Taggarkiv: Löpning

Marathon och ännu starkare jävlar anamma

Hej! Idag känner jag mig mentalt så stark men fysiskt svag (mörbultad) förstås. Jag är mäkta stolt över mig själv att jag klarade av att utföra ett marathon. Mitt allra första marathon. Och dessutom under de förutsättningar som är just nu. Det gav mig ett mentalt (om möjligt) ännu mer jävlar anamma till allt och jag kom ur loppet starkare än innan. Jag tänkte först inte alls genomföra det. Men ändrade mig ganska snabbt när jag insåg att Elias ville att jag skulle springa. Jag ville heller inte kasta all min träning i papperskorgen utan valde att göra ett försök. Det gör man ju i och för sig aldrig men ja ni fattar. Orkade jag mentalt ville jag ge det ett försök. Jag sprang för vår skull. Och vilket lopp. Så himla kul var det. Jag kände mig stark hela vägen tills jag passerade 30 km. Då hände något. Jag var nyfiken på att känna hur min kropp skulle reagera vid den magiska 30 km gränsen som är så välomtalad. Och ja hej väggen kanske man kan säga. Här var det huvudet som tog mig fram, ingenting annat. Benen värkte, knät gjorde ont, alla muskler krampade, tårna skruvade in sig under foten, illamåendet gjorde så jag fick kämpa för att få i mig vätska eller annat energigivande såsom tex druvsocker. Jag tvingade i mig en halv druvsocker, tog en klunk cola, en klunk vatten. Sedan tänkte jag på allt. På helvetescancern, på Elias. Jag tyckte jag såg honom i publiken lite varstans men kom på hur det faktiskt var och kunde då kämpa på lite till. Jag visste att han kunde följa mig live genom en gps app och det tog mig också framåt.

Jag kanske är knäpp men jag tycker det är så intressant att se och undersöka hur mycket kroppen klarar av och är kapabel till. När jag passerat 35 km så skrek den ”stanna , stanna, stanna, men gåååååååå då nununu!”. Kroppen förstår liksom inte vad sjutton man håller på med och tycker man är världens knäppaste som håller på. Flåsmässigt eller lungmässigt så var det inga problem, det var värken. Jag tappade farten totalt den sista milen och glömde allt var tid hette och ville bara ta mig i mål. Vilket jag gjorde och jag är verkligen stolt över det. Kroppen fick sig en knäpp på näsan när huvudet stod emot instinkten att lägga sig ner på marken för att föralltid ligga kvar utan istället fortsätta framåt, framår, framåt och ända in i mål på Stadion. Så mäktig känsla. Min träning är det bästa och nödvändigaste. Min träning och min löpning hjälper mig mycket i livet. Att sätta upp mål och utmaningar hjälper mig att hålla fokus på andra jobbiga saker i livet.

Jag är nu hos Elias igen och det var så skönt att komma hit till honom. Han tittar på TV och och jag skriver här just nu. Eftersom att vi har ganska mycket tid så tänkte jah göra ett litet bildspel från igår. Så får ni se hur min dag var. Elias mår okej ändå trots att det hänt en sak som är jobbig. Jag skriver mer om allt senare.

Uppladdning med lillebror kvällen före. Pasta!
Uppladdning med lillebror kvällen före. Pasta!

 

Förberedelser kvällen innan.
Förberedelser kvällen innan.

 

Frukost (rejäl) och en liten morgonpromenad på Kungsholmen
Frukost (rejäl) och en liten morgonpromenad på Kungsholmen

 

Nerver! Förebild och pepp på östermalms IP
Nerver! Förebild och pepp på östermalms IP

 

Jag är igång. Här fångar min pappa en bild på mig efter 28 km. Kände mig fortfarande stark
Jag är igång. Här fångar min pappa en bild på mig efter 28 km. Kände mig fortfarande stark

 

I mål! Mina föräldrar, min storebror och Alf mötte upp oss. Massage, stetch och energidryck var nödvändigt kan jag säga
I mål! Mina föräldrar, min storebror och Alf mötte upp oss. Massage, stetch och energidryck var nödvändigt kan jag säga

 

Jag och min lillebror och medaljer, hejja oss!
Jag och min lillebror och medaljer, hejja oss!

 

image

Så kul att Elias kunde följa oss på en live gps app. Mellantider, fart pch beräknad sluttid. Mina föräldrar följe oss också
Så kul att Elias kunde följa oss på en live gps app. Mellantider, fart pch beräknad sluttid. Mina föräldrar följe oss också

 

Mörbultad morgon, wrap med Elias i solen nyss. Och så har ju jag världens bästa man som köpt en massa godis, tidning och trisslotter som grattis present. Så söt! Han tyckte väl jag skulle få tillbaka de 3500 kalorier jag bränt.
Mörbultad morgon, wrap med Elias i solen nyss. Och så har ju jag världens bästa man som köpt en massa godis, tidning och trisslotter som grattis present. Så söt! Han tyckte väl jag skulle få tillbaka de 3500 kalorier jag bränt.

 

Närbild!
Närbild!

Vi har nu fått en tvåsal där ingen ligger i den andra sängen och det gick bra att jag lånade den och sov kvar. Så, så ser planen ut nu. Vila tillsammans, käka godis och kika tv.

My therapy day

I eftermiddag har jag haft en riktig terapieftermiddag. Började med att sova en halvtimme efter jobbet under ett varmt täcke. Hur kallt har det blivit ute egentligen? Skönt att solen iallafall mestadels tittat fram idag. Nu får värmen komma tack. Sedan tog jag mig i kragen och släpade mig ut på en springrunda. Det kändes så tungt och hela min kropp skrek nej nej nej. Stanna kvar här under täcket och skit i allt. Det är synd om mig. Typ så. Men som alltid och som jag vet var det så skönt när jag väl kom ut och terapisessionen kunde börja.

Idag blev det hela 14 kilometer i lugnt tempo. Ca 6 min / km. Det tog ca 80 minuter. Jag har kört några sådana här pass nu och jag känner mig allt starkare för varje gång. Men det är fortfarande väldigt tungt i benen när 1 mil passerats. Hur ska det gå med fyra mil är ju alltid frågan jag ställer mig när jag släpar mig fram där i slutet av dessa pass. Maran närmar sig med stormsteg. Hur ska det vara möjligt? Men det ska det! Jag kommer inte ge mig. Idag invigdes dessutom mina nya skor som jag fick i födelsedagspresent. Brooks heter märket, så bra var dom.

image

Eftermiddagen avslutades sedan med 1,5 timme kundaliniyoga. Terapi i sitt renaste slag. En väldigt välbehövlig tid för mig själv. Både springningen och yogan. Det är så skönt när man har denna tid att ta och unna på sig själv. Eller när man tar denna tid rättare sagt. Egentligen finns det väl alltid annat som ”borde” eller skulle kunna göras. För mig är sådan här tid så viktig.

image

Elias skulle egentligen följt med på yogan men har fått lite ont i sidan av magen och stannade därför hemma. När jag kom hem hade han ordnat mat. Vilken himla lyx för mig. Lax och sötpotatis i ugn. Mmm… Nu blir det att sussa gott. Godnatt.

image

My way.

Nu tänker jag komma igång ordentligt med min löpträning. Ikväll drog jag med mig Elias bror ut på ett 5 km pass. Så mycket enklare i början att ta sig ut om man är två. Det blev ett lugnt pass som ändå kändes bra. Det var inte allt för tungt. Nu blir det att successivt öka och köra två intervallpass, ett med backträning, i veckan. Ska även försöka klämma in nån mil här och där. Även om jag tycker dom passen inte är lika roliga som explosiva kortare. Känns kul att ha ett mål med denna vår. Och löpning= den bästa terapin.

image