Taggarkiv: Kärlek

Jag tycker ni ska lyssna!

1500x1500

Hej fina ni!

I veckans avsnitt av Cancersnack så gästas vi av Nina Tobin som lever med spridd bröstcancer, och därmed också obotlig. Jag vill verkligen rekommendera er att lyssna på detta avsnitt. Jag har fått reaktioner att många inte orkar bara de hör vad avsnittet handlar om. Jag förstår det. Jag var också så nervös på hur jag skulle reagera innan inspelningen. Skulle jag kunna hålla ihop över huvudtaget? Det gjorde jag. Samtalet blev så fint. För att även om Nina lever med en obotlig cancer, så lever hon och hennes familj – som alla andra. Precis så som jag och Elias gjorde. Livet rullar på, vardagen kommer och går. Men njutningen i det lilla är stort. Punkt slut. Det går inte att säga något annat. Nej viss – du börjar inte ”älska fjärilar” bara för att du får ett cancerbesked. Cancer är förjävligt och brutalt och borde inte drabba någon. Men med ett sådant besked börjar du uppskatta livet så mycket. Så så mycket. Mina tre år tillsammans med Elias då han hade obotlig cancer var så fina, fantastiska och vackra. Jag älskade allt i dessa tre år – ja såklart inte alla vidriga moment med cancer – eller det faktum att cancer förstörde vår framtid.  SÅKLART. Men. Fortfarande, så mycket fint och så mycket lycka i dessa tre år.

Nina utstrålar just detta. Därför tycker jag ni ska lyssna.

Länk HÄR. Eller där poddar finns såklart! (Och gram inte att prenumerera, ibland kommer inte avsnitten upp direkt men om du prenumererar gör de alltid det) KRAM <3

Alla helgons dag

15007556_10154010974340814_1518685721_o

14976273_10154010975070814_1021098767_o

14954305_10154010975040814_2139731906_o

14923989_10154010975150814_2138685404_o

Som vanligt tänder vi ljus nere vid minneslunden där Elias mamma finns. I år tände vi även ljus för mormor och farmor som nyligen lämnat oss. Varför måste det vara så, att människor som man älskar lämnar oss. Alla helgons dag är en fin dag som får oss att minnas och att sakna lite extra. Nu blir det mys deluxe hemma med min bästa. God mat, lite vin och film. Tänk vad jag är rädd om honom.

Right now. Just at this moment.

Hjälp. Nu går det långt mellan gångerna här inne. Anledningen var nog till en början tomhet. Det var en tuffare period där jag tror mycket kom ifatt av vad vi varit med om den senaste tiden. Eller bara för ett par månader sedan då blixten återigen slog ner. Hårt. Sommaren började turbulent. Jag fick höra ord som ingen vill höra från den man älskar mest. Ord som var så tvivelaktiga på livet. Ord från en känsla som bottnade i att hemgång från sjukhus inte längre skulle vara aktuellt. Jag lyssnade inte. Jag trodde inte. Jag visste. Hem ska du. Och hem kom vi. Men fram och tillbaka blev det. Flera gånger. Hem från sjukhus, in till sjukhus. Nyss fyllda 30 känns det så orättvist. Mitt inne i det bara kör man. Man bara gör. Men etterråt. Frustration, ilska. Nog för att styrka kommit levererat som ett brev på posten sedan skiten började. Men någon robot är man inte.

Men så smått börjar det vända. Små små steg tillbaka. In och ut för behandling. Feber som försvunnit. Fysisk styrka som tillkommit. Sommaren som börjar spira. Ensamma dagar ifrån varandra som resulterat i två batteridepåer som tillsammans blir starka. De senaste dagarna har varit fantastiska.

Elias mår bra. Jag mår bra. Vi träffar kompisar som nog inte kan se något annat. Det där mörka som fanns, i oss och runtomkring för bara en kort tid sedan. En röntgen väntan inom mycket snar framtid. Och därefter ett läkarbesök för besked. Fungerar behandlingen? Jag tänker redan svara ja. Vi mår så bra. Det kan inte betyda något annat. 

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna.

P1060828

Jag var och hängde några dagar med mina föräldrar och bror. Vi fikade i Grythyttan. 
P1060815

P1060912Vi har bjudit över vänner på vegansk tacos. 

P1060918P1060922P1060917

Vi har haft Patrik och Jessica över från Norge. Vi tog båten här utanför och drog och badade. 

P1060929P1060952P1060951P1060947P1060946P1060949

Vi tog hoppbilder som blev sådär 🙂

P1060958P1060931<3

13823131_10153760323177215_56983738_n

Igår träffade jag ett par vänner. Vi tog med tre tapas var och hade en helt ljuvlig sommarkväll. Magiskt. 

13844061_10153729269950814_2060603660_o

Just nu. Haha. Jag är verkligen så bortskämd ibland. Idag väcktes jag av detta: 

13843450_10153729270215814_670979716_o

Chiapudding, frukt, kaffe och macka. Frukost ute medans Elias lagar mig iPhone. Hur bra är han? Hur bortskämd är jag? Min helt otroliga, fantastiska man. 

Juan nu. Just idag. Känns livet underbart.

Årsresume 2015, del 2

I maj åkte vi på Ung Cancers årsmöte i Stockholm. Och träffade fina vänner.

image

image

image

Alf chillade hemma.

Marcus från Community.

Planeringen av bröllopet fortsatte och vi träffade fina Marcus som sjöng under vigseln, minglet innan middagen och under middagen. Fantastiska människa.

imageVi åkte ner till Göteborg för världens bästa helg på ett spa.

image

image

image

Jag och Elias överraskades av våra vänner för möhippa och svensexa. Vi är så fasansfullt glada över denna dag. Världens bästa ni!
imageimage

image

image

Bröllopet kom och även denna dag var såklart fantastisk på så många vis. AngelicaT_150613_0943

Strax efter bröllopet var det dags för Elias att bränna bort hela nio stycken metastaser belägna i hans lever.

image

imageimage

Sedan blev det många turer till stugan utanför Grythyttan. Andas och bara vara.

image

image

image

Vi åkte till västkusten en sväng.P1000719

Innan det blev dags för bröllopsresa. Parga i Grekland.

På en moppe, hahaha
image

Hösten kom och det blev några skogspromenader för svamp.

image

image

Behandlingarna fortsatte under hösten varannan vecka.image

Vi åkte upp till stugan i Härjedalen för fiske i Ljusnan med min lillebror och far.

image

P1050675

Innan vi hade åkt dit hade Elias gjort en röntgen. När vi kom hem fick vi svar att den var blank från cancer. Det kändes som en riktig Fuck You Cancer seger.

image

image

Elias kom med i Ung Cancers mentorskapsprogram vilket känns fantastiskt. Vi åkte sedan i mitten av november till London för härliga dagar tillsammans med Elias syster med sambo.

image

Min snygging imorse.

image

Senare strax innan jul gjorde Elias ytterligare en röntgen. Svaret som kom med det var tungt. Men samtidigt en vinst mot denna skit diagnos. En metastas. Den fixar vi!

image

Sedan kom julen och allt var det innebar. Vi hade en jättefin julafton. Och nu är det nyårsafton. Jag har jobbat och Elias har stått i köket hela dagen. Joni. Han är sån bara. Han älskar sitt kök. Vi ska strax över till vänner.

image

8a68f7a9c4ddd0362ae23b6604d436d3

Ska man jämföra 2015 med 2014 så har detta år ändå skärpt till sig något. Det kanske man inte kan tro när man läser vad vi faktiskt har fått gå igenom. Och det är mycket, vi har ytterligare fått vara med om otroligt mycket orättvisa detta år. Men mitt i allt elände har det funnits så mycket medmänsklig kärlek och värme. Den har vissa stunder tagit i överhand och vi har känt sådan lycka. 2016. Välkommen. Jag vill tro att du kommer vara ett år fullt av möjligheter. Och fullt av tillfrisknande. Men vi kommer ändå inte förvänta oss någonting av dig. Vi kommer gå in i dig med ödmjukhet. För vi vet att allt kan vända så snabbt. Vi kommer göra såsom vi alltid gör. En dag i taget. Step by step.

GOTT NYTT ÅR ALLA FINA!

Inte bitter

Men hej!

Här hemma har det varit full rulle hela eftermiddagen med julbak. Vår vän David och hans barn var här och bakade med Elias innan jag kom hem från jobbet och joinade. Alf var med också och det var hög julmusik på medans det snoddes nygräddade kakor av både dom små och Alf och allmänt bök och stök. Julstämning på hög nivå måste jag säga. Nu har dom gått hem, allt är uppstädat och Alf ligger utslagen på soffan. Lugnare julmusik är på och känslorna man har inom sig förstärks när jag sitter här i soffan och tänker på allt. Tänk vad vi får vara med om. Jag blir ledsen men samtidigt så sjukt stolt över oss. Vi är fan grymma som klarar av allt detta. Elias är den grymmaste av grymmaste. Som idag, som så många gånger förr, väntar avgörande besked och dessutom precis fått reda på något mycket jobbigt har stått i köket i princip hela dagen och bakat julgodis (som han inte ens äter). Och jag är fan inte så pjåkig jag heller som jobbar heltid och drar in det som behövs i detta hushåll just nu eftersom min man är cancersjuk och får minimum summa från försäkringskassan eftersom att det funkar så om man är nystartande egenföretagare som precis är påväg ut i arbetslivet och blir sjuk i cancer. Eeeh, vadå bitter? Haha… Nejdå. VI fixar det här. Hela karusellen. Vi gör det bara. Vi kommer att ha fixat det så bra den dagen vi kommer ur det. Vi är dessutom mitt i denna karusell väldigt lyckliga. Vi är grymma på att stötta varandra. Vi vet inte vad morgondagen kommer med. Men vi lever idag. Vi är fan grymma. Och jag lämnar aldrig aldrig din sida.

Och hela karusellen med att vi skulle få svar igår från onkologen om leverkonferensen igår då. Jo. Jag ringde idag till Radiumhemmet och Es kontaktsjuksköterska. Det visade sig att han inte ens var anmäld till gårdagens konferens utan det är han först nästa vecka, den 23e. Och det här med att läkaren lovade att ringa oss igår angående vad som hade bestämts, nej det hade han glömt, han jobbade inte ens igår. Tji fick vi. Där gick vi och väntade. Menmen… Orkar inte ens blir arg för sådant här längre. Kanske låter man bitter men vi är liksom vana nu. Men jag hatar när patienten (som faktiskt är det viktigaste i det hela) blir lidande. Man får inte kränka patienten. Vi får aldrig glömma patienten. Att gå med ovisshet och oro i en vecka till är inte kul. Men vi ska göra det nu. Och vi tror på bra besked på onsdag. 

Tänker på vår vän A som vi inte har träffat så många gånger men som det känns som vi känner så väl. Hon var bland annat med på vårt bröllop. Tänker så mycket på dig ska du veta.

imageimage

Spridda tankar

Sommaren var är du? Jag tycker det är nog med vinter nu. Ja den kom kanske för tre dagar sedan, eller hur det nu är. Men idag? Seriöst. Blåst, kyla, regn, mörker. Alltså jag kan inte förstå hur vi kan leva såhär när jag tänker på det. Höstmyskänslan som var så påtaglig för någon månad sedan är som bortblåst. Tröstar mig med att den kommande månaden bidrar med mycket värme och ljus. Elias har lovat att julpynta i helgen när jag jobbar. Älskar att mycket är omfördelat och inte alls klyschigt hemma hos oss. Älskar att jag har en man som tycker om att baka bullar och julpynta.

Idag har varit extra mörk. Både jag och Elias har tyngts ner extra mycket idag när vi fått höra två besked som är så fruktansvärt orättvisa. Två fina fina vänner. Som vi känner med er. Finaste ni. Fyfan vad jag hatar dig cancer!!! Inga ord kan beskriva orättvisan. Det finns inga ord…

8a68f7a9c4ddd0362ae23b6604d436d3

Ofrivilligt blir man påmind om Es kommande röntgen som verkligen börjar närma sig. Ledighetsansökan för dagen då beskedet kommer har lagts in. Den 9e december. Ytterligare en dom. Ytterligare en väntan.

Jag läste igenom den anmälan vi gjorde för ett tag sedan igår. Mina tankar snurrar. Hårda ord i journalen. Tänk så fel de hade ändå. De där läkarna som hade blickarna utan hopp. Som hade orden utan optimism. Som ville övertyga om att det var orealistiskt att tänka ens fyra månader framåt. Som föreslog avancerad sjukvård i hemmet. Som inte lät E frysa ner något för framtida bruk. Som sa som svar på vår fråga att ”– Man måste vara realistisk”. Undrar vad deras blickar skulle säga nu. Två år senare. 

Jag blir så arg. Så arg. Tanken slår mig också att det är så skönt att slippa allt det där. Att E får vård på ett annat landsting nu. Att det aldrig är taggar utåt längre. Att vi spelar i samma liga och i samma lag. Vi behöver inte längre strida. Det är så skönt. Och ovant. Tanken slår mig också att det är helt galet sjukt att det ska behöva vara på det viset då en ung människa har fått det svåraste besked man kan få i livet. Tanken slår mig också att detta aldrig får hända igen. Inte med någon annan. Jag hoppas verkligen vår anmälan kan göra någon slags skillnad. För mer än så vet jag inte vad vi kan göra. 

01a110e6500ef9f7d15b1c09871b366a

 

Energi i tre ting.

image

Först en helg med tjejkompisar som gav ny energi. Kanske inte direkt ny energi till jobb. Fy sjutton vad tråkigt det är att jobba just nu. Allas semesterkänsla i ens omgivning är på topp. Så nej sådan energi går ej att locka fram, haha. Men energi till att komma hem och fortsätta med annat viktigt. Glad energi. En helg att minnas, tusen tack tjejer!

Sedan idag kom det ännu mer energi in när jag träffade saknad vän och två saknade söta vildar. Med allt som varit denna sommar har vi knappt hunnit ses något alls. Supermysigt.

image

image

Och sista energidepån för dagen var då Alf fick prova sina sprillans nya kläder fråm sin kompis Boston Terriern Lotta. Hahaha… Lotta kunde inte ha denna dress så då fick Alf ärva. Älskar! Tack Boshi och Lotta.

image

Så nöjd med sin nya dress, nu vill han aldrig ha något annat. Även nytt fint halsband och koppel. 

imageSåklart matchade vi. <3

The longest ride.

sLyeXqbw

Hemkommen till finaste som lagat mat och ordnat en riktig Lotta film. Tårar filmen igenom. ”The longest ride”. Den handlade om mycket. Om en livsresa som tar slut, men den tar slut där livet är menat att ta slut. I en varm säng på ålderns höst. Tillsammans. Utan krämpor. Men det märkliga, att en livsresa plötsligt är över. En hel era är avslutad och ett annat tar vid. Det är så märkligt. Livet är så märkligt. Det är så fint men så sorgligt. Den handlade om ofrivillig barnlöshet, där man lär sig att älska det man faktisk har. Sorgen finns där, alltid. Men det är okej. För man har varandra. Och om pengar. Att det som är mest betydelsefullt här i livet inte handlar om pengar, det som är mest nödvändigt i livet är inte makt eller pengar. Ni som sett den vet. När det är auktion efter hans bortgång för hans tavelsamling. Så fint när tavlan på hans älskade Ruth ska säljas och ingen vill ha just den tavlan. För det finns inget värde i den, men för honom betyder den allt. Så den enda  som budar på porträttet på Ruth får även alla andra tavlor värda miljontals med dollar. Det är hans vilja och hans sätt att säga vad som är viktigt i livet. Så fin film. Tänkvärd såhär en trött söndag.

Imorgon blir det jobb för min del. Denna vecka blir lugn, med ett läkarbesök inplanderat på fredag. Vi vet inte vad som kommer sägas. Allt jag vet är att idag mår E bra och vi bara vill att hela cancerresan ska vara över. Jag smider planer på hur man kan göra för att ge cancern ännu mer på käften. Uppdatering kommer.

 

Bilder.

image
Samlade vårt brudfölje, åt jordgubbar och drack lite bubbel.
image
Precis vad som behövdes efter denna dag.
image
Fin utsikt från fönstret i bastun.
image
Middag hemma innan incheck på hotell. Ute på balkongen. Alltså denna dag? Underbara sol. Det finns inget annat som gör en så glad.
image
Vi bor i en underbar svit. Capen som hänger där är uppsydd efter ett tyg min mormor har vävt. Den ville hon skulle sys upp inför detta. Den blir perfekt till kvällen som skulle bli lite kallare. Och den luktar fortfande mormor. Ingen har en sådan speciell lukt där det rymmer så mycket minnen.
image
Underbara smycken och clutch från KyssJohanna. Även den underbara sjalen.
image
Gullig personal som skriver ett personligt välkomnande åt oss.

Nu är det dags. Efter alla år vi varit tillsammans. Efter att blivit ha blivit bara starkare och starkare med varandra. Jag följer dig i allt. Lycka och sorg och allt där till. Och du gör likaså. Ingen känner mig som dig. Och ingen känner dig som mig. Vi gör allt tillsammans. Efter att vi nu vet. Det finns inget annat. Dags för bröllop.