Taggarkiv: höst

Att lyssna istället för att läsa

img_4630

Nu är vi hemma efter en mysig men kall helg. Det är alltid skönt att komma hem igen, borta bra men hemma bäst. Alltid. Min sysselsättning i bilfärden hem blev att lyssna på Sanna Brådings bok ”För mycket av allt”. Det var en sån där bok du inte kan sluta läsa. Det är en stark, ärlig och gripande bok som skildrar hennes hittills 35 åriga liv. ”Öppenhet ifrågasätts ofta i vårt samhälle och anses ofta vara något sämre än att hålla upp någon falsk fasad att gömma sig bakom”. Hon ifrågasätter detta och beskriver hur viktigt hon anser det är att vara öppen och ärlig mot sig själv och sin omvärld. Jag kunde dessutom ”läsa” denna bok hela bilfärden hem i mörkret. Eller lyssna, vilket var det jag gjorde genom tjänsten ”BookBeat”. Jag har inte riktigt förstått det här med att lyssna på en bok förut. Hade fått för mig att jag bara tycker om att kunna läsa en bok, ha något att hålla och bläddra i. Men det här med att lyssna på en talbok  är ju superbra och mysigt ju. Kommer definitivt fortsätta med detta.

p1070348

Både jag och Elias använder nu denna tjänst och det finns ju hur mycket som helst att lyssna på. Och det är så roligt för jag har genom bloggen ett samarbete med BookBeat så att ni som läser detta får en månad gratis om ni registerar er via den här LÄNKEN. Nästa bok jag tänker lyssna på blir nog den här, den här eller den här. Detta samarbete känns kul. Vi får ibland lite förfrågningar om samarbeten med bloggen men det har inte varit något som går hand i hand med innehållet, vilket är viktigt. Därför har v ej tackat ja tidigare. Det måste kännas bra. Det här känns som att det gör det, vi båda älskar ju att läsa. Denna tjänst är perfekt i höstmörkret.

Denna måndag är ledig för min del. Jag ska fixa i lägenheten och förbereda lite inför imorgon. Måste träna och tänkte om jag skulle ta en längre springrunda. Men seriöst? Hur mörkt är det inte ute, hur grått är det inte? Det är ju helt sjukt? Det är viktigt att mysa till det nu, med bra serier, te och mys. Försöka att ta sig till gymmet eller springspåret trots kyla och mörket, för vi behöver dom där endorfinerna/ må bra hormonerna! Kämpa på, låter det ju mest som, haha. Denna årstid är mysig, men tung. Så är det bara.

Ett långt höstinlägg

Jag kommer att bli mer sugen att skriva, men just nu är det en period då lusten till bloggen inte är så stor. Men jag vet att den kommer tillbaka. Och det är okej, båda två. Jag skulle aldrig kunna tvinga mig själv att skriva. Ibland har jag lust att skriva varje dag och då gör jag det, ibland har jag lust att skriva någon tyngre text om något jobbigt som måste ut och då gör jag det och ibland som den senaste tiden har jag inte så stor lust alls. Och då får det vara så.

Hösten är här och jag gillar den. För mig som älskar ordet mys och gärna överkonsumerar det ordet i all oändlighet passar hösten bra. Hösten är ju liksom mycket av just det ordet. Denna helg var inget undantag. I fredagskväll hängde vi med två bästisar. Anna och David och deras söta barn. Det är två personer som betytt mycket för oss under denna ”resa”. Det var där vi hängde typ hela närmsta tiden efter blixten slagit ner för tre år sedan då vi inte vågade vara ensamma, bara med varandras sällskap. Det var som att vetskapen av det som precis hänt åt upp oss om vi var ensamma. Kravlöst och värmande var vi alltid välkomna till våra vänner. Fredagskvällen var så dundrans megamysig. För exakt tre år sedan är det ca en månad kvar tills diagnosen bombarderade  in i vårt liv. Och för tre år sedan lagade David och Elias Italienskt och jag och Anna blev så bortskämda med tre rätters. Precis som i fredagskväll, skillnaden var nog bara att denna gång fanns det inget kött med i bilden. Italienska smaker på zucchinirullar med olika innehåll. Så himla himla gott alltså. Vi njöt kan man säga.

img_4659
Killarna fixar

img_4664img_4666

Hur god ser inte denna efterrätt ut? Elias har lovat att han ska lägga ut alla recepten sen, för ni måste prova zucchinirullarna. Nästan allt var från växtriket förutom lite permesan. Alltså god vegetarisk mat är liksom… Man kan äta hur mycket mat vill, man blir så mätt men man känner sig ändå så fräsch. Och ingen ballongmage, inga gaser och pruttande av all laktos och gluten. Win win win?

Passande nog så besöktes Västerås sedan i lördags av Vegofesten. Det var en massa vegansk utställare och föreläsningar, med bland annan David Stenholtz. Vi lyssnade på honom och frossade loss i bland annat vegansk leverpastej, vegansk ost, vegansk choklad osv.

img_4673img_4677

Sedan bjöd vi över min mamma och Linnea på pizza. Också så sjukt god och fräsch. Recept på denna HÄR favorit.

Och idag har vi hunnit med en promenad i skogen. Vi kikade lite efter svamp men förstod att vi inte skulle hitta något. Men det är alltid skämt att komma ut. Ikväll blir det jordärtskockssoppa och film. Mys igen. Denna vecka är påfrestande, på onsdag får vi besked om senaste röntgenundersökningen. Det är alltid speciella känslor som dyker upp. Även om vi varit med om detta så många gånger nu så är vi fortfarande mitt i det och det är fortfarande samma känslor. Med dessa möten vänjer man sig aldrig. Vi börjar längta till vår semester. Men fortfarande vågar vi inte riktigt släppa tankarna helt fria på att vi faktiskt kommer iväg. Vi får se om det blir Thailand i november eller hur det blir. Men vi har bokat ombokningsbara, så blir det inte nu så kommer vi åka när det passar bättre. Nu ska vi laga mat. Kram från oss <3.

img_4694img_4692

Spridda tankar

Sommaren var är du? Jag tycker det är nog med vinter nu. Ja den kom kanske för tre dagar sedan, eller hur det nu är. Men idag? Seriöst. Blåst, kyla, regn, mörker. Alltså jag kan inte förstå hur vi kan leva såhär när jag tänker på det. Höstmyskänslan som var så påtaglig för någon månad sedan är som bortblåst. Tröstar mig med att den kommande månaden bidrar med mycket värme och ljus. Elias har lovat att julpynta i helgen när jag jobbar. Älskar att mycket är omfördelat och inte alls klyschigt hemma hos oss. Älskar att jag har en man som tycker om att baka bullar och julpynta.

Idag har varit extra mörk. Både jag och Elias har tyngts ner extra mycket idag när vi fått höra två besked som är så fruktansvärt orättvisa. Två fina fina vänner. Som vi känner med er. Finaste ni. Fyfan vad jag hatar dig cancer!!! Inga ord kan beskriva orättvisan. Det finns inga ord…

8a68f7a9c4ddd0362ae23b6604d436d3

Ofrivilligt blir man påmind om Es kommande röntgen som verkligen börjar närma sig. Ledighetsansökan för dagen då beskedet kommer har lagts in. Den 9e december. Ytterligare en dom. Ytterligare en väntan.

Jag läste igenom den anmälan vi gjorde för ett tag sedan igår. Mina tankar snurrar. Hårda ord i journalen. Tänk så fel de hade ändå. De där läkarna som hade blickarna utan hopp. Som hade orden utan optimism. Som ville övertyga om att det var orealistiskt att tänka ens fyra månader framåt. Som föreslog avancerad sjukvård i hemmet. Som inte lät E frysa ner något för framtida bruk. Som sa som svar på vår fråga att ”– Man måste vara realistisk”. Undrar vad deras blickar skulle säga nu. Två år senare. 

Jag blir så arg. Så arg. Tanken slår mig också att det är så skönt att slippa allt det där. Att E får vård på ett annat landsting nu. Att det aldrig är taggar utåt längre. Att vi spelar i samma liga och i samma lag. Vi behöver inte längre strida. Det är så skönt. Och ovant. Tanken slår mig också att det är helt galet sjukt att det ska behöva vara på det viset då en ung människa har fått det svåraste besked man kan få i livet. Tanken slår mig också att detta aldrig får hända igen. Inte med någon annan. Jag hoppas verkligen vår anmälan kan göra någon slags skillnad. För mer än så vet jag inte vad vi kan göra. 

01a110e6500ef9f7d15b1c09871b366a

 

I know u

image

Fredag. Jobb, träning, häng i soffan. Precis som en fredag ska vara. Om vi ska dra en snabb update om läget så är det jobbiga nu eftersviterna från cellgifterna. E mår inte så bra och är väldigt trött. Men de cellgifter som han får nu är iallafall inte lika tuffa som de allra första han fick. Då var det influensa symtom efter varje behandling i princip. Men denna trötthet. Jag tror nog aldrig jag eller någon annan som aldrig fått cellgifter kan förstå. E är en sådan som heller inte klagar så mycket. Han är stålmannen. Men jag ser… Nej usch. Ikväll säger vi Fuck Cancer jävligt högt! Fuck you.

Förresten tack för kommentarer! Dom värmer oss båda. Tack ❤️