Taggarkiv: Kirurg

Möte med kirurg.

image

Det känns alltid lika konstigt att komma tillbaka till Huddinge sjukhus. Så mycket tid som vi har spenderat där. Så mycket känslor som infunnit sig på detta sjukhus. Korridorerna som vi nu kan utantill. Minnen överallt. Vi har liksom bott in oss på det där sjukhuset.

Det är så märligt hur vi två blivit sammansvetsade. Även fast vi aldrig helt kommer att förstå varandras känslor, så gör vi det ändå. Vi svarar likadant på olika besked, tar saker på samma sätt. Har kommit lika långt i bearbetningsprocessen. Jag vet hur du känner inför olika möten, du vet hur jag känner. Det är så märkligt att vara någon som har allvarlig cancer så nära, men inte ha det själv. Ibland känns det nämligen som vi delar lika, på allt. Men det gör vi inte. Jag vet. 

Det var ett bra möte idag. Vi börjar ju liksom lära känna denna kirurg vid det här laget. Ibland känns det som att han alltid varit den enda som vågat vara en gnutta positiv. Han vågar det ingen annan verkar våga. Han uttalade sig hoppfullt. Inget vi är bortskämda med tyvärr. Han trodde på cellgifterna. Skönt att höra, även om det är något vi knappt vågar lägga i våran mun. Han sa även att alla dessa små förändringar som synts på MR faktiskt inte behöver vara metastaser. Att en av dom, den största, är en metastas kunde han säga. Men att de övriga verkligen var metastaser var alltså inte helt självklart. Det kan vara små abscesser. Även detta skönt att höra, såklart. Men inget vi ens vågar vidröra. Man märker att kirurgerna på Huddinge är väldigt insatta i denna cancerform. Och man märker att dom gör allt som står i deras makt för Elias. Och det är precis så det ska vara och precis så man ska känna som cancerpatient.

Nu väntar alltså två omgångar till med cellgifter innan det är dags för MR och CT den 13e maj. Efter den 13e maj åker vi iväg på spa till Göteborg tillsammans med några av våra bästa vänner. Det är en spahelg vi fått via ett stipendium från Ung Cancer. Vi är borta två nätter och kommer hem på söndagen. Måndaden efter, den 18e maj kommer vi träffa onkologen på radiumhemmet. Då kommer svaret på hur allt ser ut. Om Elias svarar eller inte på behandlingen. Sedan den 21a kommer vi även få vidare besked från kirurgen. Dessa möten tycks aldrig ta slut.

Ikväll har vi umgåtts med våra vänner. Tack för att ni finns, vi älskar er så. 2000px-GJL-fft-herz.svg_

En liten bubbla.

5c649adc238117de65f097a1d9b06593

Lite såhär drömmer sig tankarna bort just nu. Till en sådan plats där det är lugnt och stilla. Jag tror vi båda längtar. Vi kikar mycket resor. Drömmer om att komma iväg på en bröllopsresa. Men det är mycket som måste tänkas på. Hur kommer E må den tiden vi isåfall vill åka? Behandlingsvecka eller ej. Går det att skjuta upp isåfall?

Vi var till vår kära psykolog idag. Vi pratade lite om det här med att denna sjukdom är så djävulskt lömsk. Den syns ju inte. Psykologens egna ord: – Du ser ju inte ut att ha någon jäkla cancer iallafall, och då har jag träffat många cancerpatienter. Kan det vara därför jag har så svårt att förstå just nu? Kanske… Men även våran fantastiska förmåga att kicka igång alla möjliga former av försvarsmekanismer. Skuffa undan tankarna, problemen, de finns inte. Ner med huvudet i sanden bara. Jag gör det inte ens medvetet. Det som finns över ytan är endast en liten bubbla som består av här och nu. Och här och nu syns inte cancern och just idag märks den heller inte. Vi bråkar och skrattar och Elias har cancer, tydligen. Men cancern har inte Elias. Han är inte cancer.

Imorgon är det dags för ett möte med kirurgen i Huddinge. Elias kompis David följer med oss. Det känns väldigt tryggt och skönt. Tillsammans är vi starka!