bild skickad till mig nyss.
Fick denna bild skickad till mig nyss.

Jag och Alf hänger hos mamma. Imorgon blir en spännande dag i Stockholm. Jag och Linnea ska på en föreläsning / workshop där temat är ”Fuck your fears”. Sedan träffa en kompis på kvällen. Mys.

En liten snabb update och en varmt tack till kommentarerna. Det värmer alltid så himla gott när ni skriver.

Tänkte på det här med bloggen idag. Ibland finns det verkligen ingen motivation alls till att skriva. Kan till och med komma på tanken på att lägga ner. Men så kommer man in i ett flow och orden bara ramlar ur. Och hjälp vad det har hjälpt mig i allt. Jag bearbetar på ett sätt som jag tror är väldigt bra och kommer hjälpa mycket i slutändan. Vi pratar väldigt mycket med kloka och fina vänner/ familj men bloggen är också en enorm hjälp till bearbetning. Den tanken slog mig verkligen. Och när ni skriver att vi berör. Det är fint att vi gör det mitt i allt elände. Det ger styrka. Och det ska ni veta att det berör mig när ni skriver. Tack ❤️

 

Vi måste våga tro

image
Putte och Elias under behandlingen. Vi tycker alltid dessa behandlingsstolar påminner om filmen 50/50 :)

Nu var det ett tag sen det skrevs här. Men ibland finns noll inspiration måste jag säga. Vardagen lunkar på. Det som har hänt sen sist är att E fick sista (?) cellgiftsbehandlingen. Som är inplanerad. Men så har vi tänkt förut också. Och sagt det. Men det har inte blivit så. Så därför vågar vi inte riktigt hoppas på det. Trots att vi självklart gör det så in i bängen. Vi hoppas och vi tror. Det är väl bara det där att uttala orden högt, eller skriva ner dem som är läskigt.

Han gjorde även en MR kamera som vi får svar på den 19e oktober. Måndag om en vecka alltså. Dessa besked hit och dit. Dessa besked som är direkt avgörande för så mycket. Denna ryska roulett som nu alltså kommer finnas i vårat liv så länge till. Den tanken är svår att förlika sig med. Hur kunde ödet bli såhär? Vi drabbades av cancer, vi? Ja, vi. Och så är det. Livet är full av oförutsägbara händelser och idag får var tredje person cancer. Vi kan inget annat göra än att följa dess väg, upp och nedför. Men vi ger den en jäkla körbana att ta sig fram på. Det ska gudarna veta. Vi gör det tillsammans och det är det som är vår styrka. Vissa dagar lättare, andra svårare. Som med allt annat.

Just nu var det längesen vi var på något läkarbesök med läskiga ord eller blickar. Det enda som varit är behandlingar och röntgen. Men det är liksom något som bara ”görs”. Inga direkta anspänningar inför längre. Efter två år tillhör det vår vardag på något sjukt himla vis. Det är nog det som gör att just nu ”lunkar vardagen” på. Och det är himla skönt att det är så ibland förstås.

Imorgon åker E med några kompisar utomlands. Hemlig destination. De gör dom en gång om året. Himla kul idé. En i gänget får bestämma var resan går och så turas dom om så. Så vi får se var det bär iväg.

Jag har också en spännande och rolig helg att se fram emot.

I måndags var vi på en föreläsning med denna man. Mer om det i ett annat inlägg. Det var himla intressant.