Taggarkiv: Julstämning

Inte bitter

Men hej!

Här hemma har det varit full rulle hela eftermiddagen med julbak. Vår vän David och hans barn var här och bakade med Elias innan jag kom hem från jobbet och joinade. Alf var med också och det var hög julmusik på medans det snoddes nygräddade kakor av både dom små och Alf och allmänt bök och stök. Julstämning på hög nivå måste jag säga. Nu har dom gått hem, allt är uppstädat och Alf ligger utslagen på soffan. Lugnare julmusik är på och känslorna man har inom sig förstärks när jag sitter här i soffan och tänker på allt. Tänk vad vi får vara med om. Jag blir ledsen men samtidigt så sjukt stolt över oss. Vi är fan grymma som klarar av allt detta. Elias är den grymmaste av grymmaste. Som idag, som så många gånger förr, väntar avgörande besked och dessutom precis fått reda på något mycket jobbigt har stått i köket i princip hela dagen och bakat julgodis (som han inte ens äter). Och jag är fan inte så pjåkig jag heller som jobbar heltid och drar in det som behövs i detta hushåll just nu eftersom min man är cancersjuk och får minimum summa från försäkringskassan eftersom att det funkar så om man är nystartande egenföretagare som precis är påväg ut i arbetslivet och blir sjuk i cancer. Eeeh, vadå bitter? Haha… Nejdå. VI fixar det här. Hela karusellen. Vi gör det bara. Vi kommer att ha fixat det så bra den dagen vi kommer ur det. Vi är dessutom mitt i denna karusell väldigt lyckliga. Vi är grymma på att stötta varandra. Vi vet inte vad morgondagen kommer med. Men vi lever idag. Vi är fan grymma. Och jag lämnar aldrig aldrig din sida.

Och hela karusellen med att vi skulle få svar igår från onkologen om leverkonferensen igår då. Jo. Jag ringde idag till Radiumhemmet och Es kontaktsjuksköterska. Det visade sig att han inte ens var anmäld till gårdagens konferens utan det är han först nästa vecka, den 23e. Och det här med att läkaren lovade att ringa oss igår angående vad som hade bestämts, nej det hade han glömt, han jobbade inte ens igår. Tji fick vi. Där gick vi och väntade. Menmen… Orkar inte ens blir arg för sådant här längre. Kanske låter man bitter men vi är liksom vana nu. Men jag hatar när patienten (som faktiskt är det viktigaste i det hela) blir lidande. Man får inte kränka patienten. Vi får aldrig glömma patienten. Att gå med ovisshet och oro i en vecka till är inte kul. Men vi ska göra det nu. Och vi tror på bra besked på onsdag. 

Tänker på vår vän A som vi inte har träffat så många gånger men som det känns som vi känner så väl. Hon var bland annat med på vårt bröllop. Tänker så mycket på dig ska du veta.

imageimage